Inf\u00f6r att jag skulle h\u00e5lla mitt TeoTalk s\u00e5 skrev jag om hur jag inte ville g\u00f6ra folk besvikna. Att det var viktigt f\u00f6r mig att personer, n\u00e5gra s\u00e4rskilda, skulle k\u00e4nna sig stolta \u00f6ver mig. Att de skulle tycka att det jag sa var bra och viktigt. Och jag har f\u00e5tt ord fyllda av k\u00e4rlek och uppmuntran av dem, och \u00e4ven fr\u00e5n ov\u00e4ntat h\u00e5ll – tack till er alla!
Men jag f\u00f6rst\u00e5r ocks\u00e5 att jag inte n\u00e5gonsin kommer att vara omtyckt eller accepterad av alla. Kanske rent ut av kommer n\u00e5gra tycka att det jag \u00e4r och st\u00e5r f\u00f6r \u00e4r fel och d\u00e5ligt rakt igenom. Ja, s\u00e5 kan det vara. S\u00e5 m\u00e5ste det f\u00e5 vara. <\/p>\n\n\n\n
Det viktiga \u00e4r nog att jag inte till\u00e5ter mig att definieras av vare sig goda ord som uppmuntrar eller avsaknaden av ord som kan dra ig\u00e5ng en storm av oro inom mig. Orden och vad de b\u00e4r, i text och i tal, \u00e4r en viktig del av min varelse och jag \u00e4r dedikerad till att vara sann mot mig sj\u00e4lv. \u00c4ven om resan \u00e4r fylld med tro, tvivel och s\u00f6kande – inte bara efter en Gud men kanske ocks\u00e5 efter livet s\u00e5 som det \u00e4r t\u00e4nkt att jag ska leva det – s\u00e5 vill jag forts\u00e4tta den. Fram\u00e5t.<\/p>\n\n\n\n
Tack igen. <\/p>\n\n\n\n