Ett barn är fött och föräldrarna översköljs av glädje. Man vill dela sin glädje med alla sina vänner och hela familjen. Man vill ropa ut barnets namn över hela världen. De flesta kulturer har utvecklat ceremonier för att kungöra ett nytt barns namn. Hos oss har det varit dopet man använt för att förmedla barnets namn. För Josef och Maria var det vid omskärelsen man berättade vad barnet skulle heta. De kungjorde namnet. ”Han ska heta Jesus”.
För de flesta är namnet mer än en bokstavskombination eller ett ljud att lystra till. Namnet kan vara valt för att det väcker en speciell association eller påminner om någon. Redan när ängeln gav Maria uppdraget att föda fick hon med sig namnet Jesus. Det bär på en betydelse. Det arameiska namn, Jeshua, som vi uttalar Jesus betyder ”Herren (dvs. Gud) räddar/befriar”. Den hebreiska motsvarigheten skriver vi Josua. Det leder tankarna till den ledare som fullbordade Mose räddningsverk och ledde Israels folk in i det utlovade landet. Det är ett namn med löften och hopp. Gud själv är den som räddar – genom den som bär namnet. Det ligger i linje med vad Josef fick höra under sitt möte med en ängel (Matt. 1:20-24), då han fick höra att barnet skulle heta ”Immanuel” som betyder ”Gud med oss”. I Jesus möter Gud oss med sin närvaro.
Nu var ju egentligen inte omskärelseceremonin en namngivningsceremoni. Den är ett tecken på samhörigheten och förbundet med Gud. Jesus var jude och en del av det folk Gud utvalt till att bli en länk mellan det skapade och det heliga. En länk Jesus förkroppsligar. Vårt dop är inte heller en namngivningsceremoni. Det är även det ett tecken på samhörighet med Gud. Men just i det spelar namnet en roll… Namnet på den som ska döpas nämns eller ropas ut. Det är inte främst för att de närvarande vännerna ska få veta barnets namn – utan kanske snarare för att ropa ut namnet inför Gud. Det blir som en bön: ”Gud, här kommer en ny person, notera namnet och glöm aldrig denna människa! Skriv det i din ’skyddslista’ (eller ’Livets bok’)”. Dopet är ett tillfälle då en människa blir vidrörd av Gud själv och får ett hemligt och osynligt samhörighetstecken.
Människans namn ropas till Gud, och Gud svarar med sitt speciella namn: Jesus, Immanuel, Gudsnärvaron.