Visitationspredikan 20 oktober 2019 i Vellinge kyrka

Artonde söndagen efter trefaldighet
- Att lyssna i tro -


Så har visitationen i Skytts kontrakt börjat nå sitt slut. En biskopsvisitation är en förmån för en biskop att få komma ut och se kyrkan överallt där den lever. Det är klart att ett av syftena är att se till att den lever men det vet jag ju redan att den gör, den lever. I tisdags pratade jag om att tidigare i historien har visitationen haft som syfte att biskopen ställer frågor och får svar och får veta hur saker och ting händer. Nu kan jag få veta sådant genom e-post och genom en och annan tidningsartikel, men vi behöver mötas, vi behöver träffas. Jag behöver se hur kyrkan lever runtom i vårt stift och då är det en glädje att komma ut och träffa er och göra besök.

 

Skytts kontrakt är ett kontrakt som egentligen inte är så stort åtminstone inte om jag pratar med mina kollegor i norra delen av Sverige. Men i detta kontrakt får det plats 46 kyrkor och ett invigt kapell. Här är många kyrkogårdar, med mycket arbete som äger rum runt kyrkorna och på platser där det inte längre finns en kyrka. Här finns många fastigheter och därmed också många frågor som rör dem. Hur ska vi gå in i framtiden, med dessa kyrkor, med dessa hus, med kyrkogårdar, med de resurser som vi behöver till dem? Och så finns det i Skytts kontrakt många goda kakor, det finns i och för sig färre nu kan jag säga. Ja, jag vet en person som har fått jobba lite extra för att komma i kaftanen idag. Nåväl, så har jag då fått möta församlingarna, var och en på plats.

 

Här i Vellinge-Månstorp har jag fått se och fått veta att här ser ni livets gudstjänster som en möjlighet att förkunna Kristus, med Kristus i centrum. Livets gudstjänster, dop, konfirmation, vigsel och begravning, de gudstjänster som följer oss genom livet och som vi ofta kallar kyrkliga handlingar eller förrättningar, gudstjänster som blir till stationer genom livet. Här i Vellinge-Månstorp finns det många barn och det finns många äldre, men det finns inte så många däremellan. De unga vuxna har flyttat någon annanstans. Kanske har jag ett svar på frågan vart de har tagit vägen.

 

I Höllviken tar ni församlingsborna på största allvar, där genomförs en utredning och ställs frågor för att få veta vad församlingsborna tänker och vad de vill. Ett möte som ni går på djupet med. Ni samverkar i samhället med olika instanser och kommer nu att tillsammans med biblioteket att arbeta i ett projekt om döden. I mötet med församlingen syns vad det är att vara kyrkan.

 

I Skanör-Falsterbo gör ni motsvarande utredning som Höllviken, för att ta reda på var församlingsborna är och vilka frågor som finns. I Skanör-Falsterbo tar ni också tag i problem och utmaningar på ett sätt som gör att man får hopp inför framtiden.

 

I Trelleborg presenterar ni er som en kyrka med och för folket, där ni följer med i stadens förändring från att vara en enhetskultur in i en framtid med många uttryck. Här finns det många unga vuxna. Så om ni i Vellinge undrar vart de unga tar vägen. Åk till Trelleborg! I Trelleborg finns det också en hög dopfrekvens. Här konstateras att när plötsligt problemen slår till och man på något sätt blir fronten mot nöden, då är trelleborgaren generös. I Trelleborg vill ni ha Kristus i centrum och fantasin som drivmedel, för att möta framtiden.

 

I Hammarlöv finns flera olika grupper och kvällsverksamhet i kyrkans regi och jag har fått veta att det möter ett andligt behov. Människor kan mötas och bli sedda. I Hammarlöv finns ungdomsgrupp och barnkör som också blir till viktiga mötesplatser.

 

I Dalköpinge finns en ungdomsgrupp och här finns också ett ungdomsråd där man kan ställa frågor om hur ungdomarna ser på de frågor och utmaningar som vuxna tar tag i. I Dalköpinge finns ett viktigt arbete på den rättspsykiatriska kliniken, en värld som för många av oss sker innanför låsta dörrar men som ni berättat att ni har insyn i och får möjlighet att sprida evangelium.

 

I Anderslöv finns en samverkan mellan kyrka och skola. Det finns pilgrimskyrka och många körer. 35% av alla i årskurs 5 och 6 möts i kyrkans regi. I Anderslöv har ni på allvar tagit reda på något jag alltid har undrat. Det är 4 000 liter kaffe som går åt på ett år. Ja, och så är det ett antal tusen korvar också.

 

I Källstorp finns barnkör och konfirmander som själva genom sin verksamhet bygger broar inom församlingen eller mellan församlingens olika delar. Där är de ideella en viktig grupp och ni uttrycker tydligt att ni är en kyrka tillsammans.

 

Utöver dessa besök i församlingarna har jag också fått möta människor i Vellinge kommunhus. Jag har varit i Trelleborgs hamn och jag fick köra en monstertruck som gjorde att alla runtomkring flydde. Jag har fått möta konfirmandarbetslagen i kontraktet och jag har samtalat med präster och diakoner. Jag har fått se och höra att ni här i kontraktet är medvetna om de kriser som kan komma. I Vellinge kommun tittar man på både havet och regnet, för att se hur vi ska bygga ett samhälle så att vi kan bo och leva trots de risker som finns. Man planerar för en framtid och ser möjligheter. I Trelleborgs hamn konstaterar man också att för att möta nya utmaningar med större båtar och mer trafik behöver förändringar göras och man planerar för en utbyggnad och förändring av hamnen som också kommer att medföra nya bostäder, om allt går igenom. Samtalen i konfirmandarbetslagen har visat att här är det många som vill konfirmeras och det har ökat år för år den senaste tiden. Och i prästers och diakoners gemenskap kan ni samtala om de problem och de hot ni ser omkring er och på så sätt också bearbeta och möta framtiden.

 

Det är därför alldeles utmärkt att denna söndag har temat ”att lyssna i tro”, för det är precis det ni gör i församlingarna i detta kontrakt. Ni lyssnar i tro för att tolka och förstå vem Gud är och hur vi kan möta Gud idag, i vår tid med våra utmaningar. Våra utmaningar som är helt andra än de utmaningar vi möter i bibeltexterna. Gud närvarande ändå, även om omständigheterna är olika. Det är kyrkans uppdrag att lyssna i tro, det är varje kristens uppdrag. Det är faktiskt budskapet till alla människor, att lyssna. Lyssna in Gud i vardagen, i varje situation.

 

I evangelietexten idag och även i de andra texterna möter vi ett dilemma, vad ska jag göra? Vad ska jag göra för att komma nära Gud? Jesus, får jag nog säga, är lite elak i den här berättelsen när han ställer allt på sin spets. Gör dig av med allt du har! Jag tror inte att Jesus hade räknat med att mannen skulle svara ja och göra sig av med allt. Jesus vill nog snarare provocera, provocera fram en tanke. Här kommer någon och frågar vad han ska göra och då vill Jesus få honom att förstå något. Det är kanske inte så den mannen ska lösa sitt livsproblem. I luthersk tradition som vi lever i, brukar vi lyfta fram begreppen lag och evangelium. Ibland har man sagt att det svåraste i prästens arbete är att skilja mellan lag och evangelium. Men i luthersk tradition är lag en benämning på just detta som mannen frågar efter. Vad är det jag ska göra? Det som i slutändan Jesus benämner som omöjligt. För människan är det omöjligt att göra tillräckligt. Evangelium det är vad Gud gör för människan. Det handlar om att byta perspektiv. Kanske är det så att vi lyssnar för lite i tro och att vi talar för mycket i tro? Men är det då i tro på samma sak? Risken är kanske att vi skiftar perspektiv när det gäller själva tron. Tror vi på Gud eller tror vi på oss själva och vår egen förmåga? Kanske är det så att vi fokuserar på det svåra och omöjliga nämligen att bli heliga istället för att lyssna till den för vilken det är lätt och naturligt att vara helig, nämligen den helige själv.

 

När Jesus säger till den här mannen att sälja allt är det lätt att vi läser orden rakt upp och ner och tänker att det handlar om pengar. Jag skulle nog vilja säga att pengar i den här texten handlar om så mycket mer. Kanske skulle vi kunna byta ut det mot mammon och mammon är så mycket mer än bara pengar. Mammon är resurserna. Jag kommer med mina resurser. Och ju mer jag kan, ju mer jag förmår, desto svårare är det att inse att jag behöver lyssna till den som kan mer. Ju mer jag kan, ju mer jag förmår, ju mer jag har, desto mer tror jag på mig själv och min egen förmåga. Då blir det svårt. Kanske är det därför Jesus vill provocera och säga gör dig av med allt du har, för då kanske du blir tillräckligt hjälplös för att öppna dig för den Helige. Den för vilken det är lätt och naturligt och inte omöjligt som det är för människan. Vi lyssnar på oss själva, på vad det är vi ska göra för att komma närmare Gud. Istället får vi komma inför Gud och säga, jag vet inte vad jag ska göra. Så kan vi komma Gud till mötes i den stora famn som vi inte kan se och inte heller fullt ut förstå. Att lyssna i tro är att sätta tron på den osynlige, den helige, framför tron på mig själv. Att lyssna i tro blir därför att följa, att följa den helige, så att vi kan leda också andra närmare heligheten. I det perspektivet förstår jag också orden i den gammaltestamentliga texten idag. Dessa ord, dvs lagens ord, är dig nära. Du kan dem, de finns i din mun och ditt hjärta. Gud själv är nära, närmare än du tror. Nära i ditt hjärta. Amen.  v

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *