Änglar finns, men det är sällan vi ser dem!


Jag vet att änglar finns. Har mött så många genom åren. Ibland har de varit vitklädda. Sällan har de haft vingar. De har kommit i den stilla susningen mitt i natten, men även i vimlet och kaoset. De har kommit när jag kallat efter dem, och ibland innan jag hunnit formulera den tanken. De har lyft upp och burit. Tröstat och skrattat. Förmanat och ställt krav. Blåst på det onda och förlåtit.

De har haft olika namn. Sjuksköterska. Förskollärare. Mattant. Bilmekaniker. Lärare. Polis. Socialsekreterare. Kyrkvaktmästare. Läkare. Personlig assistent. Mor. Far. Syskon. Vän. Kompis. Kollega. Kurator. Badvakt. Politiker.
Några nämnda, många glömda.

Gemensamt för de alla är att de sällan syns. De bara finns där. Outtröttligt. Mitt i vardagen och mitt i livet. De älskar och bryr sig om för att de kan inte göra något annat. Det kommer liksom naturligt.
De tjänar sällan stora pengar. De jobbar ofta obekväma tider och långa arbetspass. De är sällan på tv eller hyllas på galor. De har ofta trötta fötter och en ständig känsla av att inte räcka till.

Så stanna upp, lyft din blick, och se dig omkring. Då och där kommer du att finna en ängel. Ge hen en kram och viska ett försiktigt tack i hens öra. För det är det enda sättet att uppmärksamma och stötta. Något annat vill de inte ha. Stora ord, presenter och uppmärksamhet skulle nog mest genera. Men en kram och ett tack kan ge dem kraft att fortsätta. Det är livsviktigt, för vi klarar oss inte utan dem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *