Omsorg om miljö och människor

Att vårda pastoratets kyrkogårdar är en viktig och betydelsefull uppgift. Anna-Lena Hermansson berättar om sitt arbete som kyrkogårdsarbetare.


Bland personalen som arbetar på kyrkogårdarna finns flera olika former av anställningar. Under högsäsongen arbetar de sida vid sida. På bilden syns Ebba Lagerstrand som är sommarjobbare, Anna-Lena Hermansson som är fast anställd och Martin Bromander som är säsongsanställd.

Kyrkogårdar är inte bara en vacker miljö som bär på en rik historia. Det är framför allt en plats för minnen, stillhet och eftertanke.

I Floby pastorat finns en grupp kyrkogårdsarbetare med särskilt ansvar för begravningsverksamheten och skötseln vid 17 kyrkogårdar. Sedan årsskiftet är det uppdraget mer tydligt skilt från kyrkvaktmästarna som jobbar med kyrkorna och församlingshemmen.

– Tidigare gjorde alla vaktmästare allting men nu är vi uppdelade, berättar kyrkogårdsarbetare Anna-Lena Hermansson. Vi är inte lika involverade i gudstjänsterna längre, förutom att hjälpa till att bära vid begravningar om det behövs. Men om jag får frågor om något som rör våra kyrkor så kan jag fortfarande svara på det. Det kommer jag ihåg, säger Anna-Lena och skrattar hjärtligt.

Tre arbetslag

Kyrkogårdsarbetarna är organiserade i tre arbetslag med ansvar för fem kyrkogårdar var. Utöver dessa finns det ytterligare ett arbetslag som endast sköter om Floby kyrkogård samt en kyrkogårdsarbetare på deltid med eget ansvar för Ullene kyrka och kyrkogård.

– I varje arbetslag är vi två helårsanställda. Sedan tar vi in mer kollegor när arbetsbelastningen ökar. Från maj till Allhelgona har vi säsongsarbetare på plats och när ordinarie kollegor tar semester får vi hjälp av sommarjobbare, förklarar Anna-Lena.

Som kyrkogårdsarbetare har man till uppgift att ta hand om kyrkornas yttre miljö och begravningsplatser samt utföra avtalad gravskötsel. 

Rutinerna kring detta kan se lite olika ut då varje arbetslag själva ansvarar för sin planering. Anna-Lena förklarar att det finns skyltning vid aktuella gravar som visar vilken skötsel som ska utföras.

– Klipper och trimmar, det är det vi gör mest. Men vi har speciella dagar för speciella sysslor. Varje kyrkogård görs en gång i veckan och på fredagar ser vi över allihop. Då krattar vi gångar och gravar, kollar ogräs och vattnar så att allt är fint inför helgen. Och sedan beror det på vädret. Är det väldigt torrt så får vi vattna däremellan när vi ändå är där och klipper, berättar Anna-Lena.

– Vi sköter även om utsidan vid våra församlingshem, jobbar med skadedjursbekämpning, stensäkring och underhåll av byggnader med tillhörande exteriör. Och under årets kallare månader blir det en hel del snöröjning.

Pastoratets satsning på en fossilfri grönyteskötsel är något som välkomnas.

– Vi har tillgång till trimmer, häcksax och gräsklippare med batteri. De låter mindre, släpper inte ut några avgaser och är lätta att använda. Kommer det någon och vill prata så stänger man bara av och trycker sedan på knappen för starta igen. Det är väldigt smidigt! säger Anna-Lena.

Betydelsefulla möten

En av de mest betydelsefulla uppgifterna är alla de möten som sker med besökarna till kyrkogårdarna.

– Ibland letar vi efter gravstenar. Ibland får vi frågor om gravskötsel. Sen finns det de som bara vill ha sällskap. Jag vet en farbror som kom och pratade med sina vänner sa han, och så pratade han lite med mig. Ibland kunde han fråga efter en kram och då fick han det. 

– Jag tror att det många gånger är lättare att prata med den som är på kyrkogården. Att det är ett större steg att prata med en präst. Man behöver inte bestämma tid, man tar tillfället i akt. 

– Det finns så mycket som är fantastiskt med mitt arbete och jag har fått höra mycket positivt under mina 14 år. Vi får mycket beröm för våra kyrkogårdar, avslutar Anna-Lena.

……….

Texten publicerades första gången i Insikten nummer 3 2024.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *