Många bilder jag sett på eller läst om Jesus visar honom som mild och vänlig, för att inte säga snäll. Det är kanske anledningen till att kristna förväntas vara milda, vänliga och snälla. Jag har alltid haft lite problem med det. Kanske för att jag inte är mild och snäll i alla sammanhang…
När vi läser evangeliernas beskrivning av Jesus möter vi en annan bild. Där får vi möta en man som hans samtida blir irriterade på, en som provocerar och som definitivt inte är anpassningsbar. Mild kan han vara, när han blir anklagad och inte försvarar sig. I andra sammanhang kan han förvåna vid närmare betraktande.
I Lukas evangelium kap 7 vers 31 och framåt anklagar Jesus människorna omkring sig för att vara barnsliga. De reagerar mot Johannes Döparen för att han är asketisk nykterist. Samtidigt stör de sig på att Jesus njuter av mat och vin. Han kallas tydligen drinkare och frossare. Jag undrar hur mycket han åt och drack för att bli anklagad för det. Hans dryckesumgänge var inte heller det förväntade. Landsförrädare, missbrukare och prostituerade. När Martin Scorsese i filmen Kristi sista frestelse låter Jesus sitta i väntrummet i en bordell har många reagerat. Men det var kanske just så han arbetade? Skulle du våga det? Skulle jag?
Jesus var på bröllop och vinet tog slut. Då tog han det vatten som skulle användas för religiöst bruk och gjorde vin av det. Han gjorde 600 liter! Detta gjorde han i ett läge då de flesta gästerna inte förväntades kunna avgöra kvaliteten på vinet. De var med andra ord minst salongsberusade! 600 liter räcker till ganska många även om de inte redan druckit mycket. Kanske var det för att låta deras bägare svämma över… han hade i alla fall inget problem med att bjuda generöst på alkohol.
På Jesu tid kunde man resa på olika sätt. Man kunde rida på en åsna, på en häst (om man hade tillgång till en), åka i en vagn eller till och med i en bärstol, och man kunde gå. Jesus gick mest. När en pilgrim närmade sig Jerusalem förväntades man att gå till fots. När Jesus kom till Jerusalem vid påsken, den stora pilgrimshögtiden, är det enda tillfället vi känner till att han inte gick till fots. Han red på en åsna. Han gjorde tvärt om. Sedan gick han till templet, men inte för att be, utan för att göra revolution med hjälp av våld!
När Jesus angriper handlarna på templets förgård sker det inte som en spontan reaktion. Det står i Johannes evangelium kap2 vers 15 att han gjorde en piska av repstumpar. Han har alltså lugnt och metodiskt förberett sig. Först har han gått omkring och samlat repstumpar, därefter har han satt sig ner (eller stått) och knutit ihop dem. Till slut har han säkert testat piskan innan han gått till direkt angrepp mot kommersen. Han slog ut pengar från skrinen, välte bord och svingade piskan mot handlarna så att de tvingades fly från platsen. Jesus, Fridsfursten, använde våld mot människor!
När det gällde den politiska makten anklagade han makthavarna för maktmissbruk, men då använde han aldrig, vad vi vet, våld. Han blev oskyldigt anklagad, och då gjorde han inget motstånd och försvarade sig inte.
Som tolvåring medverkade han till att skapa oro för Josef och Maria genom att utan att säga ifrån bege sig till de lärde i templet. Där var han inte rädd för att säga emot och ifrågasätta på ett sådant sätt att det väckte förundran.
Jag tror att vi alla har olika fördomar om Jesus. Bilden av honom fortsätter att fascinera. Någon känslolös person var han inte, och någon som undvek att stöta sig med folk var han inte heller. Just därför kan han överaska.
Kanske jag inte behöver vara mildare än vad jag är?
Jesus – en drinkare och frossare
En kommentar
Bengt Olof Dike säger
21 april 2013 – 04:57Kontraktsprostens beskrivning av Jesus kan - som det heter när alla inte är överens - diskuteras; den innehåller sanningar men är också subjektiv på samma sätt som den även kan beslås med paradoxer. Exempel på det senare är konstaterandet att Jesu aldrig använde våld (mot den politiska makten). Samtidigt har prosten dessförinnan beskrivit Mästaren som revolutionär: denne drev ju ut månglarna med piska och andra hotfulla medel. Revolution är nästan undantagslöst förknippad med våld; Jesus gjorde ju också här revolution enligt prostens karakteristik.
Och jag tror definitivt inte att Jesus arbetade "så" som den icke obekanta filmregissören beskriver honom och prosten är benägen att instämma i; märk här filmtitelns ord. Vad syftar "sista frestelse på?" Filmmakare, författare och andra spetsar ofta till rubriker och handlingar i det känds syftet att väcka uppmärksamhet, intresse - och naturligtvis tjäna pengar! I varje fall jag tror inte på att Jesus hade det (sista) intresse som här åsyftas.
Jesus reagerade - naturligtvis med all rätt - mot ondskan, mot människors ständiga övertramp och mot den girighet, som har förorsakat mycket elände i världen. Det var ju högst logiskt med tanke på att han är "Vägen, sanningen och livet". Och mildhet, bäste kontraktsprost, är nog trots allt en dygd: att vara mild och tålig till sinnet, mild och lågmäld mot medmänniskorna men ändock klar och bestämd i uttrycket.
"Stilla dig" manade vår nationalförfattare Strindberg. Och jag tänker ibland på en av mina vänner, som betonade sanningen att sänka rösten vid ett tvistigt samtal med någon. Ty annars stegras ju ljudvolymen oavbrutet, inte sant? Och den som sänker rösten får ett psykologiskt övertag i diskussionen samtidigt som densamma kan utmynna i mildhetens mjuka klang.
Så fortsätt att vara mild, bäste Johan Tyrberg! Mild, modest, återhållsam och tydlig! Som nog ändock Jesus bäst kan beskrivas.