Kommentar: Bistånd behövs, men kan inte göra allt

PJ Anders Linder påstår den 23 januari i en kommentar i Axess att ett ”utbetalningsmål” har styrt biståndet, att Sida har svårt att betala ut tillräckligt med pengar, och att resultatet kommit i andra hand.

Påståendet saknar grund. Att Sida har svårt att betala ut en stor biståndsbudget är en myt som framför allt bygger på att Sidas budget ibland har ändrats kraftigt mitt i verksamhetsåret. Det är dock ett faktum att behoven är större idag än någonsin. Konflikter och klimatrelaterat extremväder har gjort att antalet människor som behöver humanitärt katastrofstöd har fördubblats på några år och uppskattas idag till 339 miljoner personer – en av 23 människor på planeten. Det humanitära stödet ökar visserligen, men finansieringsglappet ökar ännu mer. Stödet till Ukraina är idag finansierat till tre fjärdedelar, medan bara en dryg tredjedel av behoven efter höstens översvämningar i Pakistan är finansierat. I Etiopien och Afghanistan ligger motsvarande siffra runt 50 procent.

Samtidigt vet vi att mer humanitärt stöd inte löser de långsiktiga problemen, och det är på många sätt bättre och billigare att arbeta förebyggande. Alltför lite medel satsas på det förebyggande, och trots goda intentioner går det alltför långsamt att skapa länkar mellan långsiktiga utvecklingsinsatser och det humanitära insatser – de flesta stuprören finns kvar.

Linder efterlyser exempel på länder där det är biståndet som vi har att tacka för ”varaktig ekonomisk tillväxt eller demokrati”. Hans önskan tyder dock på en orealistisk föreställning om vad bistånd kan åstadkomma. Det är alltid människorna i ett land – medborgare, näringsliv, politiska beslutsfattare och civilsamhälle, som till sist avgör utvecklingen. Internationell påverkan är givetvis stor, men även här övertrumfas biståndet av påverkan från bland annat klimatet och internationella marknadsrörelser. Vi ska inte glömma att skatte- och kapitalflykten från många länder är långt högre än tillskottet via bistånd.

Desto viktigare att biståndet används väl och till sådant som inte kan finansieras på annat sätt.

Det biståndet faktiskt kan göra är att stödja katalytiska investeringar som minskar fattigdom, och stötta de aktörer som verkar för en positiv samhällsförändring – ofta i hårt motstånd från andra. Det kan exempelvis handla om stöd för att stärka skatte- och antikorruptionsmyndigheter, förbättra förutsättningarna för lokalt näringsliv att växa, eller stödja kvinnoorganisationers arbete mot genusbaserat våld.

Det finns många exempel på goda resultat av svenskt bistånd, det är bara att titta i budgetpropositionen, eller årsrapporter från Sida (pdf), Act Svenska kyrkan (pdf) eller andra biståndsorganisationer som gör sitt bästa för att berätta om sin verksamhet och vad den leder till. Act Svenska kyrkan lyfter gärna fram Sveriges stöd till fredsprocessen i Colombia och antikorruptionsarbetet i Guatemala – insatser som regeringen nu skär ned.

Vi håller med PJ Anders Linder och regeringen om att det behövs en reformering av biståndet. Den reformeringen behöver framför allt handla om att få bort stuprör, och om att flytta makt och inflytande närmare de människor som berörs av insatserna. Lång erfarenhet visar att det är så arbetet blir effektivare.

Erik Lysén, chef för Act Svenska kyrkan

Gunnel Axelsson Nycander, policyrådgivare för Act Svenska kyrkan