Jag l\u00e4t huvudet vila i ena handen. Orken att h\u00e5lla upp vare sig huvud eller livsmod fanns inte. Jag undrade varf\u00f6r jag kommit. Varf\u00f6r jag \u00e5terigen satt h\u00e4r. Vem vill se en hopsjunken gestalt kl\u00e4dd i tr\u00f6tthet och intorkad sorg? Till och med spegelbilden hade b\u00f6rjat undvika \u00f6gonkontakt. Det saknas ett ord f\u00f6r den k\u00e4nsla som f\u00f6ranleder att blicken sl\u00e5s undan, den som \u00e4r en blandning mellan besvikelse och skam.\u00a0<\/p>\n\n\n\n
Jag \u00f6verv\u00e4gde att resa mig upp och g\u00e5, men ansatsen str\u00e4ckte sig inte l\u00e4ngre \u00e4n till tanken. Kroppen satt kvar utan att jag f\u00f6rstod varf\u00f6r. Och kort d\u00e4refter blev det r\u00f6relse runt omkring. De samlades l\u00e4ngst fram och st\u00e4llde upp sig p\u00e5 in\u00f6vat vis. \u201cJag borde ha g\u00e5tt\u201d t\u00e4nkte jag f\u00f6r mig sj\u00e4lv. Barns s\u00e5ng \u00e4r inte n\u00e5got som ska blandas med det h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5ngen var inte bekant f\u00f6r mig. Inte heller de sp\u00e4da ansiktena som f\u00f6rsiktigt sj\u00f6ng med blickarna f\u00e4sta vid ledarens ansikte och dansande h\u00e4nder. Jag r\u00e4tade p\u00e5 mig, l\u00e4t huvudet l\u00e4mna sin plats i handen. De skulle inte beh\u00f6va se. Jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att resa mig upp i samband med att l\u00e5ten var \u00f6ver och de sm\u00e5 kropparna \u00e5terigen skulle skapa r\u00f6relse i rummet. D\u00e5 skulle jag ta min chans och l\u00e4mna det rum som jag inte tror mig ha en plats i.\u00a0<\/p>\n\n\n\n
Men s\u00e5 fastnade min blick p\u00e5 henne. En av de yngre. Hon sj\u00f6ng med de andra. Tonerna h\u00f6rdes inte s\u00e4rskilt starkt. Men hon sj\u00f6ng med hela sitt v\u00e4sen. Hennes ansiktsuttryck och r\u00f6relser med h\u00e4nderna vittnade om att musiken kom fr\u00e5n en plats djupt inom henne. Hon gjorde s\u00e5ngen till sin egen. Och hennes \u00e5r av liv, hennes upplevelse av att vara m\u00e4nniska p\u00e5 denna jord, fick ta plats i de ord och den melodi hon formade med sina l\u00e4ppar. Det fanns ingenting som v\u00e4ntade henne just d\u00e4r och d\u00e5. Inga tankar p\u00e5 det som varit. Eller vad som skulle h\u00e4nda efter att sista tonen ebbat ut. Hon gjorde ingenting annat i den stunden. Hon sj\u00f6ng. Med hela sitt hj\u00e4rta. Med hela sitt jag. Hon sj\u00f6ng.\u00a0<\/p>\n\n\n\n
Och jag var tvungen att l\u00e4gga huvudet p\u00e5 sned och kisa en aning.
Har jag inte sett denna flicka f\u00f6rut?\u00a0<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Men s\u00e5 fastnade min blick p\u00e5 henne. En av de yngre. Hon sj\u00f6ng med de andra. Tonerna h\u00f6rdes inte s\u00e4rskilt starkt. Men hon sj\u00f6ng med hela sitt v\u00e4sen. Hennes ansiktsuttryck och r\u00f6relser med h\u00e4nderna vittnade om att musiken kom fr\u00e5n en plats djupt inom henne.<\/p>\n","protected":false},"author":827,"featured_media":1070,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1069","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n