Genocost: När Afrikas rikedomar blir en dödlig kostnad

Bakom ordet Genocost döljer sig en verklighet där kampen om mineraler leder till våld, fattigdom och miljöförstörelse. Act Svenska kyrkan arbetar tillsammans med lokala och internationella aktörer för att bryta mönstret, stärka mänskliga rättigheter och utkräva ansvar från företag som tjänar på exploateringen.

Den 2 augusti varje år hedrar Demokratiska republiken Kongo (DRK) minnet av det man kallar Genocost: ett ord som förenar genocide (folkmord) och cost (kostnad). Begreppet myntades för att sätta ord på en verklighet där massdöd och förstörelse följer i spåren av kampen om landets rikedomar.

I Sudan, Sydsudan, Sydafrika, Tanzania och Zimbabwe ser vi samma tragedi upprepas: under marken gömmer sig rikedomar, men ovan jord spirar inte välstånd utan konflikt, korruption och mänsklig utsatthet

Rikedomar samtidigt som människor lever i fattigdom

Afrikas jord är fullt: guld, kobolt, litium, koppar och diamanter. Mineraler som världen törstar efter för att driva den gröna omställningen, tillverka smartphones, smycken och energilagring. I stället för utveckling blir de bränsle för krig, maktmissbruk och systematiska övergrepp.

I östra DRK bryts kobolt (en nyckelkomponent i elbilsbatterier) under livsfarliga förhållanden, ofta genom barnarbete.

I Sudan och Sydsudan är guld och olja hårt sammanflätade med våldsamma maktstrider.

I Sydafrika är gruvsektorn fortsatt landets ekonomiska ryggrad med utvinning av guld, platina, diamanter, kol, mangan, krom och järnmalm. Ägandet kontrolleras främst av en rik elit och internationella bolag medan många gruvarbetare fortfarande lever i fattigdom och arbetar under farliga villkor.

I Zimbabwe och Tanzania drar internationella bolag och skuggaktörer ut diamanter, guld och kritiska mineraler ur jorden medan lokalbefolkningen lämnas kvar med förstörd miljö och djup fattigdom.

Vinnarna i detta globala spel är ofta multinationella gruvbolag, illegala nätverk och politiska eliter som gömmer sina vinster i skatteparadis. Förlorarna är lokalsamhällen. Människor som ser sin mark, sin miljö och sin framtid gå förlorade.

Miljö och människor

Samma mönster upprepas:

Miljöförstöring: Gruvbrytning förgiftar vattendrag, förstör jordbruksmark och lämnar sår i landskapet. Oljeläckor gör mark obrukbar för generationer.

Sociala konsekvenser: Tvångsförflyttningar, förlorad försörjning, splittrade samhällen.

Hälsa och säkerhet: Kvinnor och barn arbetar, ibland genom tvångsarbete, i illegala gruvor under livsfarliga förhållanden. Våld, militarisering och övergrepp blir vardag.

Vem tjänar på Afrikas rikedomar?

Multinationella företag: Internationella bolag kontrollerar de flesta gruvor och oljefält och undviker skatt genom att registrera sig i skatteparadis. Kobolt från DRK köps upp av mellanhänder och säljs vidare till batteriproducenter i Kina, Sydkorea och USA med minimalt värde kvar i DRK.

Politiska eliter: Många afrikanska ledare har egna intressen i gruvindustrin. Vinsterna används för att befästa makt och ibland finansiera militära kampanjer.

Väpnade grupper: I konfliktzoner beskattar eller kontrollerar miliser mineralflöden genom tvångsarbete, “skatt” vid transportleder eller direkt kontroll av gruvor.

Globala handelsnätverk: Genom komplexa leverantörskedjor tar mellanhänder och handlare stora marginaler. Certifieringssystem har haft viss effekt, men smuggling och korruption förblir utbrett.

Företagens ansvar

Det finns etablerade verktyg för ansvar hos företag:

Tillbörlig aktsamhet (due diligence): Enligt FN:s vägledande principer och OECD:s riktlinjer ska företag identifiera och förebygga risker för kränkningar, inte bara i sin egen verksamhet, utan i hela värdekedjan.

Kompensation och klagomålsmekanismer: Drabbade samhällen måste ges möjlighet till upprättelse. Inte bara ekonomiskt, utan genom återställande av mark, miljö och sociala strukturer.

Internationella mekanismer: Genom OECD:s kontaktpunkter och rättsprocesser i företagens hemländer kan civilsamhället driva fram ansvar.

Lagstiftning: EU:s direktiv Corporate Sustainability Due Diligence Directive, (CSDDD) antogs 2024 och innebär att större företag blir skyldiga att förebygga och ta ansvar för kränkningar av mänskliga rättigheter och miljö i sina leverantörskedjor.

Dock så kommer EU-kommissionens så kallade omnibusförslag sannolikt att försvaga CSDDD avsevärt – inte minst gällande hur många företag som täcks av lagstiftningen, hur stor del av värdekedjorna som täcks in, det civilrättsliga ansvaret, samt vilka krav som ställs vad gäller företags klimatarbete. CSDDD har inte implementerats i svensk lagstiftning ännu.

Företag kan inte längre gömma sig bakom komplexa leverantörskedjor. De som skördar frukterna måste också bära kostnaden.

Act Svenska kyrkans arbete

Act Svenska kyrkan arbetar tillsammans med andra civilsamhällsorganisationer i Sverige och på EU-nivå för att säkerställa att lagstiftningen vad gäller företags ansvar för mänskliga rättigheter och miljö/klimat ska ligga i linje med FN:s vägledande principer om företags ansvar och OECD:s riktlinjer. Därtill har Act Svenska kyrkan via regionala kristna råd, och nationella och regionala partnerorganisationer, engagerat sig för företagande och mänskliga rättigheter i östra och södra Afrika. Kyrkan och inte minst de kristna råden i Afrika har under lång tid engagerat sig i frågor om människorättsförsvarare och gruvnäringens konsekvenser. Alternative Mining Indaba (AMI) är en rörelse och mötesplats i södra Afrika där civilsamhälle, religiösa ledare, företag och lokalsamhällen kan samlas för att ifrågasätta gruvnäringens effekter, bygga solidaritet och utkräva ansvar.

Ett annat exempel är projektet “Creative partnerships to strengthen the protection of human rights in communities affected by mining” i norra Tanzania, framväxt ur kurser i företagande och mänskliga rättigheter för kristna råd i östra och centrala Afrika i nära samarbete med Swedwatch. Här mobiliseras trosbaserade aktörer för att kräva företags ansvar för mänskliga rättigheter och miljö.

Trosledares starka förtroendeställning gör dem till nyckelaktörer i att öka medvetenhet, främja dialog och kräva ansvar.

Som en del av detta engagemang följer Act Svenska kyrkan även den pågående rättegången mot Lundin Oil i Sverige som är historisk i sitt slag och kan få långtgående konsekvenser för framtida ansvarsskyldighet.

Från Genocost till globalt ansvar

Genocost är mer än ett ord. Det är en spegel som visar att resurskonflikter inte bara är lokala tragedier. De är delar av ett globalt ekonomiskt system där telefoner, bilar och smycken bär spår av exploatering.

Genom partnerskap i Zimbabwe, Tanzania, Sydafrika och Sydsudan byggs motståndskraft. Lokala initiativ dokumenterar övergrepp, stärker rättigheter och driver på för en mer rättvis fördelning. Små steg, men viktiga.

Men en verklig förändring kräver också en rättvis och hållbar omställning. Den gröna omställningen får inte upprepa koloniala mönster av exploatering, där Afrika levererar råvaror men lämnas utan vinsterna. En rättvis omställning innebär att lokalsamhällen inkluderas och får del av värdet, att arbetare ges trygga jobb och att naturvärden skyddas. Sydafrikas erfarenhet visar att transformation är både nödvändig och komplex. Social rättvisa, klimatmål och ekonomisk utveckling måste hållas samman om resurserna ska komma alla till gagn och säkerställa en demokratisk hållbar utveckling. Därtill krävs global politisk vilja att bryta sambandet mellan naturresurser och våld och att stärka transparensen i leverantörskedjor.

Att tala om Genocost är därför att tala om ansvar, inte bara för dem som exploaterar jorden, utan för alla som använder det som bryts ur den.

Text: Karin Hugsén, policyrådgivare för Afrika