Det var en g\u00e5ng ett m\u00e4nniskobarn som blev kallat mitt i natten:\u201d Ge dig p\u00e5 v\u00e4g till landet som jag ska visa dig!\u201d<\/p>\n
Var det en gudar\u00f6st? R\u00f6sten verkade f\u00f6rtrolig, som om den kom fr\u00e5n en v\u00e4n. Starkare \u00e4n en fars r\u00f6st, men ocks\u00e5 m\u00f6rk, som natten, hemlighetsfull. \u201dVem \u00e4r det som ropar p\u00e5 mig? Vem \u00e4r du osynlige!\u201d<\/p>\n
<\/p>\n
Det h\u00e4r \u00e4r historien om m\u00e4nniskan som gav sig av, i tro, inte vetande vart hon skulle komma. Hela tiden fanns det nya horisonter.<\/p>\n
Efter att ha vandrat runt l\u00e4nge, kom hen till ett stort tr\u00e4d. Vinden susade genom grenverket och l\u00f6ven. Hen satte sig under tr\u00e4det, och lutade sig mot stammen. Medan hen satt d\u00e4r, med slutna \u00f6gon, lyssnande p\u00e5 l\u00f6vens viskningar i aftonvinden, s\u00e5g hen en stor tr\u00e4dg\u00e5rd. Tr\u00e4d stod d\u00e4r, stora och m\u00e4ktiga. Blommor blommade i tusental, floder och b\u00e4ckar str\u00f6mmande d\u00e4r, och djuren \u2013 de gjorde varandra inte illa. Allting levde efter sin art.<\/p>\n
Och hen s\u00e5g m\u00e4nniskor. De fick ta hand om tr\u00e4dg\u00e5rden och varandra. Allting var gott, d\u00e4r i tr\u00e4dg\u00e5rden.\u00a0 \u201d\u00c4r detta landet jag letar efter?\u201d t\u00e4nkte hen.<\/p>\n
D\u00e5 vaknade hen. Runt omkring sig s\u00e5g hen \u00f6de kullar, och \u00f6ver huvudet hade hen det stora tr\u00e4det. Hen t\u00e4nkte: \u201d\u00c4r m\u00e4nniskorna egentligen tillr\u00e4ckligt goda f\u00f6r att ta hand om den d\u00e4r tr\u00e4dg\u00e5rden? Vi g\u00f6r ju s\u00e5 mycket ont.\u201d<\/p>\n
Aldrig gl\u00f6mde hen dr\u00f6mmen om Guds tr\u00e4dg\u00e5rd. Hen s\u00f6kte den i landet dit hen hade kommit. Men det berodde inte p\u00e5 landet, utan p\u00e5 m\u00e4nniskorna, om dr\u00f6mmen en g\u00e5ng skulle kunna bli sanning.<\/p>\n
<\/p>\n
D\u00e5 bosatte hen sig d\u00e4r i landet, i t\u00e4lt. Men f\u00f6rst fick han k\u00e4mpa emot m\u00e4nniskorna som bodde d\u00e4r sedan l\u00e4nge, mot deras h\u00f6ga murar, och mot deras starka st\u00e4der. Han hade en kraft som de inte k\u00e4nde, och de b\u00e4vade f\u00f6r honom. Tills han blev kung i landet. D\u00e5 byggde han sj\u00e4lv en stad med h\u00f6ga murar omkring. Han blev m\u00e4ktig och rik. Han hade m\u00e5nga soldater.<\/p>\n
N\u00e4r han blev \u00e4ldre och visare, b\u00f6rjade han skriva ner vad han visste fr\u00e5n f\u00f6rr: ber\u00e4ttelsen om tr\u00e4dg\u00e5rden, om kungariket, och om vad m\u00e4nniskorna skulle beh\u00f6va g\u00f6ra, f\u00f6r att f\u00e5 landet till Guds land. Han byggde \u00e4ven ett stort hus till sin Gud.<\/p>\n
\u00c4nd\u00e5 gick det helt annorlunda \u00e4n vad han hade t\u00e4nkt sig. Det kom fr\u00e4mmande folk. De br\u00f6t sig igenom stadens h\u00f6ga murar. Han blev jagad iv\u00e4g, bort ur palatset. F\u00f6r honom fanns inga h\u00e4star mera, inga stridsvagnar och basuner.<\/p>\n
Till slut hade han bara en \u00e5sna kvar att rida p\u00e5, som vanliga m\u00e4nniskor har. Han levde nu hos de fattiga. M\u00e5nga sjuka, fattiga och f\u00f6rtryckta omgav honom, och han gav dem sin kraft. Ett eget hus hade han inte l\u00e4ngre. Han vandrade runt, s\u00e5 som f\u00f6r l\u00e4nge sedan. Men nu stannade han hos m\u00e4nniskorna. Han h\u00f6rde hemma hos dem. \u00c4ven med onda m\u00e4nniskor umgicks han, \u00e5t med dem, och dog tillsammans med dem. Sitt liv ville han ge f\u00f6r dem. Och precis innan han dog sa han: \u201dIdag ska du vara med mig i Guds tr\u00e4dg\u00e5rd!\u201d<\/p>\n
<\/p>\n
Fritt efter Johanna F. Klink, \u00f6versatt fr\u00e5n nederl\u00e4ndska.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Det var en g\u00e5ng ett m\u00e4nniskobarn som blev kallat mitt i natten:\u201d Ge dig p\u00e5 v\u00e4g till landet som jag ska visa dig!\u201d Var det en gudar\u00f6st? R\u00f6sten verkade f\u00f6rtrolig, som om den kom fr\u00e5n en v\u00e4n. Starkare \u00e4n en fars r\u00f6st, men ocks\u00e5 m\u00f6rk, som natten, hemlighetsfull. \u201dVem \u00e4r det som ropar p\u00e5 mig? […]<\/p>\n","protected":false},"author":243,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[47311],"class_list":["post-265","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-resa"],"acf":[],"yoast_head":"\n