Först vill jag framföra ett tack till Markis Anders Jarlskog som donerat medel till dessa byster och därför gjort detta möjligt, och till konstnären Johan Falkman som gjort dem synliga genom att helt enkelt framställa dem!
Vi ser två byster föreställande Martin Luther och påven Franciskus. Två personer, två tider och en bro som vi bygger mellan dessa personer och dessa tider. Man kan använda olika perspektiv för att förklara vad det står för och vad de förkunnar när man ser dem här på kansliets innegård. Jag stannar idag för tre perspektiv.
Det första perspektivet är det mellan en inbjudan och en ankomst. Martin Luther bjöd in påven för att samtala om viktiga saker i sin älskade kyrka – och påven kom… 2016 och då till Lund! Detta har uppmärksammats i hela världen, och vi behöver uppmärksamma detta. Bysterna påminner oss om detta och kallar oss att vara stolta över detta och att ta ansvar för konsekvenserna av detta. Vi behöver föra arvet vidare gällande fred, försoning och kärlek.
Det andra perspektivet är ett ge och ta emot kritik. Martin Luther såg skavanker och sprickor i kyrkan. Genom att fästa uppmärksamhet på dem ville han reparera och förstärka kyrkan. Så kan vi vara uppmärksamma på kyrkan i vår tid genom att påtala brister vi ser. Påve Franciskus var inte rädd för att lyssna och föra en dialog. Så behöver vi våga lyssna till kritik och vara beredda att tillsammans kreativt arbeta för en starkare kyrka med vittnesbörd om den uppståndne Kristus i vår tid.
Det tredje perspektivet är att se hur det gick då och hur det kan gå nu. 1517 gick man från gemenskap till konflikt. Man gjorde det eftersom ingendera sidan ville lyssna på den andre och för att man inte ville se sina egna brister i öppenhet och ödmjukhet. 2016 visade man i Lunds domkyrka att man genom att samtala och lyssna kan gå från konflikt till gemenskap. Samtalet i fred, kärlek och försoning för oss framåt!
Så kan vi nu se dessa byster och den osynliga bron mellan dem och påminnas om att vi kan vara stolta och att vi har ett ansvar för att föra kärleken vidare. I glädje tar vi emot bysterna och förvaltar stolta det arv det innebär.