Jag tackar Gud för min förkylning!


I morse vaknade jag innan klockan. Var jag pigg, utsövd och laddad? Nej, jag har så ont i halsen att jag vaknade av smärtan av att svälja. Jepp, det är den tiden på året. Jag har blivit förkyld.
Nu har jag inte gjort någon ordentlig undersökning, men jag är väldigt övertygad om att det aldrig varit så synd om någon, någonsin, som det är om mig just nu.
Maktlös och eländig ligger jag kvar i sängen. Och inom mig ropar jag en ljudlös bön till Gud. Varför just jag?

Men efter en liten stunds eftertanke och besinning övergår min förtvivlan till tacksamhet.

Tack Gud, för att min hälsa uppenbarligen är så bra, att jag kan tillåta mig så mycket självömkan över en simpel förkylning.

Tack Gud, för att mitt liv uppenbarligen är så bekymmersfritt, att denna lilla förkylning kan segla upp på första plats över saker jag måste hantera.

Tack Gud, för att din fantastiska skapelse uppenbarligen fungerar. Redan har min kropp satt igång att bekämpa virus och baciller. Det är därför den värker och är så trött.

Tack Gud, för insikten att trots att jag måste stanna hemma idag, kommer uppenbarligen solen gå upp, jorden snurra, och församlingen klara sig alldeles utmärkt en hel dag utan mig och min ovärderliga arbetsinsats.

Tack Gud, för denna påminnelse om hur liten och sårbar jag uppenbarligen är. En påminnelse över hur snabbt livet kan förändras och att aldrig ta min hälsa och mitt liv för givet.

Tack Gud, för denna förkylning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *