Läsningen i vecka tre är Matteus evangelium 26:30-46. Det finns flera händelser att meditera över i denna text, men jag stannar vid en.
Kvällen då Jesus så småningom greps för att senare korsfästas samlade han sina lärjungar och firade påsk. Efter måltiden gick de ut i en trädgård, Getsemane. Där går han en bit bort från lärjungarna för att be. Men inte längre bort än att de hör honom. Det han ber är att få slippa det som ska komma! ”Om du vill kan du ta denna bägare ifrån mig, men inte som jag vill utan som du vill.” Han ber faktiskt att få slippa. Det är en bön som många i Jesu efterföljd har bett. Sjukdom eller annat lidande kan tränga sig på, och för den som tror att bön kan göra skillnad är det naturligt att be. Många har också berättat om märkliga händelser där en sjukdom tagit en vändning som läkarna häpnat inför. Eller där ett händelseförlopp tagit en vändning som är den mest osannolika, men mest önskvärda. Samtidigt har kanske ännu fler upplevt att ingen skillnad kan märkas efter bönen, eller bönerna. Man tvivlar och undrar vad som är fel. Är det fel på min tro? Lyssnar inte Gud? Har jag haft fel om bön hela tiden?
Man kan börja med att konstatera att Jesus faktiskt bad att slippa gå igenom lidandet på korset. Han som bett för sjuka så att blinda blivit seende och lama kunnat gå. Han som kunde gå på vattnet. Han som uppväckte Lasaros ur döden. Nu ber han om att få slippa korset, men får inte. Varför gjorde inte denna bön skillnad? Om jag upplever att min bön inte hjälper kan jag läsa om Jesus i Getsemane i Matteus 26:e, Markus 14:e eller Lukas 22:a kapitel.
I Hebréerbrevet 5:7 står skrivet att Jesus uppsände ”med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden” – och det har vi konstaterat. Men nu kommer det: ”och han blev bönhörd”! Vad menar författaren till Hebreerbrevet? Vi vet ju att han blev korsfäst, och det vet brevets författare också. Det öppnar för en bredare förståelse för vad bönhörelse innebär.
Det är lätt att tänka att bönhörelse är att få det man ber om. Om jag ber om att bli frisk från en sjukdom så blir jag frisk om jag blir bönhörd och förblir sjuk om min bön inte blir hörd. Att föra fram en bredare förståelse av bönhörelse är inte detsamma som att komma med undanflykter, eller försöka försvara Gud. Det handlar mer om att förstå, inte bara vad bönhörelse är, utan också vad bön är.
Jesus lämnar över sin oro och rädsla, hela sin ångest, till Gud och ber om att bli befriad från dödshotet. Han gråter och är vresig mot lärjungarna. Han upprepar bönen ytterligare två gånger med ännu en reprimand mot de sömniga lärjungarna. Efter tredje bönetillfället går han tillbaka till lärjungarna med en helt ny ton, och säger bara: ”Kom nu, så går vi!” Något hade hänt. Vi kommer inte närmare än så här, men det syns en skillnad i berättelserna från dem som var med. Var det denna förändring Hebreerbrevets författare menar med bönhörelsen?
En parallell finns i den självbiografiska boken Gömstället (Libris, 2000) av Corrie ten Boom. Den handlar om systrarna Corrie och Betsy som tillsammans med sin pappa greps av Gestapo för att ha gömt judar i sitt holländska hem under den nazityska ockupationen under andra världskriget. De fördes till koncentrationslägret Ravensbrück där Betsy senare dör. Corrie överlever och skriver ner deras berättelse. På ett ställe i boken citerar Corrie sin syster under en av dennas sjukperioder: ”Ingen grop är så djup att inte Gud är ännu djupare. Vi vet för vi har varit där.” Ett märkligt utrop från en person i det koncentrationsläger där hon senare dör. Mitt i den största nöd upplever Betsy Guds närvaro. Corrie befinner sig i samma elände, men upplever inte detsamma utan berättar att hon ger sin syster förebråelser för detta. Den ena upplever Guds närvaro och stöd, den andra inte. I detta fall är det dessutom den som är sjukast och dör som tydligt upplever Guds närvaro. Tvivlaren överlever.
Gud kan höra bön och besvara den på andra sätt än bedjaren hade tänkt sig. Varför Gud väljer en annan väg än den vi ber om kan vi inte veta, bara spekulera i. Det finns tydligen ingen lag som säger att den som ber kommer att uppleva att Gud hör bönen omedelbart. Corrie märkte inget. Jesus själv bad tre gånger innan han mötte en förändring, som dock var av annan art än den han bad om. Det finns inte heller någon lag som säger att den med stark tro får de bästa eller lättaste bönesvaren. Betsy hade enligt sin syster starkast tro av dem, men är den som dör. Ingen kan ifrågasätta Jesu tro, ändå måste han inordna sig i ett svar som han egentligen bad att få slippa. Bönens svar står inte i relation till bedjarens tro, utan till Gud.
Det viktiga att minnas är att Gud inte gett upp eller vänt sig bort för att man inte upplever att det man ber om kommer till stånd.
(Denna veckas tankar är ett utdrag ur En levande relation, Arcus 2017)