Kartläggning av könsrelaterat våld under covid-19

Covid-19 pandemins konsekvenser har skapat en ökad ojämställdhet i världen. Många års tillkämpade mänskliga rättigheter har tryckts tillbaka och en allt större ekonomisk ojämlikhet breder ut sig. De sedan tidigare befintliga maktobalanserna har fördjupats och gjort att olika grupper drabbats på olika sätt. I pandemins spår har det även rapporterats om ett kraftigt ökat könsrelaterat våld som framförallt drabbat kvinnor och flickor. FN:s statistik visar på en uppgång med 30 % och kallar våldet i hälsopandemins spår för en skuggpandemi.Läs kartläggningen i sin helhet (pdf)

Ett allt brutalare våld
I den dystra bild som framträder i Act Svenska kyrkans kartläggning, beskrivs inte bara ett ökat våld utan även ett våld som blivit mer brutalt och tagit sig nya former. Partner beskriver att ekonomisk stress kopplad till patriarkala strukturer och en ökad isolering är starkt bidragande orsaker till det eskalerande våldet.
Den ekonomiska press många människor lever under leder till desperata överlevnadsstrategier. När barnen går hungriga men ingen mat finns att äta riskerar människors kroppar att bli det enda kapitalet man har att tillgå. Barn tvingas i arbete, flickor gifts bort i barnäktenskap av ekonomiska skäl och kvinnor tvingas till prostitution. Skyddande strukturer som till exempel skolan har för många barn försvunnit på grund av restriktioner kopplade till pandemin.

The pandemic has underlined that home is the most dangerous place for women and girls.

Partner from Colombia

Statistik synliggör problemen
Act Svenska kyrkans partner beskriver hur kvinnors och flickors rättigheter försämrats under pandemin. Oron är stor att en redan utbredd straffrihet ska fördjupas. Staten har ett stort ansvar att mitt i pågående pandemin adressera dessa frågor för att inte acceptera en normalisering av våldet, poängterade samtalsdeltagarna.
Under pandemin har tillgång till rättssystemet och möjligheter att rapportera övergrepp varit begränsade. Brister inom rapporteringssystemen har blivit tydliga. Den officiella rapporteringen motsvarar inte den verklighet kvinnoorganisationer och civilsamhällesaktörer ser. Tillförlitlig statistik är viktigt för att frågan om våld mot kvinnor och flickor inte ska osynliggöras. Systemen för att inhämta och säkerställa en bättre hantering av statistik där fler aktörer ingår bör därmed stärkas.

Statens ansvar
Flera partner beskriver hur den hårda belastningen på hälsosystemens av insjuknade i Covid-19 gjort att andra medicinska behov åsidosattes. Särskilt nämns tillgången till sexuell och reproduktiv hälsovård både för mödrahälsovårdsrelaterade frågor och stöd och vård vid övergrepp. Detta har naturligtvis fått ödesdigra konsekvenser för barn- och mödrahälsovård och även dödlighet. Bara i Sydafrika ökad mödradödligheten med 30% under nedstängningen av samhället.
Mot bakgrund av detta lyfte flera partner ett behov av att stärka sociala trygghetssystem och förespråkar en utbyggnad av vård och omsorg. Vid återbyggnaden av samhället måste även andra områden ses över av så att åtgärderna för att bygga upp samhällen igen inte förstärker olika gruppers utsatthet. Ett exempel är vikten av en rättvis arbetsmarknad. I Colombia och Sydafrika beskrivs hur regeringen prioriterat infrastrukturprojekt vilket innefattar traditionellt manliga yrken. Då den ekonomiska krisen påverkat kvinnodominerade sektorer hårdast bör stater i återuppbyggnadsfasen även göra en jämställdhetsanalys av planerade insatser.

Lokalt ägarskap allt viktigare
Baserat på de erfarenheter som gjorts under pandemin menar flera partner att biståndsaktörer i framtiden kommer att bli allt mer beroende av organisationer och individer baserade närmre rättighetsbärare. Insatser som görs bör därför sträva efter att stärka kapaciteten och ägarskapet hos lokala aktörer. Det skapa i sin tur förutsättningar för innovativa lokala lösningar.
Ytterligare en viktig aspekt i arbetet för ett stärkt lokalt ägarskap är strävan att inkludera överlevare av våld, i analyser, genomförande och utvärdering av insatser (a survivor centered approach). Personer med egna erfarenheter har unika perspektiv som gör insatser mer ändamålsenliga, effektiva och hållbara. Det faktum att överlevare av könsrelaterat våld ofta reduceras till offer och berövas sitt aktörskap är också en dimension som bör beaktas.
För att kunna göra detta menar partner i bland annat Palestina att det krävs en ökad flexibilitet i hela systemet; från lokala samhällen till implementerande aktör/organisationer och ända upp till givare.

Religiösa ledares inflytande
Religiösa och traditionella ledare ses som viktiga målgrupper i arbetet med ett normativt förändringsarbete på lokal och nationell nivå. De har makt och inflytande på flera nivåer i samhället och i frågan om könsrelaterat våld har de både fungerat som en positiv och negativ kraft. Här beskrivs dock goda exempel på initiativ till konstruktiv dialog med aktörer som tidigare var svåra att nå. Omfattningen av våld mot kvinnor och flickor har gjort att frågan inte längre går att ignorera. Liknande konversationer och samarbeten med politiska beslutsfattare har påbörjats i några afrikanska länder.

Respons som är hållbar över tid
Partner välkomnar de initiativ och sammanhang där frågan om könsrelaterat våld uppmärksammats men menar samtidigt att det finns en risk att det efter hand nedprioriteras. Partner i Kenya trycker på vikten av ett koordinerat påverkansarbete mellan aktörer på lokal, nationell och internationell nivå för att frågan ska finnas kvar och att hållbara insatser ska utarbetas.
En partner i Sydafrika trycker även på att pandemin visat att även samhällen i Afrika, trots de utmaningar som kan finnas där, har förmåga att snabbt ställa om och etablera en infrastruktur för att bemöta pandemin. Den kunskapen och erfarenheten borde kunna kanaliseras i att bemöta könsrelaterat våld och även tillgång till sexuell och reproduktiv hälsovård.

Jämställdhet kan inte vänta
Forskning visar att våld mot kvinnor är ett av de största hindren för samhällsutveckling. När en återuppbyggnad av samhället sker riskerar jämställdheten att halka ned på agendan. Men för den drabbade är ”sedan” alltid för sent. Kampen för jämställdhet måste därför göras till en absolut prioritet och bland annat inkludera ett aktivt arbete med att förändra förtryckande normer, tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR), sociala trygghetssystem och en jämställd arbetsmarknad.
Partner bekräftade under runda bordssamtalen behovet av att gå ifrån ord till handling. Och att det inte kan vänta tills hälsopandemin är över. Den verklighet av våld de på daglig basis möter riskerar skapa sår för generationer framöver och kan därmed inte vänta tills hälsopandemin är över. Därav måste relevanta aktörer på olika samhällsnivåer mitt under pågående kris, bidra till att aktivt förebygga och motverka könsrelaterat våld.

Now it is time to address these issues. Our theme is more important than ever. We need to advance women’s rights. Now it is time to act.

Partner från Irak