Daw Aung San Suu Kyi, som idag är Myanmars mäktigaste politiker, var tidigare ledare för den demokratiska oppositionens fredliga kamp mot en blodig militärdiktatur. Daw Aung San Suu Kyi tvingades i husarrest i över femton år, och hennes värdiga och uthålligt fredliga motstånd mot militärens övergrepp gjorde henne känd som en ickevåldsledare i samma anda som Mahatma Gandhi och Martin Luther King Jr. När hon tilldelades Nobels fredspris 1991 ”för sitt ickevåldsarbete för demokrati och mänskliga rättigheter” svarade regimen med att ta bort hennes barns burmesiska medborgarskap och göra det omöjligt för henne att träffa sin make, som dog av cancer 1999.
Daw Aung San Suu Kyis ledarskap inom oppositionen inleddes tack vare det burmesiska studentupproret i Yangon 1988. Hennes politiska åsikter var då i stort sett okända, men hon var en kraftfull symbol för moralisk rättfärdighet tack vare sin familjebakgrund. Hennes mor Khin Kyi var minister i en av de första oberoende burmesiska regeringarna och skickades senare till Indien som dåvarande Burmas första kvinnliga ambassadör. Hennes far Aung San var den mest berömda ledaren för den burmesiska självständighetskampen, med ett rykte som bara går att jämföra med historiska giganter som Nelson Mandela. Fadern Aung San passerade olika ideologiska faser i sitt korta liv och hann bland annat med att starta Burmas första kommunistiska parti för att senare influeras av fascismen under en tid i Japan under andra världskriget. Han dödades vid bara 32 års ålder i ett terrorattentat när han ledde arbetet med att skriva en författning för Burma inför självständigheten från Storbritannien.
Daw Aung San Suu Kyi växte upp i Indien, studerade på Oxford-universitetet i Storbritannien och visade inget intresse för politik innan studentupproret 1988. Omständigheterna och hennes familjs rykte gjorde henne till ledare för frihetskampen och, kan vi konstatera idag, få personer tycks ha brytt sig om att ställa några djupare frågor om hennes politiska övertygelser.
Myanmar idag
För att förstå dagens Myanmar är det värt att minnas att landets gränser drogs upp av brittiska koloniala myndigheter utan att rådfråga de olika etniska, språkliga och religiösa grupper som på så vis buntades ihop inom landet. De interna konflikterna har varit många och fortsätter än idag för att nå självständighet eller bekämpa diskrimineringen som drabbar folkgrupper som chin, kachin, karen, karenni, naga, rohingya eller shan.
“Burmes” är å ena sidan medborgarskapet för personer födda i Burma eller Myanmar, och å andra sidan den etniska identiteten hos den grupp som genom historien har dominerat politiken och ekonomin inom landet. Många människor i Myanmar ser sig inte som burmeser, och är inte heller nöjda med att makten i så hög grad domineras av burmeser och buddhister. Karen- och chin-folk är ofta kristna, rohingyer är ofta muslimer och minst en halv miljon hinduer bor i Myanmar, medan myndigheterna alltid har favoriserat buddhismen. Medborgarskapslagen från 1982 räknar in hela 135 olika etniska grupper, dock ej rohingyer.
Skapandet av den moderna staten har i alla länder grundat sig på nationalistiskt inspirerade projekt för att stärka de föreställda gemenskaper som underlättar myndighetsutövning och säkrar statens legitimitet hos befolkningen. De nationalistiska projekten kan vara mer eller mindre inkluderande eller exkluderande, mer eller mindre våldsamma, och kan bygga på olika grader av statligt tvång. Det burmesiska statsbyggandet har varit våldsamt, och medan Daw Aung San Suu Kyi utmärkt sig som kritiker av militärens makt i Myanmar så tycks hon inte på samma sätt ifrågasätta idén om en stat grundad av och för burmeser och buddhister, och genom Myanmars moderna historia har dessa idéer fört med sig mycket lidande för landets olika folk.
Väggmålning Daw Aung San Suu Kyi Foto: Magdalena Vogt
Daw Aung San Suu Kyi valdes till parlamentet 2012 och sitter i regeringen sedan 2016, med en makt som vuxit sig allt starkare. Hon har en titel som statskansler som är speciellt framtagen för henne och som ger henne stort inflytande. Hennes stöd i allmänna val har varit imponerande varje gång armén gått med på att hålla fria val, och de senaste årens kontroverser kring kränkningar av mänskliga rättigheter tycks inte ha påverkat hennes popularitet. Den burmesiska nationalistiska retoriken har brett stöd av den burmesiska majoriteten i Myanmar, där folk å ena sidan kan motsätta sig militärens makt men sällan ifrågasätter den nationalistiska ideologi som samtidigt har tjänat diktaturens intressen. Det är en modell som återfinns i många länder i världen där nationalistisk retorik utnyttjas av eliter för att bita sig fast vid makten.
FN granskar
De senaste två åren har FN:s Independent International Fact-Finding Mission konstaterat att de väpnade styrkorna i landet gjort sig skyldiga till flera brott mot internationell rätt, inklusive folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott i delstaterna Rakhine, Kachin och Shan. Bland övergreppen som FN dokumenterat finns också bevis för att sexuellt våld använts som vapen mot kvinnor från gruppen rohingya i delstaten Rakhine. Utöver FN har även civilsamhällesorganisationer som Fortify Rights nått liknande slutsatser genom egna studier.
Undersökningarna från FN och andra aktörer visar att det funnits en statlig politik för att attackera olika etniska grupper i Myanmar, och särskilt vad gäller gruppen rohingyer i delstaten Rakhine finns tecken på en avsikt att utföra folkmord (paragraf 90 i rapporten från FN). När bevisen för folkmord och brott mot mänskligheten är så väl underbyggda ligger ansvaret tungt på Daw Aung San Suu Kyi och resten av Myanmars politiska, ekonomiska och militära ledarskap att stoppa övergreppen och skipa rättvisa. Tyvärr har ledarskapets attityd fram till idag gått i en helt annan riktning, och när Myanmar snart ska granskas för folkmord inför den Internationella domstolen i Haag har Daw Aung San Suu Kyi sagt att hon själv åker dit för att försvara sitt land. Det är ett sorgligt nytt kapitel i berättelsen om någon som nyss sågs som en hjälte och förebild för kampen för mänskliga rättigheter och demokrati.
Act Svenska kyrkan vill:
– att den demokratiska utvecklingen fortsätter i Myanmar
– att alla etniska folkgrupper behandlas rättvist inför lagen
– att de som står bakom övergreppen mot rohingyerna hålls ansvariga
– att rohingyer får sina medborgerliga rättigheter tillgodosedda i Myanmar, att de kan rör sig fritt och att de får samma tillgång till social service som andra medborgare i landet.
Utfrågningarna i den internationella domstolen i Haag hålls tisdag till torsdag i denna vecka, 10-12 december 2019.
Aron Lindblom, Regional policyrådgivare för Asien och Latinamerika
Anna-Maria Sandström, Programsamordnare Myanmar
Jason Vogt, Regional representant utsänd till Myanmar
Lämna ett svar