Tidig morgon för en vecka sedan satte jag mig på bussen tillbaka mot Uppsala från Folk och Försvars konferens i Sälen. En sömnig stämning kontrasterade mot tidigare dagars höga tempo i konferensens möten, mingel, mediabevakning och givande middagssamtal.
Där i mörkret på bussen lyssnade jag in ett dissonant ackord i tanken. En klang som inte ville upplösas i ett harmonierande slutackord nu när konferensen hade stängt. Orden som upprepats så många gånger under dagarna återkom; ”Försvarets förmåga”, ”Östersjön” och ”Putin” men vad hände med inledningsorden i utrikesministerns öppningstal, som i min anteckningsbok sammanfattades med ”snön faller över flyktinglägren”? Vems liv, trygghet och säkerhet var det som hade stått i fokus under dagarna och återkommit i reflektioner, diskussioner och mediarapportering?
Överbefälhavarens ord om att ”värdera vår kompasskurs” ledde mig inte vidare i tanken som kanske åsyftades ur ett ÖB-perspektiv, utan till en fråga om vems narrativ och vilken verklighet som tillåts lägga grunden för en kompasskurs för den svenska politiken för global utveckling.
Min kompassriktning och mitt lyssnande hade varit inställt med ledning av ett rättighetsperspektiv och det arbete våra samarbetspartners gör. Ett arbete för att akut lindra konsekvenserna av väpnande konflikter, våld och fattigdom liksom deras tålmodiga och riskfyllda arbete för fredliga, demokratiska, rättvisa och hållbara samhällen.
Perspektivet förstärktes av erfarenheterna från regeringens barnrättssatsning 2011-2013 och mötet med barn i byar i Uganda och Myanmar samt i flyktingläger i Kenya och Djibouti. Deras raka fråga gjorde sig påmind om vad rätten till utveckling egentligen innebär för dem när skolgång hindras av arbete för familjens försörjning och hälsovård inte är tillgänglig för dem.
När utrikesministerns inledande ord öppnade konferensen responderade de mot en längre rapport den 9 januari 2015 från Svenska kyrkans samarbetspartner Lutherska världsförbundet och den akuta situation som rådde i flyktinglägret Za’tari i Jordanien p.g.a snökaos. Rapporten hade rubriken Winter Storm Causes Destruction in Za’tari Refugee Camp . Za’tari är ett läger med 85 000 flyktingar där många olika typer av aktiviteter pågår, bl.a. ett arbete för konfliktlösning.
Årets rikskonferens gav mycket utrymme åt frågan om försvarets så kallade ”förmåga”. Nästa konferens med Folk och Försvar bör belysa ställningstagandet för ett rättighetsperspektiv och ett fattigdomsperspektiv i en sammanhållen politik för global utveckling. Låt konferensen ge utrymme för samtal om vad som stärker människors demokratiska utrymme och samhällens demokratiska förmåga att minska fattigdom och förebygga våld och väpnad konflikt.
Vilken eller vilka berättelser kommer då läggas till grund för samtalen? Vilka konsekvenser får det för politiska beslutsfattares ställningstagande i ord och handling också i relation till samhällen där människor lever i utsatta situationer präglade av förtryck, tortyr, förnedring, hot av rebellgrupper, fattigdom, flykt undan väpnad konflikt, naturkatastrofer och epidemier?
Jenny Zetterqvist
Jenny Zetterqvist är jurist med fördjupning inom internationell rätt och mänskliga rättigheter och verksam som policyrådgivare vid Svenska kyrkans policyenhet sedan mer än 10 år. Arbetet innefattar bl.a. kapacitetsutveckling inom rättighetsbaserat förhållningssätt i internationellt utvecklingssamarbete, internationellt ekumeniskt nätverksarbete i relation till bl.a FN och policyinriktat arbete vad gäller civilsamhällets demokratiska utrymme att verka för fredliga, rättvisa och hållbara samhällen.
Lämna ett svar