Möt Else Berglund

I en katastrof behöver människor mat, vatten och tak över huvudet. Men också värdighet och hopp. Tillsammans stödjer vi människor i kris – oavsett vem de är eller var de befinner sig. Else Berglund är chef för vårt humanitära arbete och berättar här om hur vi jobbar med hela människan i en katastrofsituation.


Else Berglund i Sydsudan. Foto: Magnus Aronson

Vad du har för roll inom Svenska kyrkans internationella arbete?

Jag är psykosocial specialist på humanitära enheten, där en stor del av mitt arbete varit att bygga kapacitet inom ACT-alliansen med fokus på lokalbaserat psykosocialt stöd. För mig har det alltid varit viktigt att koppla ihop teori och praktik. Under 2014–2017 har jag jobbat som projektkoordinator för flyktingprogrammet för östra Afrika, och genom att finnas ute i fält har jag kunnat se vad mitt arbete har för effekt i verkligheten.

Vad innebär psykosocialt arbete i en katastrofsituation?

Alla får stressreaktioner i en katastrofsituation, och det är helt normala reaktioner som finns för att vi ska klara sådana situationer. Det bästa sättet att hantera svåra upplevelser är att få stöd från en närstående, familjen, eller i ett annat socialt nätverk. Den hjälpen är mer värd än en expert utifrån. Vår uppgift är att uppmuntra människor att ta stöd från varandra och möjliggöra det.

”Det känns väldigt hoppfullt!”

När det inträffar en katastrof slits ju de sociala nätverken sönder. De skyddande nätverken finns inte där längre. Därför tycker vi det är så viktigt att få ordning i kaos, att drabbade får tydlig och relevant info, så de kan fatta bra beslut. Och att man håller vad man lovar. Att veta var man får för hjälp, av vilka och hur, det lugnar hela situationen. Att hjälpen delas ut rättvist, att man vet sina rättigheter. Vi försöker hålla ihop familjer och grupper, det är det absolut viktigaste i en katastrofsituation. Att engagera de drabbade själva, att de inte bli offer, utan blir aktiva och delaktiga. När de känner att de kan hjälpa till mår de bättre. Sociala nätverk är ett stort stöd och det måste man få till så snabbt som möjligt.

Hur kan man kort förklara psykosocialt arbete?

Det handlar om att tänka in hela människan. Man har behov av att bli sedd som människa, att engageras, och vara en del i återuppbyggnaden. Det handlar om att organisera människor som därmed hjälper sig själva, och även identifiera de som har större behov. Man måste förstå stressreaktionerna, att det är normalt. Vi behöver dem där och då när man drabbas, men om de förvärras över tid behöver man såklart professionell hjälp.

Finns det några konkreta exempel på vad psykosocialt arbete är?

Ett exempel är från ett flyktingläger i Etiopien. Under flera år satt de drabbade passiva och väntade på sin månatliga ranson. Men med hjälp av organisering och bildande av olika grupper, aktiverades de genom att de mest utsatta fick getter för att kunna försörja sig. Så småningom började de tillverka stråmattor som de kunde sälja på marknaden, från att det inte ens varit en marknad där innan. Det bildades även en psykosocial stödgrupp för gamla som är ensamma, handikappade som ser till att de får kryckor och rullstolar.

”Vi försöker hålla ihop familjer och grupper, det är det absolut viktigaste i en katastrofsituation”

Nu producerar flyktingarna saker som de kan sälja. Det som var genomgående under mitt besök där, var att de tackade för att de hade fått hjälp med att organisera sig i grupper. Organisering är nyckeln och nu inspireras de av varandra och kommer vidare i livet. Handel har blivit viktigt, de är stolta, och har en framtidstro. Det är ett starkt tecken på att man mår bättre. Det är många barn som kommer till flyktingläger. Här får de gå i skola vilket ger dem en bra bas i livet. Vuxna kan få en yrkesutbildning, så att de kan skaffa sig en försörjning. Dagen då de kan återvända hem, har de något att bidra med i återuppbyggandet av sitt land. Det är verkligen ett bevis på att kunna resa sig starkare. Lika många kvinnor och män representerar övriga flyktingar i olika grupper och kommittéer. Traditionellt är det ju inte så, därför får särskilt kvinnor utbildning och stöd i vad det innebär att representera andra – nu blir de lyssnade på och får större makt och självkänsla.

Känns det inte hopplöst?

Nej, det är fantastiskt att komma ut och träffa människor som fått hjälp att hantera svåra upplevelser, kommit igen och nu också hjälper andra. Att se en förändring över tid, jag ser det i verkligheten. Det känns väldigt hoppfullt. De kan förändra sina liv med hjälp av det psykosociala stödet.

Det är många biståndsorganisationer på plats i en katastrofsituation, vad är Svenska kyrkans främsta uppgift?

Vi ingår i ett stort nätverk, ACT-alliansen. Vi arbetar med och genom organisationer på plats, före, under och efter en katastrof. Vi stärker deras kapacitet. Det gör att även en organisation reser sig starkare. De kan då hantera akuta kriser, de är ju redan där och kan skala upp när det behövs, och snabbt. De vet vad som behöver göras och hur resurserna ska fördelas på ett effektivt sätt. Vårt särskilda bidrag är att vi är specialister på det psykosociala arbetet. Norska kyrkan är duktiga på vatten och sanitet, danska kyrkan säkrar mattillgång t.ex. När det här fungerar stärker vi varandra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *