Vi har nu avslutat första veckan av klimatmötet. Tyvärr så ser vi inte tillräckligt mycket resultat från förhandlingarna. Det har varit en lång vecka med mycket fokus på finansiering. Önskar att jag kunde dela att Sverige och EU gör tillräckligt och även mer, men så tycks inte vara fallet. Vi som blivit rika på att förstöra vårt hem och vi som har resurser måste ta ansvar för den klimat-KRIS vi orsakat. Detta förstår unga, över hela världen så protesterar vi för klimaträttvisa. Det är nämligen vi unga som kommer att påverkas mest av vad som händer just nu. Även på klimatmötet syns kraften hos ungdomsrörelsen och jag tror att vi verkligen gör skillnad! Men kampen är inte över, ungas röster och brådskan att agera måste komma in mer i förhandlingarna. Precis som kvinnors och ursprungsbefolkningars röster också behöver representeras.
Är det försent? Absolut inte! Den kommande veckan kan det hända mycket i förhandlingarna. Jag har höga förväntningar på just finansiering. Det viktiga är dock att vi inser att klimatkrisen inte enbart kan lösas på internationell politisk nivå. Vi behöver att alla tar ansvar. Länder och företag måste agera, men framför allt behövs civilsamhället, utan oss tror jag inte att vi kommer komma någonstans. Det finns massor att göra, vi kan demonstrera och pressa politiker. Samtidigt behöver vi också ändra vår livsstil. Vi kan inte resa, shoppa och äta som vi gör och det tror jag unga verkligen förstår.
Kyrkan spelar också en stor roll för att hantera klimatkrisen. Mitt engagemang och hopp för framtiden landar alltid i min tro. Det blir styrkan och modet att kämpa för förändring. Troende människor från hela världen är ständigt aktiva och kämpar för social rättvisa och klimaträttvisa. De ger hopp. Kyrkans uppdrag är att stå på de mest utsattas sida och ge en röst till dom som ännu inte hörs. Det gäller kvinnor och unga, ursprungsbefolkningar och dem som mest påverkas av klimatkrisen. Nu behövs handling! Kyrkan kan inte sitta i baksätet utan är viktig för att leda vägen.
TACK till alla er som kämpar, förlora inte hoppet i Sveriges mörka tider. För ”ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det” (Joh 1:5). Aldrig kommer mörkret kunna övervinna ljuset, när en dörr öppnas i ett mörkt rum så flödar ljudet IN och inte tvärtom.
Min förhoppning är att när jag kommer tillbaka till Sverige nästa vecka, så kommer jag att vara stolt över att politiker visat att de tar ansvar för klimatkrisen. Men oavsett det så hoppas jag att DU är med och kämpar för dem som idag drabbas värst och tillsammans med dem står upp för klimaträttvisa!
Lämna ett svar