Rapport om social trygghet välkomnas av Sida och politiker

Den 14 januari arrangerade Föreningen för Utvecklingsfrågor (FUF) och Act Svenska kyrkan ett webinarium under rubriken Social trygghet för alla – Nyckel i covidkrisen, utifrån en rapport med samma namn. I samtalet som leddes av Lennart Wohlgemut medverkade rapportförfattaren Gunnel Axelsson Nycander, Sidas chefsekonom Susanna Gable, moderata ledamoten i Utrikesutskottet Magdalena Schröder, samt Annika Strandhäll, biståndspolitisk talesperson för Socialdemokraterna och ledamot i Utrikesutskottet. Du kan se seminariet i efterhand här. Nedan finns ett textreferat från samtalet.

Lennart Wohlgemut: Inledning

Sociala trygghetssystem – den svenska modellen – har varit på tapeten ganska länge. Vi har försökt lansera den inom både forskningsvärlden och biståndsvärlden under en längre tid. Frågan har blivit ännu akutare nu under pandemin, och mycket lägligt har nu Act Svenska kyrkan tagit fram en rapport som sammanfattar dagsläget och vad man kan göra i framtiden.

Gunnel Axelsson Nycander: Presentation

De sociala och ekonomiska effekterna av coronakrisen är enorma och syns bland annat i form ökad fattigdom och hunger, barn som blir utan skola och vaccinering, våld som ökar i familjer. Syftet med rapporten är dels att visa hur nödvändig social trygghet är för länders möjlighet att hantera covidkrisen, dels att uppmärksamma att krisen har skapat ett momentum som lyfter frågan om social trygghet mycket högre på den globala agendan.

Det har länge varit självklart att hälsovård och utbildning måste vara en central del i fattiga länders utvecklingsstrategi. Nu är det alltmer accepterat att olika former av ekonomiska stöd också är det. Pensioner och olika typer av barnbidrag är ofta första steg.

För en del kan det uppfattas som provocerande att ”ge pengar till de fattiga”, men ett stort antal utvärderingar och vetenskapliga studier har visat att det i det stora hela fungerar mycket bra. Kontanta stöd ger människor makt att själva bestämma och möjlighet att planera. Genomgående leder det till att människor äter mer och bättre, barn går mer i skolan och att människor investerar för att öka sin försörjning.

Länge trodde många att kontanta stöd är något som man bara har råd med i rika länder, men det stämmer inte. Istället är gradvis uppbyggnad av sociala trygghetssystem en investering som bidrar till fattiga länders ekonomiska utveckling.

Social trygghet syftar både till att minska fattigdom och till att minska de risker som alla människor möter i olika faser av livet – arbetslöshet, ålderdom, föräldraskap, sjukdom. Under krisen har det blivit så tydligt – i Sverige såväl som i andra delar av världen – att stöd som ges till individer och hushåll också ger effekt på samhällsnivå.

Trots att allt fler kontantstöd införts runtom i världen var utgångsläget innan pandemin att mer än hälften av alla människor helt saknade tillgång till social trygghet. I många länder i Afrika, Asien o Latinamerika o Mellanöstern är det mycket små delar av befolkningarna som hade någon form av socialt stöd.

Glädjande nog har i princip alla länder stärkt de sociala stöden under 2020 för att hantera krisen. Bidragsnivåer har höjts, fler människor inkluderas i befintliga program, och nya stöd har införts. Utmaningarna är dock många, viktigast är att:

• Alldeles för få människor omfattas. Fortfarande saknar 2,7 miljarder allt skydd. Till stor del är detta människor som tidigare inte varit fattiga, men som har osäker försörjning, framför allt i informella ekonomin.
• Alldeles för lite pengar satsas. De åtgärder som låg- och medelinkomstländer inför nu för små, både att möta människors basala behov och för att kunna stimulera ekonomin på makronivå. Att INTE satsa på social trygghet nu skulle kosta mycket mer, inte minst på lång sikt. Det handlar om kostnader pga försämrad utbildningsnivå, sämre hälsa, nya virusutbrott, djupare och förlängd ekonomisk kris vilket i sin tur riskerar att leda till ökade konflikter och flyktingströmmar. 

En allvarlig skuldkris gör det idag omöjligt för många länder att satsa så som det behövs. De rikare länderna behöver stötta och visa solidaritet – det är i längden bäst för alla.

Att så många regeringar har agerat under året, och att i princip alla internationella organisationer idag betonar betydelsen av social trygghet har skapat ett politiskt momentum. Under 2020 väcktes krav på en Global fond som ska stötta länders uppbyggnad av social trygghet, utan att för den skull  frånta länderna deras grundläggande ansvar. Förslaget stöds av FN-aktörer, Frankrike och stora delar av civilsamhället. De viktigaste skälen för en sådan Global fond är att den skulle bidra till bättre samordning, större långsiktighet samt högre politisk prioritering vilket i sin tur kan ge ökad finansiering.

Rekommendationer till regeringen och Sida:

• Verka för skuldlättnader, och för att IMF inte tvingar länder att skära ned sociala budgetar.
• Stöd förslaget om Global fond för social trygghet.
• Stöd breda snarare än behovsprövade program

Susanna Gable: kommentar

Få ifrågasätter att det är positivt med social trygghet, av flera skäl. Trygghetssystem skapar en fördelningsstruktur, och vi ser nu hur de länder som inte har de strukturerna har mycket svårare att agera i kristider. Social trygghet är också en grundbult i tilliten mellan stat, företag och medborgare.

Trots allt detta, som alla är överens om: Varför ser vi inte mer satsningar på social trygghet? Resurssidan är problematisk. Det krävs större inkomster, och nu efter covid är länders ekonomier ännu mer ansträngda, vilket ger lägre skatteintäkter. Dessutom har många länder sänkt skatter för att stimulera ekonomin – de kan bli svåra att höja igen. Vidare minskar biståndet när givarländernas ekonomier försvagas.

Vi behöver tänka innovativt – Sida jobbar till exempel med lösningar genom att använda garantiinstrumentet. Av övergripande vikt är att länder inte hamnar i en situation med obalanserade budgetar – det leder till ohållbara skulder.

Vi måste prioritera mellan social trygghet och annat som staten finansierar. När är social trygghet en bättre investering än t ex investering i exempelvis vägar eller antikorruption? Beslutsfattare lever under budgetrestriktioner, och avvägningarna måste vara landspecifika.

Det är viktigt att fortsätta att trycka på de positiva externa effekterna av social trygghet, som kanske inte alltid är i folks medvetande. Men vi får heller inte vara rädda för diskussionen om avvägningen mellan social trygghet och allt annat som man måste satsa på för att få utveckling.

Magdalena Schröder: kommentar

Rapporten är ett viktigt inslag i den utvecklingspolitiska debatten. Jag vill särskilt lyfta fram tre aspekter som jag skulle ha velat se mer om.

1. Betydelsen av ekonomisk tillväxt föratt nå de globala målen. Det nya afrikanska frihandelsavtalet är ett viktigt exempel på åtgärder som främjar tillväxt. Tillväxt är helt nödvändigt för att finansiera trygghetssystem.

2. Goda institutioner och rättsstatens principer är helt avgörande för att skapa tillväxt. Fungerande lantmäteri minskar t ex osäkerheten om markägande och är därmed viktig för tillväxt, liksom exempelvis skatteverk och folkbokföring.

3. Betydelsen av korruption. Ni skriver om skatteflykt men inte om korruption. Korruption har enormt negativ påverkan och är en broms för länders utveckling – inklusive förutsättningar för att skapa social trygghet. Regeringen bejakar idag ”mer för mer-principen” vad gäller demokratibistånd. Kanske skulle samma princip kunna tillämpas vad gäller korruption.

Annika Strandhäll: kommentar

Som både tidigare socialförsäkringsminister och fackordförande med internationellt engagemang är Act Svenska kyrkans rapport som att slå in öppna dörrar för mig. Ska man bygga en långsiktig stabilitet och bygga förtroende mellan stat och medborgare måste man bygga robusta system som klarar nästa nedgång, nästa kris. Då klarar man att hålla efterfrågan uppe, så att en ekonomisk kris inte blir en humanitär kris. Jag är en mycket stark tillskyndare av att man på den internationella arenan talar mer om vikten av att investera mer långsiktigt i att stötta länder att bygga upp sociala trygghetssystem.

Tittar vi på det svenska exemplet så har utbyggnaden av social trygghet varit en essentiell del av utvecklingen från att ha varit ett mycket fattigt land i början av 1900-talet – som fick bistånd från Bolivia – till att bli ett av de rikaste länderna. Välstånd och välfärd bidrar till att bygga förtroende, stabilitet, känslan av trygghet hos människor. Att veta att när livet vänder, när det uppstår en kris, är sjukdom eller arbetslöshet inte lika med fattigdom.

Vi ser positivt på Sidas arbeta med att stötta den här typen av initiativ och vi ser också med mycket stor spänning på diskussionen om att skapa en Global fond. Naturligtvis måste vi ha med oss, vilket nämns i rapporten, att en sådan fond inte övertar regeringars ansvar eller bygger upp parallella system. Det nationella ägarskapet är väldigt viktigt at ta med sig. Med det sagt är det rätt riktning att gå i.

Via min bakgrund känner jag till det spänningsfält som finns mellan att rikta in sig på kontantstöd till de allra fattigaste och att bygga bredare trygghetssystem som också når the missing middle genom att bygga långsiktigt och strukturellt. Det är en avgörande utmaning att utforma system så att man når framför allt kvinnor och barn. Det är som i Sverige – de som står längst ifrån den formella arbetsmarknaden drabbas hårdast i en kris.

Tack för det väldigt goda arbete som Act Svk gör med de här frågorna. Det är kul att vi nu har mer forskning och studier som visar att det inte bara är rätt utan också ekonomiskt smart att bygga sociala trygghetssystem.

Tillväxt, korruption och institutionsbyggande

Gunnel: Jag håller med Magdalena om att tillväxt är en viktig del av den här berättelsen. Poängen i rapporten är att just genom att satsa på social trygghet så får vi en inkluderande tillväxt. Skriver jag ”hålla efterfrågan i ekonomin uppe” så handlar det om den långsiktiga ekonomiska effekten på samhällsnivå.

Jag håller också med om betydelsen av goda institutioner och om korruptionens negativa betydelse. Det finns ett samband mellan samhällskontrakt och hur sociala trygghetssystem utformas. Vi behöver utforma system som skapar tillit, och främjar viljan att betala skatt. Vår huvudpoäng är att behovsprövade system med komplicerade urvalsmetoder skapar stort utrymme för missbruk, manipulation och korruption. Ju enklare och tydligare system desto större möjligheter har människor att själva hålla sina politiker ansvariga. För då vet man om man har rätt till ett visst stöd eller inte.

I ett annat webinarium idag berättade Bo Rothstein, apropå sin forskning om korruption i utvecklingsländer, att de ställt följande fråga: Varför är ni inte argare och protesterar mot korruptionen – den drabbar ju er? Svaret var ofta ”Det är inte våra pengar, för vi har inte betalt skatt”. Det visar att känslan av att man är en del av samhället, att man får något men också betalar skatt, kan skapa en bredare vilja att hålla korruptionen i schack.

Susanna: Det går i princip inte att ifrågasätta vikten av ekonomisk tillväxt, den ligger bakom den enorma fattigdomsreducering som har skett de senaste decennierna. Tillväxt behövs för fattigdomsreducering, men bidrar också till att skapa motståndskraftiga, resilienta samhällen. Utan de senaste decenniernas tillväxt hade effekterna av pandemin varit ännu värre i många länder än de är nu.

Numera talar vi också mycket om att skapa resiliens, något som social trygghet bidrar till. Men det är viktigt att inte ”slänga ut barnet med badvattnet”, skifta helt och fokusera för mycket på resiliens. (Samtidigt får man inte glömma att social trygghet bidrar till tillväxt.) Tillväxt på sju procent räcker inte, den behöver öka mer. Vi måste satsa på både social trygghet och fördelning, tillväxt räcker inte hela vägen.

Lennart Wohlgemut: Vi vet att det finns korruption och stora problem i många länder. Om vi nu trots det vill arbeta med exempelvis sociala trygghet som kan ändra situationen framöver, hur ska vi då arbeta?

Magdalena: Först lite om frågan om korruption – att människor inte betalar skatt och inte känner att det här är deras pengar: Vad är hönan och vad är ägget? Utbredd korruption kan bidra till att människor inte ser någon poäng med att lämna den informella ekonomin och bli en del av den formella. Det behövs verkligen krafttag mot korruptionen!

Jag har en ganska positiv bild av vårt myndighetsbistånd som ges av exempelvis Skatteverket och RRV. De har en omfattande verksamhet trots begränsade budgetar. Kunskapsutbyte, verktyg för att bygga kapacitet och skapa förutsättningar för goda institutioner – den typen av bistånd tror jag ganska mycket på. Stöd till folkbokföring är ett bra ex på bistånd, det kan bidra till att man kan nå människor som man inte når annars.

Globalt stöd och nationellt ägarskap

Lennart: Om Sverige engagerar sig för att skapa en Global fond – hur kan då det nationella ägarskapet stärkas?

Annika: Det är en Nobelprisfråga! Jag vill först kommentera på det Susanna och Magdalena säger.
Självklart är vi alla överens om att vi behöver tillväxt, för att över huvud taget ha något att fördela. Vi är också helt överens när det gäller oron för att satsningar försnillas bort i korruption, och om korruptionens otroligt viktiga roll i att också skada medborgarnas förtroende t ex när det gäller viljan att betala skatt.

Men frågan nu är hur vi tar steg framåt och rustar oss för framtida kriser. Som fd socialförsäkringsminister, socialdemokrat och dessutom globalist tror jag verkligen att vi måste möta framtiden gemensamt, med gemensamma initiativ. Och då är förslaget till Global fond så oerhört spännande.

Även om det finns ett spänningsfält mellan Världsbanken och ILO ser vi att Världsbanken har rört sig de senaste åren. De pratar om vikten av universella system när det gäller hälsosystem och om att bygga robusta samhällen, som också främjar fred och stabilitet.

Jag har inget svar på din Nobelprisfråga, men just när man bygger upp en sådan här fond så behövs det nationella ägarskapet. Vi behöver hitta sätt, växlingar och typer av utbyten som gör att det lönar sig för regeringar att investera långsiktigt i det här, för framtiden.

Apropå tillväxt: Tillväxt är inte nog, vi behöver också fördelningssystemen. När jag kom in som socialförsäkringsminister 2014 försökte jag ta en del initiativ, få upp frågan om social trygghet i biståndet. Men det var inte så lätt då. Det är ingen risk att vi tippar över och talar för mycket om social trygghet nu – vi behöver fortfarande ta enorma kliv framåt. Att vi nu talar om att skapa en global struktur för att stötta den här utvecklingen, det borde vara gjort för länge sedan!

Klimat och tillväxt

Lennart: En Nobelprisfråga till: Vi pratar om tillväxt för att ta människor ur fattigdom. Men det kan krocka med målet om att hantera klimatet. Hur ska det gå ihop? Hur ska vi hantera målkonflikterna?

Annika: Det handlar om prioriteringar, men också om att bygga ökad stabilitet, och ökat förtroende mellan stat och medborgare – liksom tilltro till sånt som klimatinsatser. Det är så enkelt att ställa saker mot varandra! Istället behöver vi integrera olika perspektiv med varandra – precis som agendamålen faktiskt pekar på. Klimatfrågan sticker ut, det är en fråga där vi behöver bygga ökat samförstånd, minska polariseringen och öka det gemensamma arbetet både nationellt och globalt på olika sätt.

Magdalena. Sverige är en global förebild, och vi visar att det går att kombinera minskade utsläpp med ökad tillväxt. Vi behöver tillväxt för att ha råd med de investeringar som behövs för att klara klimatet.

Gunnel: Det blir olika tillväxt beroende på hur man investerar. Om man investerar brett, i många människor och ute på landsbygden, då får man en viss typ av tillväxt. Om man satsar på stora industriprojekt får man en annan. Jag tror att den breda tillväxt som bygger på att människor är mer välnärda och bättre utbildade ger mindre klimatpåverkan.

Social trygghet bidrar till att minska fattigdom men också till att hantera kriser. Kontantstöd är en viktig del av klimatanpassningen – stöd till människor som drabbas av förändrat klimat. Användningen av kontantstöd ökar snabbt också i det humanitära biståndet. Social trygghet finns mitt i skärningspunkten mellan långsiktigt utvecklingsbistånd, fredsbyggande och humanitärt bistånd – det vi talar om som ”nexus”. Vi behöver tänka både långsiktigt och akut.

Avslutning

Gunnel: Till sist de övergripande budskapen igen:

• Höj rösten i Världsbanken och IMF – det måste hända mer för att hantera skuldkrisen. Skapa mer finansiellt utrymme för utvecklingsländer att satsa på social trygghet.
• Visa att social trygghet är en politiskt prioriterad fråga som är helt avgörande för att nå de globala målen. En Global fond kan betyda mycket.
• En passning till Sida: försök alltmer lämna de behovsprövade systemen. De fungerar inte, utan riskerar att skapa konflikter.

Se seminariet i efterhand, läs rapporten här: och se en presentation av rapporten här.