Allt har sin tid!


Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen:
En tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp… Pred. 3:1-8

Nu är tiden då jag går från en tjänst till en annan. Känns på ett sätt konstigt men ändå helt rätt. Det är tid, just nu, att avsluta det jag varit med och påbörjat  för att göra något nytt.

För sju år sedan kände jag otroligt starkt ett kall till en plats jag aldrig hade satt min fot i innan, Eslöv. Där skulle jag vara, det var jag övertygad om, och dit kom jag också för tre år sedan. Dock efter lång väntan på den där tjänsten jag kände skulle vara min. Och nu är den slut! Eller… nej, den är inte slut, den blev påbörjad och nu får någon annan fortsätta. Det är så jag ser det, och det var nog så kyrkoherden också såg det i sitt tacktal till mig vid mitt avslutande fika. Det gjorde mig stolt över min arbetsinsats att min chef verkligen såg vad det innebär för mig att lämna över något som någon annan kan ta över. Jag fick drömmen, visionen och början på bygget och nu är det upp till andra att ta över och fortsätta. Ungdomarna är kvar och arbetet består.

Många gånger vill vi ju gärna att människor blir bundna till vår person och samtidigt som vi försvinner från våra tjänster så försvinner också människor från våra verksamheter. Jag har aldrig förstått den tanken. Det vill inte jag! Visst är det kul och känns bra att vara saknad och folk undrar hur ska det nu gå? Men det är ju inte för min person jag vill ha folk i kyrkan! Nä, jag vill att människor ska komma till kyrkan och uppleva något mycket större än vad vi människor kan förstå. Jag vill att människor ska få en Gudsupplevelse, där de kan känna trygghet, glädje, tröst i det som är så ofantligt mycket större än oss själva. Jag, ja, jag får helt enkelt vara ett redskap för det, där jag genom mitt sätt att vara och agera kan visa på just det, en Gud som finns i alla lägen. Gud som finns i tider där vi gråter, i tider där vi ler, i tider där vi sörjer, i tider när vi dansar, då vi samlar på stenar och då vi kastar stenar. I tider när vi tar i famn men också i tiden när vi avstår från famntag. Alltid är Gud där, oavsett om det är jag eller någon annan som är i verksamheten eller i mötet med människor.

Så ungdomar i Eslöv, jag lämnar er inte som några av er just nu tyckt. Jag är bara inte där! På plats! Lämnar er gör jag aldrig, jag lämnar över er och verksamheten bara! Till nya personer förvisso men vi fortsätter som vanligt till den kyrkan vi valt att tillhöra. Till den tro vi bekänner oss till! Där finns vi alla, hela tiden!

Vi ses och hörs!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.