Att återskapa ett förtroende


Att bygga upp ett förtroende tar lång tid, det kräver upprepade bekräftelser i handling. Att förlora ett förtroende kan vara ett ögonblicks verk.

Svenska kyrkan har ett högt förtroende hos svenska folket, både bland medlemmar och de som inte är medlemmar. Det framgår av flera olika förtroendeundersökningar, bl a så sent som i juni i år. Men, förtroendet balanserar på en tunn linje och är i den meningen bräckligt. Förtroendet måste bekräftas i handling och det sker starkast genom allt arbete som sker i de olika församlingarna. Ju mer personligt bandet mellan församling och medlem är, desto stabilare relation.

Idag redovisar vi de första siffrorna vad gäller utträden under juni månad, alltså den period Ekot och Aftonbladet publicerade sina granskningar om församlingars utlandsresor och Svenska kyrkan i utlandet. Sannolikt följer nu några tvärsäkra påståenden om vad detta beror på, hur det hänger ihop och vad som måste göras åt det. Men – det är för tidigt att dra givna slutsatser redan nu.

Cirka 10.000 fler medlemmar än normalt begärde utträde ur Svenska kyrkan under juni månad. En normal juni är det ca 3.000, denna gång 13.300. Anledningen i de flesta fall torde vara det som framkom i Ekots och Aftonbladets reportage. Även om framförallt Aftonblads granskning var hårt vinklad så är detta sannolikt uttryck för ett brutet förtroende. Särskilt med tanke på att den största gruppen som utträdde är i åldern 65-69. Alltså, människor som varit medlemmar under lång tid och under tidigare toppar av utträden valt att vara kvar. Redan medan granskningarna publicerades märkte vi en djup besvikelse från just den gruppen.

Det är både allvarligt och sorgligt att så många väljer att lämna Svenska kyrkan under denna period. Allvarligt bl a i den meningen att kyrkans verksamhet bygger på förtroende, en upplevelse av att kyrkan finns där jag finns, att den står upp för sunda värderingar och bidrar till ett gott samhälle. Om det förtroendet brister tar det lång tid att bygga upp igen.

Det är sorgligt bl a i den meningen att människor som varit med länge nu ser som sin enda möjlighet att protestera mot det som lyfts upp i media, genom att utträda som medlem. Jag har själv mött besvikelsen, sorgen i rösterna som säger; det här trodde jag inte om er, är det dit mina pengar går, varför har ni gjort såhär?

Så, vad gör vi? Vi håller huvudet kallt och våra hjärtan varma. Stiften hjälper församlingar att få bättre rutiner kring resor och för ett resonemang om hur medlemmarnas pengar ska förvaltas och redovisas. Kyrkokansliet gör en oberoende genomlysning dels av utlandskyrkans resor och representation, dels av arbetsmiljön i församlingen i London. Vi gör också en förtroendeundersökning och en fördjupad analys av medlemsstatistiken. Med detta får vi ett brett underlag som kan ge oss en samlad bild. Den kommer vara klar i september, så då kan förhoppningsvis ett nytt samtal ta vid: Om analysen visar att förtroendet skadats, hur återskapar vi det lokalt, nationellt och i utlandsförsamlingarna?

Varje människa är välkommen som medlem i Svenska kyrkan. Skälen kan vara många: att man delar den kristna tron, att det är en tradition, att man vill värna det kulturarv kyrkan bär på, att man vill stödja allt socialt och kulturellt arbete som sker i församlingarna.

Kanske kan de granskningar som genomförts hjälpa oss inse att kyrkan är del av en världsvid gemenskap. Att vi är beroende av varandra, att vi knyter nätverk över nationsgränser och att kyrkans uppdrag är att älska världen tillbaka till Gud.

4 kommentarer

Per Westberg säger
11 juli 2016 – 07:50

Jag är ute i flera församlingar varje vecka och har givetvis frågat. De siffror du presenterat har många av dem jag frågat haft på känn. Några har vittnat om att de fått in utträden som de inte tidigare sett. Nämligen att man förklarar varför man lämnar.

I en enda församling har jag hört kyrkoherden deklarera att hon ha ren strategi att personligt återkoppla till de som går ur. Mig veterligt har inget stift skickat ut något pastoralt stödmaterial.

Gunnar Sjöberg svarar
11 juli 2024 – 11:16

Hej Per, jag har också idag fått mejl från kyrkoherdar som berättar samma sak. Inte minst nu är det viktigt med den personliga återkopplingen från kyrkoherde, diakon eller annan. För banden finns kvar tror jag…längtan…viljan… Därför är det också sorgligt. Salve/ Gunnar

Per Westberg säger
11 juli 2016 – 09:01

Man kan inte utreda allt.. Man måste gå på magkänsla. Ännu harjag inte sett något förslag till policies. Med sorg fick jag höra att en person med en årsinkomst på drygt två miljoner lämnade kyrkan trots att han är uppväxt i kyrklig kontext. Han betalar 30 000 kronor i årsavgift till den fattiga församling han bor i. Att han skulle kunna lockas tillbaka har jag svårt att tro.

Lena säger
12 juli 2016 – 04:02

Hej Gunnar,
Efter 60 års medlemsskap i Svenska kyrkan lämnar jag nu organisationen, det har tagit fyra år att komma fram till ett beslut.

Min tro på Jesus Kristus har jag intakt inombords.

Jag kommer att ge ändamålsbestämda gåvor till diakoni, musik och kyrkounderhåll för en summa motsvarande kyrkoavgiften, medlem behöver ingen vara för att kunna stödja något angeläget.

Svenska kyrkan och jag har följts åt genom livet: dop, konfirmation, ungdomskör, vigsel, barnens dop o konfirmation samt eget ideellt arbete i församling.
Jag sörjer djupt att min kista, när det är så dags, inte kommer att stå under månghundraåriga valv, utan i ett avskalat rum i en byggnad intill. Jag gläds dock att välsignelsen kan sjungas under begravningsakten, till det behövs ingen präst, jord blir jag ofrånkomligen.

443% ökning av underskrivna och registrerade utträdesblanketter under 1 månad, hur många av dessa 13.300 medmänniskor tror du lämnar som konsekvens av en kommunikationschefs angrepp på Humanisterna? Hur mår personalen på kommunikationsavdelningen?

Jag har genom åren mött ett antal "kyrkoorganisationens Anders Kompass"- dvs människor som försökt bryta tystnades kultur och av en rädd maktelit råkat mycket illa ut. Förhoppningsvis fortsätter media att granska Svenska kyrkan.

Det räcker nu
hälsar
L.AC

Gunnar Sjöberg svarar
12 juli 2024 – 11:16

Hej Lena, tack för din ärliga kommentar. Det är sorgligt att du känner att du måste lämna Svenska kyrkan inte minst när du också varit så pass engagerad. Vad gäller min text om humanisterna hoppas jag den inte lett till alltför många avhopp. Men det handlar om trovärdighet naturligtvis, men också om att stå upp för en tolkning av evangeliet. Och där finns många tolkningar, som tur är. Gud är större än Svenska kyrkan, vars uppgift ju är att ge stöd åt längtande och sökande människor. Gud välsignar din väg även utanför kyrkan. Men du är välkommen tillbaka Lena. Allt Guds goda/ Gunnar

Peder Nielsen säger
15 augusti 2016 – 04:12

Tyvärr, bäste Gunnar.
Du låter alltför mycket som en politiker i din text. Eller som den byråkrat jag antar att du är. Problemet med Svenska kyrkan är ju att det för många är ni på ledande poster, tillsammans med ett antal högröstade och tillspetsade debattörer som är "kyrkan". (Kryddat med lite politiker på olika nivåer som ibland beter sig lite slirigt. Sådant händer. Men just när det gäller kyrkan finns det säkert förväntningar om att inte göra det.)

För andra är det den lokala prästen, kören man går till varje onsdag eller diakonen som fanns till hands när man behövde stöd och tröst. Men det är två olika saker – jag kan tänka mig att många lämnar kyrkan, och det på goda grunder, men ändå behåller kontakten med sin lokala kyrka. Som Lena här ovan.
Andra bara lämnar. Och rycker på axlarna. Och får aldrig veta något om kyrkan på "markplanet".

Den klyftan måste Kyrkan ta tag i. Om den vill. Men jag tvivlar. Maktkyrkan är fortfarande maktkyrka.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *