Klyftorna mellan rika och fattiga är enorm i många afrikanska länder. Men det går att påverka ojämlikheten, och särskilt viktigt är att hela befolkningen ges tillgång till hälsovård och utbildning. Gunnel Axelsson Nycander berättar om en ny rapport från bland andra Act Svenska kyrkan.

Växande ekonomiska klyftor är ett hinder för utveckling, globalt såväl som inom länder. Kampen mot fattigdom försvåras när alltmer av de resurser som skapas i ett land tillfaller de som redan har mycket. På senare tid har bland andra Internationella valutafonden, som har ett rent ekonomiskt perspektiv, uppmärksammat att alltför hög ojämlikhet hotar den sociala sammanhållningen och ekonomiska utvecklingen.

En ny rapport från bland andra Act Svenska kyrkan granskar ojämlikheten i södra och östra Afrika – två av världens mest ojämlika regioner. I södra Afrika är situationen mest extrem – en procent av befolkningen kontrollerar mer än 50 procent av alla tillgångar, tio procent kontrollerar 85 procent av tillgångarna, medan den fattiga halvan av befolkningen har mer skulder än tillgångar.

Rapporten Tackling Inequality at Its Epicentre: Eastern And Southern Africa visar tydligt att det går att påverka ojämlikheten med politiska medel. Bland det allra viktigaste är att ge hela befolkningen tillgång till hälsovård och utbildning. Ländernas politik granskas på tre områden:

1. Offentliga tjänster (utbildning, hälsovård och social trygghet/pensionssystem)
2. Skattesystemet (hur progressivt och hur effektiv skatteuppbörd)
3. Reglerna på arbetsmarknaden.

Analysen görs utifrån en metod som tagits fram av Oxfam International, Commitment to Reduce Inequality index (CRI index).

Politiska prioriteringar avgörande

Även om den övergripande bilden är dyster visar skillnaderna mellan länderna på deras möjligheter att förändra situationen. Det handlar till stor del om politiska prioriteringar.

Sydafrika, Mauritius och Namibia investerar runt 15 procent av sina budgetar (eller mer än 5 procent av BNP) i social trygghet, vilket minskar ojämlikheten i länderna med nära 30 procent. Dessa länder har också, liksom Botswana och Seychellerna, allmän eller nästan allmän tillgång till pension. Det kan jämföras med resten av länderna i regionen där bara 10 procent av de äldre har tillgång till pension, och runt 5 procent av budgeten (runt 1-2 procent av BNP) läggs på social trygghet.

Namibia toppar rankingen, framför allt på grund av landets stora investeringar i offentliga tjänster, och är det enda landet som uppnår Afrikanska Unionens (AU) mål om att satsa minst 15 procent av statsbudgeten på hälsovård. Flera länder, däribland Kenya och Tanzania, satsar bara hälften av detta.

Etiopiens satsning på utbildning hotas

Etiopien har satsat mycket på utbildning och nått AU-målet om 20 procent av statsbudgeten. Landet investerar också mer i hälsovård än exempelvis Tanzania och Kenya. Men just nu tvingar en allvarlig skuldkris fram stora nedskärningar:

“Den nuvarande skuldkrisen i Etiopien begränsar kraftigt de statliga utgifterna på viktiga områden som hälso- och sjukvård, utbildning och social trygghet” säger Tewaney Seifesellassie vid Act Svenska kyrkans partnerorganisation DICAC i en kommentar. ”Detta fördjupar fattigdomen och ojämlikheten bland miljontals människor. Det finns ett akut behov av omfattande skuldlättnader för att frigöra resurser för en inkluderande utveckling och social stabilitet av landet.”

Huvudsyftet med rapporten är att ge civilsamhällesorganisationer i de afrikanska länderna ett gediget faktaunderlag för deras påverkan gentemot sina regeringar. För en rad länder, som Malawi, Etiopien och Tanzania, tas dessutom kortare landrapporter fram i samarbete med lokala organisationer. Dessa fördjupar analysen av de enskilda ländernas politik och situation.

Skulder tvingar fram nedskärningar

Rapporten pekar också på hur omvärlden kan bidra till ökad jämlikhet i regionen. Främst handlar det om att former för rättvis hantering av statsskulder och internationella ramar för beskattning av internationella bolags verksamhet – frågor som är avgörande för att länderna ska kunna investera mer i utbildning, hälsovård och social trygghet. Skulder och skatter är också frågor som är högaktuella inför sommarens FN-konferens om utvecklingsfinansiering. Inför konferensen har Sverige och EU möjlighet att bidra till lösningar av skuldkrisen och göra det internationella finansiella systemet mer rättvist. 

Läs rapporten här. Läs en artikel i the Guardian som refererar till rapporten
Se lanseringen av rapporten vid ett seminarium med IMF och Världsbanken.

Text: Gunnel Axelsson Nycander, policyrådgivare