Jag älskar det! Att spela julspel! Även om det är mycket förberedelser och jag ska ha koll på mycket (vilket jag inte alltid har) så är det helt fantastiskt.Tänk att vi får möjlighet att berätta för massa barn vad julen egentligen handlar om. Sen att vi gör det på ett lite crazy sätt, det blir bara ett litet plus.
I år blir änglarna sända ner från himlen för att tala om för Maria, Josef och herdarna vad som kommer att hända. Herdarnas får är fantastiska balettdansörer och Gud behöver ringa ner till änglarna för att skynda på dem lite. Det är ju inte så lätt för dem att att veta vad de ska göra när Josef inte fattar någonting. Vad ska han tro när Maria berättar att hon haft besök av änglar?
Det är inte bara att få spela och visa upp oss för 800 barn som är det roliga. Det är ju att göra det tillsammans med kollegor och frivilliga. En kvinna som brukar besöka oss på vårt café och jag kom att prata om julspelet för ett tag sedan. Nog behöver ni en åsna?, sa hon lite halvt på skämt men också med ett stort allvar. Ja, såklart sa jag. Ställer du upp? Det gjorde hon och är nu en populär åsna som många barn vill ge en kram efter föreställningen. Det är så häftigt, och roligt, när människor kommer och vill vara med. Ge av sin tid och engagemang. Roller kan man skriva in och få så det passar just den personens förutsättningar. Det är det viktigaste att ha koll på för min del. Julspelet gör också att jag får lära känna mina kollegor på ett annat sätt. Att få vara ett helt gäng och göra något tillsammans. Att skratta och ha kul ihop. Det är ofantligt viktigt!
Premiärdagen blev ju lite spännande måste jag säga… En sjuk i ensamblen, en som varit sjuk under genrepet. Vi bestämde att träffas lite tidigare och jag som (trodde jag) hade koll på när klasserna kom sa att det räckte vi träffades 8.30. Första föreställningen var ju inte förrän 9.45. Vid 8.50 satte vi igång med övningen men just då hörde vi barnröster utanför kyrkan… Istället för genrep blev det föreställning! Underbart! Innan andra föreställningen skulle jag bara fixa sladden lite för herdarnas eldhärdlampa. Drog ut den och poff så slocknade allt i hela kyrkan. Snabb insats av vaktmästaren så var det också ordnat. Det är för väl att jag inte behöver vara ensam, frågan är hur det då hade gått! Jag vet en sak, det hade definitivt inte blivit lika roligt!
Snart är sista julspelet över för denna gång… Känns både skönt men också lite tråkigt. Det är ju nu vi har kommit in i våra roller och kan spela ut ordentligt!