..farao gav denna befallning till hela sitt folk: ”Kasta alla nyfödda pojkar i Nilen..

Andra Moseboken kapitel 1

Den som inte har Guds son har inte livet.

Första Johannesbrevet kapitel 5

…agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.

Lukasevangeliet kapitel 3

“Jag skall krossa alla fiender i hans väg och slå ner dem som hatar honom.”

Psaltaren psalm 89

En söndag. Fyra texter. Heliga texter som ska ge vägledning och tröst. Men vart jag mig i världen vänder verkar dårskap och hat vara det som fyller Guds händer. Vem vill ens andas det minsta ord om Gud, tro och kyrka när man riskerar att bli förknippad med detta? Barn som dödas, människor som ska dömas och krossas. Ett svartvitt tänkande där du antingen är med eller utanför. Och utanför vill ingen vara, för där finns inget liv att hämta. 

Men vad är det för liv att leva om man ska göra det i en bur? En bur med galler av rädsla och misstänksamhet gentemot sina medmänniskor. Med skräck inför döden då de hårdaste domarna kommer att fällas. Det är inte ett liv, det är helvetet här på jorden.

Och jag förstår att de som är teologiskt skolade förmodligen kan förklara dessa ord så att de inte skulle sticka i ögonen och hjärtat. De skulle nog belysa att det finns flertalet saker att ta i beaktande vid läsningen; som att det som nedtecknades gjordes så i en tid som är vitt skilt från vår egen. Att det var en annan kultur och kontext då och dessutom har texterna översatts flertalet gånger. “Och även att man inte kan förstå allting som Bibeln berättar om behöver man aldrig tvivla på Guds nåd och kärlek”, skulle de säga, samtidigt som leendet i deras ansikte skulle försöka inge hopp. 

Men jag känner inte hopp, utan tvivel. När jag läser sådana här texter tvivlar jag. När jag lyssnar på den korta nyhetssammanfattningen på väg till bussen tvivlar jag. Det brinner här och nu. I vår värld. Just nu brinner det för att vi och generationer före oss har förstört vår jord. Maktgalna män härjar omkring än idag. Jag tvivlar på att världen hålls i Guds händer. Och jag vet inte ens om jag skulle vilja vara buren av den Gud som beskrivs denna söndag. “Den som inte tror har inte livet”, nej, och det livet som beskrivs vill jag inte leva. En Gud som fångvaktare och skoningslös domare vill jag inte tro på.