Den globala konkurrensen om mark och vatten ökar. Det sker i takt med att världens befolkning ökar (liksom dess smak på kött), degraderingen av mark och biologisk mångfald tilltar och efterfrågan på biobränsle ökar. Och när konkurrensen ökar riskerar människorna med minst makt, ofta de som är direkt beroende av marken för sin överlevnad, att dra det kortaste strået. Här kan globala etiska regler och normer göra skillnad.
Ett exempel på markinvestering som har anklagats för så kallad land grabbing, eller ”markrofferi”, är biobränsleföretaget Addax sockerrörsprojekt i Sierra Leone som Sveriges Radios P1 rapporterade om den 2 maj. Det statliga och biståndsfinansierade riskkapitalbolaget Swedfund har investerat 90 Mkr i projektet. Svenska kyrkan fick möjlighet att kommentera fallet, eftersom vi sedan flera månader fört en dialog med Swedfund om just detta projekt. Vi vände oss till Swedfund i december 2011 med ett antal frågor, baserade på ett par kritiska rapporter från Brot fur Alle, en schweizisk organisation som ingår i Svenska kyrkans internationella nätverk ACT Alliance.
Vid ett möte vi hade med Swedfund strax före jul, och i efterföljande mailväxling, har Swedfund hävdat att de problem vi pekat på varit kraftigt överdrivna, och att de själva har tillgång till mer korrekt information. P1:s rapportering – som visade på akuta och allvarliga problem för en stor mängd bönder som berövats tillgång till sin odlingsmark – ledde dock till att Swedfund bestämde sig för att anlita en oberoende konsult för att följa upp projektet ytterligare. Det ska bli intressant att se resultatet av konsultens rapport. Jag hoppas att Swedfund visar öppenhet och vågar ompröva sitt stöd till projektet, utan att vara låst av tidigare ställningstaganden.
De bönder i Sierra Leone som berövats sin mark pga Addax investering har, tillsammans med människor i alla andra länder, sedan idag tillgång till ett nytt och potentiellt kraftfullt verktyg för att hävda sin rätt till säker tillgång till mark. Den 11 maj antogs i Rom FN:s frivilliga riktlinjer för ansvarsfull styrning och förvaltning av markrättigheter, fiske och skogar. Dessa riktlinjer har tillkommit för att stärka småskaliga jordbrukares, fiskares och boskapsskötares rättigheter och tillgång till mark och andra resurser. De ska vägleda regeringar när de utformar och reformerar lagar som är relaterade till ägande- och nyttjanderätten av mark, fiske och skogsresurser, men ska också ge vägledning för privata företag vid investeringar.
Riktlinjerna har välkomnats av en lång rad organisationer i det civila samhället, däribland Ecumenical Advocacy Alliance (EAA) som Svenska kyrkan tillhör. De hyllar den inklusiva processen – riktlinjerna har förhandlats fram i en öppen process, där inte bara regeringar, utan också representanter för bondeorganisationer, kvinnoorganisationer och ursprungsbefolkningar suttit med vid förhandlingsbordet. Organisationerna välkomnar också stora delar av innehållet, t ex att där finns en stark betoning av mänskliga rättigheter.
Däremot beklagar de att dokumentet inte förstärker ursprungsfolkens rätigheter, och att dokumentet inte omfattar tillgången till vattenresurser. Sist men inte minst beklagar organisationerna att riktlinjerna inte ifrågasätter föreställningen om att storskaliga investeringar i industriellt skogsbruk, jordbruk och fiske är nödvändiga för utveckling.
Riktlinjerna är som namnet visar frivilliga, men har en stark moralisk tyngd tack vare att de stöds av ett stort antal regeringar. Men det är bara när de genomförs i praktiken, och när människor som kämpar för sin rätt till mark får större inflytande genom att hänvisa till riktlinjerna, som de i praktiken bidrar till att förbättra människors liv – och minska risken för land grabbing.
Gunnel Axelsson Nycander
Policyhandläggare, livsmedelstrygghet
Lämna ett svar