Schlaug, Stig-Björn och en väldigt liten Gud


Skapelsens första morgon svepte en gudsvind fram över vattnet. Den finns kvar och fyller allt. Var skulle jag komma undan din närhet, vart skulle jag fly för din blick, frågar kung David i en tacksam utandning 1000 år före Kristus. Jag är med er alla dagar, sa Jesus som en konsekvens av allt detta. Min tro är att Gud är livets källa, oavsett vår tro.

Det betyder isåfall att humanetikernas kamp för att skapa sekulära frizoner utan Gudsnärvaro är hopplös. Om man så ritar in en gudsfri ruta på varje skolgård, så är Gud ändå där. Det betyder också att det inte går att prata om liv och död, människans villkor och skapelsens kondition utan att prata om Gud.

Ändå finns de dem som tycker att Svenska kyrkan ”pratar för lite” om Gud. I debatten kring Timbros rapport, där Svenska kyrkans ledning påstås vara formad inom ett marxistiskt ramverk, anklagas kyrkan för att ägna för mycket tid åt sådant som klimathot, krig och orättvisor. Som om det inte har med Gud att göra. Birger Schlaug, det före detta språkröret för Miljöpartiet, tas som sanningsvittne då han enligt Timbro inte tycker kyrkan ska ägna sig åt miljö. Kyrkan borde ägna sig åt Gud istället, som om Gud kan begränsas till en ritad gudsruta på varje skolgård.

I Människor och tro i P1 fick jag frågan för nån vecka sedan om jag inte har hört kritiken att Svenska kyrkan ”pratar för lite” om Jesus. Den som lyssnade hörde tröttheten i mitt svar… Hallå, välkommen till Svenska kyrkan. Varje dag pratar vi, sjunger, ber, lyssnar, gestaltar, smakar den gudsvind som blivit människa i Jesus Kristus. Det är inte hur många gånger vi säger ordet Jesus som är det viktiga – tänk om det vore så enkelt. Det viktiga är hur vi låter gudsvinden svepa genom våra händer, fötter och hjärtan. Så att ordet blir kött.

Stig-Björn Ljunggren skriver i en krönika i Piteå-tidningen förra veckan att ”kyrkan har droppat Gud för att inte irritera”. Jag vet inte riktigt vad han menar, men mot slutet faller han in i det svepande snacket om att kyrkan och ärkebiskopen inte vågar tala om Gud. Jag tänker att eftersom ”så många” – Schlaug, Stig-Björn, Sturmark och Timbro – lutar åt att kyrkan borde göra nåt annat än hon gör idag så irriterar hon uppenbarligen. Hon låter sig nämligen inte begränsas, lika lite som Gud kan begränsas.

Kyrkans uppdrag är att i varje tid gestalta evangeliet i ord och handling. Det sker ibland genom debattartiklar i riksmedia men framförallt genom dagligt arbete i alla församlingar. Där är sanningens ögonblick, när ”pratet om Jesus och Gud” blir till tröstande samtal med sörjande, en varm soppa till hungrande och en blick till den som ingen ser. Allt hör ihop: i debatt och samhällsengagemang ska kyrkan ge röst åt de svaga och utsatta och värna skapelsen som helhet och mänskligheten som en enda kropp.

Så, välkommen till Svenska kyrkan! Visst, det kan kännas tomt och ihåligt ibland, även irriterande eller meningslöst. Men grejen är att Gud inte ens begränsas av kyrkan. Tillsammans får vi svepas med av gudsvinden för att älska världen tillbaka till Gud. Det behövs. I ord och handling.

6 kommentarer

Stig-Björn Ljunggren säger
29 mars 2016 – 06:22

Nja, jag har inga synpunkter på vilken svada en organisation jag inte tillhör ska ha. Mitt konstaterande var mer beskrivande och utgick från Dag Sandahls mycket intressanta bok "Inget för någon". Vars resonemang jag jämförde med svensk socialdemokrati.

Hela krönikan kan läsas här: http://www.pt.se/opinion/ledarkronikor/tillsammans-for-sverige-9936628.aspx

Där framgår att jag jämför socialdemokraternas urvattningsprocess med svenska kyrkan - att de bägge har en "catch all"-tendens som riskerar deras identitet. Och försummar det centrala svänghjul som alla stora sammanslutningar på dekis brukar försöka hitta tillbaka till om de upptäcker, erkänner och försöker åtgärda sina problem, en process som exempelvis Jim Collins skrivit om i sin bok om hur jättarna går under, en skrift som hovrar i bakgrunden men som jag inte nämner i min krönika men skrivit om på andra ställen.

Men att S nu försöker sjunga upp sig och talar om "Sverige" och det "svenska" för att markera gentemot konkurrenterna. Och, säger jag, det troliga är att de kommer att fortsätta med detta oftare än vad ärkebisparna kommer att nämna Gud.

Men vi får väl se hur det blir med den saken. Jag brukar roa mig med att räkna antalet gånger Gud nämns i vårt lokala församlingsblad. Senast var det faktiskt hela 2 gånger.

Gunnar Sjöberg svarar
30 mars 2021 – 02:16

Hej Stig-Björn och tack för din kommentar! Jag håller med dig om catch all-tendensen som riskerar att vattna ur identiteten. Inte minst är det en risk för församlingsbladet, där målgruppen kan vara illa definierad. På de platser församlingsbladet enbart delas ut till medlemmar, blir det något enklare. Men inte mycket.
Sen är det ju det där med det centrala svänghjulet. Ur mitt perspektiv håller sig Svenska kyrkan till det, inte minst nu i engagemanget för flyktingar och att inte göra skillnad på människor. Men somliga av oss ser ett litet svänghjul, andra ett större så frågan om vad som är ”centrum” kommer alltid vara levande.
Bra dag/ Gunnar

Birger Schlaug säger
29 mars 2016 – 08:02

Nej, jag är verkligen inte negativ till att Sv Kyrkan engagerar sig i miljö och samhälle. Tvärtom, som icke-troende anser jag det vara suveränt bra. Det är därför jag mer än gärna såväl talar i kyrkor som, då jag var politiker, gärna samarbetade i sakfrågor med företrädare för Sv Kyrkan. Däremot undrar jag hur det kan komma sig att det som uppfattas vara en helig urkund kan tolkas på ett så trendigt sätt och hur sådant som definitivt inte passar in i trender, och som nog skulle uppfattas som absurt om det framfördes i kyrkan, förtigs. Kristendomen, om man tar Bibeln på allvar, är ingen trendig tebjudning. Inget smörgåsbord heller, skulle jag nog anse om jag vore troende och verkligen läst vad där står. Att Sv Kyrkan av mig uppfattas som trevlig och ibland framsynt i miljö- och samhällsfrågor beror nog på att jag är just troende ateist... Hade jag varit troende och också då ägnat så mycket tid att läsa den kristna urkunden hade jag helt säkert varit djupt besviken.

Gunnar Sjöberg svarar
30 mars 2021 – 02:16

Hej Birger, tack för din kommentar! I Timbros rapport anges du som en av de som kritiserar svenska kyrkan för att agera i frågor, typ ge ut en klimatrapport, som saknar teologisk bas. Jag har, i den debatten, envist hävdat att kristen tro och bibelns budskap manar alla kristna att värna och förvalta skapelsen. Därför är det bra att församlingar och andra grupper tar råd och inspiration av dig i det arbetet. Det enda jag tycker Timbro har en poäng i, är att vi som kyrka kan bli tydligare i att motivera vårt engagemang teologiskt. Vi kan inte förutsätta att människor idag har förståelsen för kyrkans sammanhang och uppdrag.
Vad gäller Bibeln och trendigheten tänker jag såhär: Bibeln måste tolkas in i varje ny tid. Det gör den levande, inte trendig. Bibelns ord, inte minst Jesu budskap, måste utmana våra rådande strukturer och livsmönster idag. Det gör att vänster-högerskalan inte är tillämpbar när kyrkans opinionsbildning ska granskas. Att läsa Bibeln ”som det står” utan tolkning in i människors liv idag glädjer bara dem som inte vill utmanas av det levande ordet eller som vill se en dammig kyrka utan koppling till den verklighet vi lever i.

Birger Schlaug säger
30 mars 2016 – 08:48

För ordningens skulle skall lägger jag in den text jag skrivit om kyrkans klimatrapport, vilket tydligen varit anledningen till att Timbro namngett mig. Så här skrev jag:

"En PR-byrå har "hjälpt" Svenska Kyrkan att ta fram en klimatrapport. Rapporten är högst elementär och det vore tragiskt om kyrkan betalat mer än några tusenlappar för PR-byråns standardarbete som redan gjorts så många gånger förr. Kyrkans själslösa rapport berättar - för vilken gång i ordningen? - att elbilar kan drivas av el från solceller och att vi kan bygga el-motorvägar.

Jodå, cykel-motorvägar finns också med. Rapporten meddelar, som om den vore skriven för Tillväxtverket, att vindkraften är bra för tillväxten, biobränslen är bra för tillväxten och att klimatåtgärder minsann kan bli en tillväxtkick. Tillväxten kan ge jobb - eller om det var jobben som skulle ge tillväxt... Hej och hå.

Funderar på hur f.d. ärkebiskopen K.G. Hammar - som är en av författarna i den tillväxtkritiska antologin Att svära i kyrkan - har att säga.

Som troende ateist tycker jag att det vore en fördel om en rapport från Svenska Kyrkan innehåller åtminstone något som har anknytning till någon sorts teologisk bas. El-motorvägar i all ära men kyrkan borde ha någon sorts analys utifrån den mer vertikala kommunikation jag antar att man bedriver - t ex om sådant som Stefan Edman saknar i rapporten: resonemang om konsumtionens, livsstilens och värderingarnas betydelse.

PR-byrån (Westanders) skall även hjälpa kyrkokansliet att planera utspel som ska nå ut i medierna, meddelas av Kyrkans Tidning.

Ett biskopsbrev i klimatfrågan är att vänta. Det är bara att hoppas att allehanda PR-byråer håller sina välbetalda tassar borta från detta. Annars riskerar biskopsbrevet bli lika sterilt som konsultrapporten. Svenska kyrkan kan bättre, engagemang för klimat och miljö finns inom dess väggar. Ta vara på det!"

Slut på texten om klimatrapporten. Jag vet inte om Timbro var så intresserat av redovisa att jag ansåg att det i en klimatrapport borde framgå att vår livsstil, vårt konsumtionsmönster och värderingar hotar det du, Gunnar, kallar skapelsen och det jag kallar evolutionen. Det är onekligen ett problem att vi i Sverige numera ligger på tionde plats på den lista som Världsnaturfonden upprättar över länder som per capita gör störst ekologiska fotavtryck.

Gunnar Sjöberg säger
30 mars 2016 – 10:23

Hej igen Birger, tack för ditt klargörande. Jag har svårt att säga emot, annat än att biskopsbrevet som kom senare har en klar teologisk tyngd. Och att Timbro valt att inte redovisa dina tankar om livsstil och värderingar. Om du inte har biskopsbrevet, mejla mig på gunnar.sjoberg@svenskakyrkan.se så ser jag till att du får ett. Ha det fint/ Gunnar
PS. Skapelse och evolution är samma sak för mig. Gud skapar ständigt nytt, varje dag och varje andetag. Ds

Birger Schlaug säger
31 mars 2016 – 09:56

Jodå, det har jag, har till och med talat om det i samband med att jag och KG Hammar offentligt samtalade för en tid sedan i Berga Kulturkapell. Biskopsbrevet är mindre luddigt än den inköpta konsultrapporten...
Birger

Lisbeth Åström säger
1 april 2016 – 12:07

Hej! Birger undrar över, varför Jesus skulle ha ändrat uppfattning, när politiken kommit längre, i människokärlek än religionen. Har den gjort det? På vilket sätt märks det? Har tidigare tänkt, att det övriga samhället utvecklas, men inte religionerna i samma takt. Att de släpar efter. Men har nu begripit, att det är en sanning med viss modifikation. Människors livsåskådning formulerar politiken. Vi behöver en gemensam världsåskådning. En världsåskådning alla kan enas kring. För mig får den gärna vara "grön". Då räcker det inte med, att konstatera att man ogillar religion. Eller speciellt framhäva en religion.
Kyrkans, religionens uppgift är att vara en reformerande och enande kraft. Eller borde vara... En kraft som förfinar känslan. En kraft som ska stå upp mot allt hat. Det finns så många motkrafter. Även inom kyrkan förstås. Individer som inte vill se utveckling dvs samhällsevolution. Den teologiska tyngden är viktig. Har saknat den, men ser den spira allt mer. Hoppfullt!

Gunnar Sjöberg skriver om engagemanget för flyktingar. Civilsamhället och kyrkan står för mycket av engagemanget. Politiken försöker skapa verktyg, men lyckas inte alltid så bra. Man har väldigt svårt att se alla olika grupper, kollektiv. När individen är till för kollektivet och kollektivet är till för individen, då är vi på rätt väg. Nu är vi fel ute... Men reformerande krafter finns. Dags att se dem och givetvis kritiskt men sakligt granska dem. För det behöver man ha en viss insyn.

Lyssnade till Antje Jackelen och en Imam. De talade inför Påsken. I Fisksätra satsar man på samarbete. En del uppskattar detta samarbete andra inte. Hör till dem som gillar det. Även om det nu skulle vara så, att kyrkan finansierar ett moskebygge i anslutning till kyrkan. Finansiering av religionsbyggen är nämligen viktigt. Insyn är A och O. Samarbete också. Inom Islam är Jesus en stor profet enligt Imamen. Att börja se och peka på likheter istället för olikheter, är en bra början. För oss alla.
Väldigt stelbent att bara tala om kyrkan och kristendom. Sverige är ett mångkulturellt land. Tyvärr så vill eller vågar? inte många diskutera det mer på djupet. Naturligtvis är det lättare att som "svensk" tala om kyrkan och kristendomen och i alla möjliga sammanhang gilla eller kritisera. Men det räcker inte. En reformering kräver mer än så. Nu handlar det om hur vi ska kunna leva sida vid sida. En del verkar hellre vilja sudda bort allt vad religion heter, om de fick välja.

Kallar mig inte kristen, men jag brukar delta i aktiviteter i en församling. Sällan har jag väl upplevt så mycket kärlek som just där. Engagemanget människokärleken och viljan att underlätta för hemlösa, romer, de som kallas A-laget på bänkarna inte ser jag den i politiken. En kurs i ekoteologi engagerade inte många medlemmar. Men väl några. Ska då kyrkan inte tala om miljö/klimat? Vad säger Stig Björn?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *