Till innehåll på sidan
Niklas Eklöv

Hopplöst omodernt med kärnvapen

Idag har ärkebiskop Anders Wejryd skickat ett brev till utrikesminister Carl Bildt där han uppmanar Sverige att åter komma med på banan som en verklig kraft för kärnvapennedrustning. Läs brevet här och pressmeddelandet här.

Brevet är en viktig signal om att kärnvapenfrågan är en fråga som förtjänar större politiskt engagemang, men också utrymme i svensk media och i den offentliga debatten.

Varför är det så att denna fråga fått så lite uppmärksamhet?

Vilka vet t.ex att det denna vecka pågår ett viktigt förmöte i FN om kärnvapennedrustning inför nästa års stora uppföljningskonferens om ickespridningsavtalet Non-Proliferation Treaty (NPT)?

Vilka vet att det fortfarande finns ca 20.000 kärnvapen i världen idag fördelade mellan nio länder – vapen som står redo att avfyras inom loppet av minuter?

Vilka har tänkt igenom vilka fruktansvärda konsekvenser användningen av bara ett av dessa vapen skulle få för mänskligheten och för vår planet?

Frågan är inte ”80-tal” – den är viktig nu.

Jag måste erkänna att jag själv fram till för något år sedan inte tänkt så mycket alls på kärnvapenfrågan. Detta trots att jag i 3:e klass skrev fredsdikter om kärnvapen och med mina föräldrar lyssnade på Alva Myrdal i Stockholm när hon tagit emot fredspriset 1982 . Ett besök i Hiroshima 2002 gav visserligen både starka bilder och upplevelser till de fakta jag läst om under studietiden om hur den första atombomben direkt dödade 80 000 människor (av stadens ca 350 000 invånare) och totalförstörde 69% av alla byggnader. Men minnet bleknar snabbt.

Men tur är att det är många andra som oförtrutet arbetat för att skapa opinion om kärnvapnens humanitära konsekvenser, som mycket närmare än vi i Sverige lever under kärnvapenhot eller protesterar mot den falska säkerhet som de 5 NPT-kärnvapenstaternas ”skyddsparaply” ger. Jag mötte många av dem i Sydkorea förra året under Kyrkornas världsråds generalförsamling i Busan och blev imponerad av deras engagemang och övertygad om att frågan i högsta grad är aktuell som en global överlevnadsfråga. Därför är det positivt att Kyrkornas världsråd och många av dess medlemmar har arbetat länge för en kärnvapenfri värld. I Sverige har engagemanget på senare år framför allt burits av Svenska läkare mot kärnvapen och Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet.

Ickespridningsavtalet NPT har sett få framsteg de senaste åren och i den internationella realpolitiken så är det kärnvapenstaterna som i mångt och mycket sätter agendan. Det är förvisso helt centralt att kärnvapenstaterna är de som primärt tar steg mot nedrustning och ytterst totalt avskaffande, men det finns nu ett allt starkare stöd för att ett internationellt förbud mot kärnvapen är viktigt av humanitära och folkrättsliga skäl och att ett sådant förbud inte är något som ska vänta på att NPT-processens hela handlingsplan är genomförd. Ett nytt internationellt momentum växer fram.

En första internationell konferens om kärnvapnens humanitära konsekvenser hölls i Oslo förra våren med stor diplomatisk närvaro och starkt civilsamhällsengagemang. En uppföljningskonferens hölls i Mexico i februari i år och i december har Österrikes regering inbjudit till en tredje uppföljningskonferens. Sverige har deltagit i dessa konferenser men inte gjort några uttalanden eller markeringar om att regeringen sätter någon större vikt till initiativet eller att det är en process som har potential att driva nedrustningarbetet även inom NPT framåt.

Som medlem av Kyrkornas världsråd är Svenska kyrkan del av det växande internationella engagemanget för ett humanitärt förbud mot kärnvapen och att kärnvapen elimineras från vår planet. Kyrkornas världsråd har frågat oss varför Sverige, som under så många decennier varit i framkant när det gäller det internationellt nedrustningsarbete, mänskliga rättigheter och humanitära frågor varit så passiv i denna fråga. Det är många som undrar.

Ett svar från Carl Bildt på brevet från Anders Wejryd behövs, liksom en mer humanitärt inriktad svensk säkerhetspolitik – både i politisk retorik och internationell praktik.

Frågan är inte omodern. Men kärnvapen som källa till säkerhet är det!

Kommentarer

Ett svar till ”Hopplöst omodernt med kärnvapen”

  1. […] -Frågan är inte ”80-tal”, den är viktig nu, skriver han. […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.