Fattigdom och hunger går hand i hand. Idag bedöms ungefär 842 miljoner människor, eller var åttonde person i världen, lida av kronisk hunger. Ekonomisk tillväxt kan höja inkomster och minska hunger men för att människor som lever i fattigdom ska få del av tillväxten behöver särskilda policyinitiativ riktas mot dem.
Hela förra veckan möttes FN:s kommitté för global livsmedelstrygghet i Rom för att diskutera vägar framåt i arbetet för minskad hunger. Kommittén är unik på så vis att den bjuder in civila samhället och privat sektor att delta på lika villkor som medlemsländer. Varje år tas två temaområden som relaterar till hunger och nutrition upp, i år gällde det hur produktion av biodrivmedel påverkar livsmedelstrygghet och hur investeringar i småskaligt jordbruk bör ske för att var hållbara. Som en del i arbetet har högnivårapporter tagits fram på respektive område.
Som representant för Svenska kyrkan deltog jag i civilsamhällets samordningsmöte inför kommittén och i FN-kommitténs möte tillsammans med Ecumenical Advoacy Alliance och flera andra organisationer från civilsamhället.
Småskaligt jordbruk ses som grunden för livsmedelstrygghet i många länder. I Rom var både civilsamhället, privat sektor och majoriteten av medlemsländerna överens om att det behövs investeringar i småskaligt jordbruk för att öka dess produktivitet och få fram bättre skördar, både sett till storlek och kvalitet. Dock fanns olika uppfattningar om hur dessa investeringar ska utformas för att på bästa sätt minska hungern. Förenklat kan sägas att civilsamhället förespråkar satsningar på agroekologiska metoder där lokala insatsvaror används och lokal förädling av jordbruksprodukter medan den privata sektorn ser potential i att erbjuda insatsvaror i form av GMO-utsäde, gödningsmedel och bekämpningsmedel.
Olivier de Schutter är FN:s speciella rapportör i matfrågor, han tog under mötets gång upp ett antal risker med jordbruksinvesteringar från privat sektor. Bland annat lyfte han att de fattigaste bönderna inte har någon köpkraft och därför inte kan omfattas av privata investeringar. De som har råd att köpa utsäde, gödning och bekämpningsmedel köper kunskap istället för att utveckla och äga den själv. Det gör i sin tur att de blir beroende av teknologi som de inte äger. För att investeringar ska kunna komma även de fattigaste tillgodo behövs samstämmighet mellan statliga och privata investeringar, något som saknas i stor utsträckning. Vidare ser inte företag till de långsiktiga konsekvenser som skapas av att sälja insatsvaror, detta visar sig bland annat i att de inte utarbetar exit-strategier för tilltänkta marknader. När det handlar om att investera i människors möjlighet till att kunna äta gäller det att vara försiktig så att ingen skada görs. Kommittén kommer att färdigställa ett antal principer för ansvarsfulla investeringar i småskaligt jordbruk under 2014.
Idag är det den internationella världshungerdagen. Detta uppmärksammas på många sätt, bland annat genom ett seminarium om hållbar livsmedelsproduktion som arrangeras av SIANI, Svenska FAO-kommittén och Landsbygdsdepartementet. Svenska kyrkans engagemang i hungerfrågan är brett, idag syns det särskilt genom den debattartikel som vår internationella chef Erik Lysén skrivit tillsammans med Anna-Maria Sandström, Svenska kyrkans utsända på Afrikas horn. Artikeln finns att läsa i ibland annat Corren, Norrbottenskuriren och Folkbladet.
Lämna ett svar