Nyligen valdes Htin Kyaw till president i Myanmar i landets första demokratiska val. En mycket viktig milstolpe i den resa som pågått de sista fem åren mot ökad öppenhet och demokratisering.
Resultatet verkar i stort ha tagits emot väl. De lokala tidningarna har beskrivit Kyaw som en person med ett långt förflutet inom National League for Democracy (NLD,) som stått nära Aung San Suu Kyi och varit ett viktigt stöd för henne, inte minst under åren i husarrest.
Men kanske viktigast av allt framhävs att Htin Kyaw har civil bakgrund och inte kommer från militärens lierade. Särskilt positivt för den viktiga fredsprocess som Myanmar står inför är att samtliga väpnade grupper välkomnar beskedet att Htin Kyaw blir president. Även de som inte skrivit under det avtal om vapenvila som tecknats med flera av de etniska minoritetsgruppernas väpnade fraktioner, är positiva till Htin Kyaw.
På stan i Yangon är tongångarna också positiva, om än försiktiga. En taxichaufför jag pratade med hoppades att den nya regeringen ska bidra till en lösning på konflikten i hans hemstat Rakhine som plågats av spänningar och våld mellan olika grupper.
En konstnär berättade om hur landet mer och mer öppnat upp sig de sista åren, det går att tala om yttrandefrihet allt mer menade han och tillsättningen av Kyaw är ett klokt steg i rätt riktning.
Kommentarerna från bland annat Karen National Union (KNU), en politisk organisation för en av de största minoritetsgrupperna, är att valet av president speglar NLD:s beslutsamhet att försöka få till stånd nationell försoning och fredsbyggande.
Jämställdhetsfrågor på alla nivåer i samhället och att få stridande grupper till förhandlingsbordet är utmaningar som väntar den demokratiskt valda presidenten och Myanmars regering. Foto: Mikael Wiking
Just detta tycks vara en fråga som många bedömare undrat hur NLD ska lyckas med när de nu får makten. Inte minst eftersom det är svårt att föreställa sig fredsbyggande på en övergripande nationell nivå, med samtliga väpnade grupper, eftersom ett stort antal av dem inte skrivit på vapenvilan.
Svenska kyrkan finns på plats i Myanmar och stödjer arbete genom bland annat LWF som syftar till att stärka det civila samhällets förmåga att utkräva ansvar från myndigheter och andra skyldighetsbärare, samt Myanmar Council of Churches (MCC) som arbetar med förtroende- och fredsbyggande arbete genom interreligiös dialog.
En av många frågor som ska bli intressant att följa är hur sammanslagningen och minskningen av regeringens ministerier ska gå, den ingående regeringen har aviserat en minskning från 36 till 21 ministerier. I grunden verkar det vara positivt att minska byråkratin och kostnaderna med många ministerier, men det är viktigt att övergången sker på ett planerat och väl samordnat sätt.
Samtidigt är det tänkt att Aung San Suu Kyi ska leda fyra av dessa ministerier. Frågetecken finns om vilka signaler det sänder att antalet kvinnor bland regeringens ministrar blir färre. I nuläget är Aung San Suu Kyi den enda kvinnan bland de tilltänkta ministrarna, tidigare var två ministrar och en vice minister kvinnor.
Jag har fått privilegiet att tillsammans med LWF delta i ett nationellt jämställdhetsnätverk som just nu arbetar med att ta fram en skuggrapport på CEDAW-rapporten för Myanmar. I den här processen tittar vi i arbetsgrupper bland annat på landets lagar utifrån ett genusperspektiv.
Frågan om kvinnors representation i beslutsfattande positioner, på alla nivåer i samhället, är en återkommande en utmaning även i den granskningen. Den går även igen i Universal Periodic Review-projektet (UPR) som Svenska kyrkan stött civilsamhället att ta fram en skuggrapport till. Här handlar en av rekommendationerna som givits till Myanmars regering om just vikten av att ett kvoteringssystem inrättas med mandat att ett minimum av 30 procent av beslutsfattarna på lokal och nationell regeringsnivå är kvinnor. I början på april ska den nya regeringen tillträda, en mycket spännande tid ligger framför oss med andra ord.
Foto: Ulrika Lagerlöf
Mikael Wiking
Regional representant
Lämna ett svar