Läsningen är Matteus evangelium 27:1-31
Nu överlämnas Jesus till den som hade makten att utdöma dödsstraff – den romerska ockupationsmakten. Inför Stora rådet var han anklagad för hädelse, för att ha gjort anspråk på att vara Gud. Det var enligt romarna inget brott och därför ändras nu anklagelsen till högförräderi, för att påstå sig vara judarnas rättmätige kung. I övrigt upprepas situationen från rättegången inför Stora rådet med att folk ropar ut anklagelser medan Jesus står tyst och lyssnar.
Den romerske ståthållaren Pontius Pilatus var inte känd för att vara mild och känslosam – tvärt om. Men han blir berörd av mötet med Jesus och försöker hitta en utväg för honom. Pilatus ställer mördaren Barabbas mot Jesus och frågar folket vem av dem som ska friges under påskhögtiden. Folket väljer som vi vet Barabbas. Vad är det som
får människorna att avsky Jesus så mycket?
Folket driver på för att Jesus ska avrättas. Pilatus vågar inte gå emot dem och utan vettig anledning dömer han Jesus till döden. Jesus försvarar sig inte utan hjälper snarare domarna på traven så att de kan hitta skäl för domen. Vem är det som vill att Jesus ska dö?
På frågan om vem som korsfäste Jesus skulle Martin Luther ha svarat: ”det var jag”. När Mel Gibson gjorde filmen Passion of the Christ är det regissörens egen hand som syns sätta den första spiken i Jesu hand mot korset. Gibsons förklaring är att det är vi människor i varje generation som korsfäste Jesus. Det går inte att skuldbelägga romarna eller folket i Jerusalem vid den tiden mer än oss alla i alla tider.
Det andra sättet att svara på vem som korsfäste Jesus verkar vara: ”Gud”. Enligt Johannesevangeliet 19:11 säger Jesus att Pilatus inte skulle ha haft makt att döma honom om makten inte kommit från ovan. Här i våra texter ser vi hur Jesus hjälper de dömande att komma fram till ett beslut. Han står tyst inför Pilatus. Innan vi kom fram till gripandet har Jesus redan förutsagt vad som skulle komma att ske och Judas får höra ”Nu har du gjort ditt”.
Det var meningen.
Detta är mysteriet. När vi följer berättelsen om Jesus i alla evangelierna tycks han samla anhängare för att komma fram till ett crescendo. Crescendot verkar vara korset. Det är inte vad vi skulle kalla klimax, snarare antiklimax. Men det verkar vara planen, Guds plan.
Beskrivningen av hur Jesus samlar sina lärjungar till avskedsmiddag, hur han går ut i parken där han blir gripen, hur han döms och avrättas upptar mer plats i evangelierna än någon annan del av hans liv. Alla fyra evangelierna är överens. Detta är meningen med Jesu liv.
Ändå är det så att korset inte är crescendot. Korset är den nödvändiga vägen fram till crescendot som inträffar på påskdagen! Det är vad vi firar i påsk. Det är i grunden vad vi firar varje söndag. Det är också tillvarons mål – påskdagen då all död ska dö.