Passion


Passion är ett ord som leder tankarna till hängiven kärlek. Säger man att man är drabbad av passion brukar det betyda att man är drabbad av kärlek, eller möjligen ett engagemang lika starkt som en förälskelse. Egentligen syftar passion på att vara starkt känslomässigt engagerad, och kommer av ett latinskt ord för lidande (patior/passus). Kopplingen mellan kärlek och lidande är lätt att göra. Kärlek och smärta ligger nära varandra.

Den sista veckan i fastan kallas passionsveckan. Den handlar om både lidande och kärlek. Det är Kristi lidande vi kommer att tala om i kyrkorna. Veckan inleds med Palmsöndagens intåg i Jerusalem. Ofta inleds gudstjänsten med att man tågar in med palmblad i händerna och minns berättelsen om folkmassornas jubel över Jesu intåg med sina lärjungar. Uppfattningen i Jerusalem var nog att revolutionen skulle börja. Men Jesus samlar sina närmaste till en festmålid, berättar att han vet hur det ska gå och går sedan ut för att bli gripen.

Ur myndigheternas perspektiv kanske det ses som en framgångsrik operation, och ett misslyckande för rebellerna. Man slår till snabbt, griper och dödar ledaren och anhängarna sprids. Men efterhand inser man att man fått nya problem…

Ur mångas perspektiv idag ses det kanske som att Jesus misslyckades, eller dog för sin tro på fred – ungefär som Martin Luther King. En misslyckad Messias, men en martyr att samlas kring.

Ur kyrkans perspektiv är det den största framgången.

Jesus går medvetet i döden i en närkamp med död, ondska och allt som står emot Gud. Han lurar livets motståndare i en fälla med sig själv som bete.

Ibland gör man jämförelser med andra liknande situationer i historien eller i fiktiva berättelser. Maximilian Kolbe var en polsk franciskan som erbjöd sig att i Auschwitz ta en annan fånges plats på en avrättningslista. Han offrade sig för en person som överlevde och kunde återförenas med sin fru. Hur kan man göra något sådant? Kan man vara bärare av sådan genomträngande kärlek till människor att man kan ta någons plats för att dö?

För Jesus var det större, mycket större! Det handlar om hela mänsklighetens förhållande till Livet – till Gud som är livets källa. Jesu död är en uppgörelse med Döden med kosmiska implikationer. En död som ger liv.

När Jesus rider in i Jerusalem gör han det för att dö. Det är hans ”revolution”. Det är inte en martyrdöd. Hans död är en reell handling där död och ondska utmanövreras och ”luras att spela ut sitt sista kort”.

När döden väl är inträffad återstår triumfen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *