Klockorna ringer inte bara för att kalla till gudstjänst, utan också för att markera dagens och veckans rytm. I en tid med digitala kalendrar och pushnotiser i mobilen, kan man tycka att det är en gammal sed som inte skulle behövas längre. Men så snart frågan väcks om att begränsa tiderna för kyrkornas klockringning är det många som samtidigt berättar hur mycket de uppskattar traditionen och hur viktig den är för dem.

Kyrkklockornas ljud väcker minnen av skolavslutningar, bröllop och högtid, men också av tacksägelseringningen i gudstjänsten eller vid begravningen av en älskad anhörig. För många är den dova klangen som rullar över fälten och mellan gårdarna förknippad med solens uppgång och nedgång under sommarmånaderna.

I Floby pastorats tre församlingar finns 17 sockenkyrkor där det i många fall finns mycket gamla lokala traditioner om hur klockringningen ska ske, traditioner som pastoratets kyrkvaktmästare förmedlar vidare till nya generationer. I Göteve och Ullene sker helgmålsringningen kl 15 och inte kl 16 som i de andra kyrkorna. I Jäla och Ullene sker så kallad klämtning före den inledande klockringningen vid begravningsgudstjänster. Kläppen slås för hand mot kyrkklockan ett visst antal gånger. I Göteve sker klämtning nio gånger i stora och nio gånger i lilla klockan vid pålysning av dödsfall, det som kallas tacksägelse. I Vårkumla finns ingen elmotor utan klockorna rings på det gamla sättet för hand.

När rings det i klockorna? 

Helgmålsringningen på lördagskvällar och helgaftnar markerade att arbetsveckan var slut och söndagsfriden ringdes in i det gamla bondesamhället. Traditionen lever fortfarande kvar på de flesta håll i Sverige där helgmålsringning och ibland helgmålsbön brukar ske kl 18. Av någon anledning har helgmålsringningen kommit att bli kl 16 i våra trakter. Kanske beror det på att tiden kl 18 passade illa med mjölkningen.

Sommarringning under perioden 1 maj till 30 september sker måndag till fredag kl 7 och 19 i samtliga kyrkor, med en justering av tiden i Åsarp från kl 7 till kl 8 efter önskemål. Traditionen är en rest från den medel-tida kristna tidebönen eller tidegärden, med sju eller nio fasta bönestunder under dygnets timmar från uppvaknandet till sänggåendet. Seden med klockringning vid fasta bönetider levde i Sverige kvar fram till slutet av 1600-talet. I Svenska kyrkans officiella bönbok som finns tryckt längst bak i psalmboken finns ordningar för regelbunden morgon- och kvällsbön, efter mönster från tidegärden. Inskriptionen på lillklockan i Sörby från 1747 påminner om värdet av en sådan återkommande rytm i det andliga livet:

THET ÄR EN KOSTELIG TING ATT TACKA HERRANOM OCH LOFSJUNGA TINO NAMNE
TU ALDRA HÖGSTE OCH MORGONEN
FÖRKUNNA TINA NÅD OCH OM AFTONEN TINA SANNING.

Vid söndagsgudstjänster har kyrkvaktmästaren av tradition ringt i kyrkklockorna en timme i förväg som en påminnelse för församlingen. Den så kallade ”prästaringningen” skedde förr när prästen ankom till kyrkan. Då stod vaktmästaren och väntade beredd på kyrktrappan, det kunde vara en halvtimme eller en kvart före. Det finns många historier om präster som var kända för att komma så sent, att prästaringningen i det närmaste kom att sammanfalla med den klockringning som inleder gudstjänsten. Under gudstjänsten ringer klockorna en minut när det är ljuständning och tacksägelse för de medlemmar i församlingen som har avlidit. Vid vigsel- och begravningsgudstjänster ringer klockorna både vid förrättningens inledning och avslutning.

Kyrkklockorna har även använts för att ringa länge vid särskilda nationella högtidsdagar eller för att varna för fara. Vid de så kallade kungaringningarna över såväl Gustav III 1792 som Karl XIV Johan 1844 sprack storklockan i Floby kyrka och fick gjutas om. 

Vid freden efter andra världskriget 1945 fanns det många stolta pojkar i småskolan som fick ledigt från skolan för att hjälpa kyrkvärdarna att ringa i klockorna för hand. Sven Lindberg i Gökhem var en av dem. I Jäla sprack storklockan från 1546 under mobiliseringsringning 1914. Det tog tre år innan den nya klockan blev klar. Då installerades även en ny lillklocka med inskriptionen: ”Under det stora verldskrigets dagar, år 1917, blev jag till Jäla församlings tjänst gjuten”. Ingen visste då att kriget skulle pågå ytterligare två år, eller att det endast var det första av två stora världskrig under 1900-talet. När Rysslands invasion av Ukraina inleddes i februari 2022 uppmanade Skara stifts biskop Åke Bonnier under långt tid alla församlingar att ringa i kyrkklockorna och be för fred varje dag kl 12.

Hur gamla är klockorna och vad är deras budskap?

I kyrkorna i Åsarp, Fivlered, Solberga, Brismene, Gökhem och Vilske-Kleva finns bevarade kyrkklockor från den katolska tiden före 1500-talet. Några är sannolikt från 1200- eller 1300-talet och storklockan i Fivlered kan rent av vara en av de äldsta bevarade i Sverige, gjuten på 1100-talet! Under den protestantiska tiden gjöts de gamla klockorna om och nya tillverkades. De flesta kyrkklockor i pastoratet är från 1700-talet med bibelverser, ofta från Psaltaren, fint ingraverade. Andra inskriptioner är poetiska men mer jordnära, som till exempel versen på lillklockan i Börstig från 1790:

Då Tredie Gustaf spiran bar,
Claes Ekeblad var länets far,
Vår Värda Herde Pehr Alin,
då fördes denna klocka in,
till Skara och omguten blef,
då sjuttonhundrade man skref, 
och nittio. Af Billsten snäll, 
som verket dref båd fort och väl.

På lillklockan i Trävattna står ingraverat att artilleriöversten Carl Sjöblad (som i sin ungdom nätt och jämnt överlevde slaget vid Lützen 1632) ”hafver låtit guta denna klocka åt sin Dotter Välborna Jungfru Elisabeth Sjöblad. Anno 1669 – Soli Deo gloria”. Av sammanhanget framgår att det sannolikt rör sig om en konfirmationspresent! Ofta vill texterna på kyrkklockorna stämma till eftertanke, som på lillklockan i Hällestad från 1854: ”Besök Guds helgedom lef tålig wis och from och tänk på död och dom”. Den uppbyggliga uppmaningen på mellanklockan i Grolanda från 1796 är tidstypisk och vacker:

MIN CHRISTEN GOD,
HWAR DROPPA BLOD,
MÅ I DIN ÅDROR RÖRAS,
TIL KYRKO GÅNG,
TIL BÖN OCH SÅNG,
NÄR LIUDET MIT MÅND HÖRAS.

Så uttrycker kyrkklockorna idag samma starka och milda klang, samma klara och dova toner som förr. Deras klang följer oss liksom tidigare generationer som en bakgrundsmusik genom livet, som ett ”soundtrack” skulle vi säga idag. I glädje och sorg, till vardag och fest, ringer kyrkklockorna frid och fred ut över våra församlingar, över åkrarna och husen och människorna som bor här.

Film om klockringarna i Vårkumla

Västergötlands museum har gjort en film om att klockorna i Vårkumla fortfarande rings för hand.  Du kan se filmen här: https://youtu.be/yzpv_vqPRiw?si=4gn8RIIEjcVV1bii

……………………….

Texten publicerades första gången i Insikten nummer 2 2024.