I kyrkan håller allhelgonahelgen på att bli en av årets största högtider tillsammans med advent, jul och påsk. Vi åker till de kyrkogårdar där vi har släkt, tänder ljus och smyckar med kransar och blommor. Något som blivit mer och mer vanligt är också att man besöker kyrkan och går in, tänder ljus och sitter ner en stund. Man får tid att i lugn och ro tänka på sina döda, sörja men också komma ihåg allt bra som var. Sorgen måste få sitt utrymme. 

Under helgen finns även tillfällen att sitta ner i kyrkan och lyssna på vacker musik, gå på en ljuständningsgudstjänst och få möjlighet att tända ljus för någon du saknar, någon som kanske dött i år eller tidigare. Ingen ifrågasätter för vem du tänder ljus. Det finns alltid de som under det första året efter dödsfallet har svårt att besöka en kyrka och kanske först andra året går på en sådan gudstjänst. 

Låt barnen prata om sorg 

Även barn behöver detta. Uteslut dem inte utan låt dem vara med. Berätta om personen och vad den betytt för er i ert liv. Lyft fram det goda. Det är inte alltid lätt men nödvändigt för att komma igenom sorgen. 

Konfirmanderna i Floby pastorat får under allhelgonahelgen möjligheten att sova i ”sin” kyrka. Tillsammans med präster och andra ledare pratar de om död, sorg och begravning. De får även en rundtur på kyrkogården där en vaktmästare berättar om olika gravskick och hur gravgrävning går till. En begravningsentreprenör besöker gruppen och berättar om sitt jobb. Efter en sådan övernattning var det en konfirmand som sa: 

– Jag tyckte tidigare att allt det här med döden var läskigt men nu har jag fått bra förklaringar och fått höra hur fint man blir omhändertagen när man dött, så nu känns det inte alls så läskigt, snarare lugnt. 

Leva vidare 

Det är viktigt att prata om hur man känner och mår. Det kan uppfattas som man ältar men det är en del av sorgen. Ju fler man får berätta för desto bättre. Tyvärr är man ibland ensam med sin sorg men så måste det inte vara. I kyrkan finns något som kallas ”Leva vidare-grupper”. Vad är det? 

Du som har förlorat en anhörig under året kommer att få en inbjudan till en sådan grupp. Där får du möjlighet att dela dina tankar och ta del av andras erfarenheter och upplevelser av sorg. Du kanske känner att sorgen är något privat, som du inte vill dela med andra, men just att få höra att andra har liknande upplevelser kan vara en tröst. Att man inte är ensam att känna det man känner. 

Men ibland är inte en grupp det bästa för en eller inte bara, man kan behöva enskilda samtal också. Detta erbjuder pastoratets diakon och präster. Det går alltid bra att boka en tid. Ett själavårdande samtal sker alltid i förtroende och den du möter har tystnadsplikt. 

Det finns också flera fina texter i Bibeln att gå till. Ett tips är att läsa Psaltaren, som är en av böckerna i Gamla testamentet. Den består av 150 psalmer och handlar om allt från förtvivlan och djup sorg till tro och framtidshopp. Den kända texten ”Herren är min herde” har nummer 23 bland Psaltarens psalmer. 

Lena Åmark, församlingspedagog 

………….

Texten publicerades första gången i Insikten nummer 3 2024.