Vi närmar oss Allhelgona. Och idag kom döden mig smärtsamt nära. Så av naturliga skäl kretsar mina tankar runt döden. Och döden är jag ganska okej med. Det är det där med att inte få leva längre som smärtar mig. Och sorgen av att mista någon.
Det konstiga är att varje gång jag tvingas ner i det mörka så hittar jag ljuset. Jag kan inte förklara det. Är det min tro? Är det min obotliga optimism? Eller är det rädsla? I vilket fall som helst är jag glad och tacksam så länge det är så.
Jag försökte sätta ord på det, och det blev en sång som heter ”I din nåd”. Kanske kan den få sprida lite tröst och ljus!
En gång, ska allting sakta ner.
En röst, ska aldrig sjunga mer.
Men inget slutar här.
Det finns en tro som bär .
En sång, som vilar i mitt bröst.
En bön, som alltid ger mig tröst.
Sången om livet som
alltid vill börja om.I min faders famn,
vid min moders hjärta,
närmare än mitt eget jag.
Får jag vila lugnt
utan sorg och smärta
tills det gryr ännu en dag .
I din nåd ska jag resa mig igen.
I min själ har jag redan hittat hem.
I din hand lägger jag mitt liv
nu, idag, och i evig tid .Ett liv, den gåva som jag bär.
En stig, jag vandrar redan här.
Med trötta ben vill jag
vila ett andetag .
Till slut, när resan blivit lång.
Min bön, har blivit till en sång.
Sången om livet som
alltid vill börja om.I min faders famn,
vid min moders hjärta,
närmare än mitt eget jag.
Får jag vila lugnt
utan sorg och smärta
tills det gryr ännu en dag.
I din nåd ska jag resa mig igen.
I min själ har jag redan hittat hem.
I din hand lägger jag mitt liv
nu, idag, och i evig tid.
Text: Jonas Wollin
Musik: Jonas Wollin & Peter Svensson
”I din nåd” är utgiven på Arrak Musik. Noter går att köpa här!