Inte en biståndskrona behöver tas


Det går att investera i bostäder, hälsovård och integrationsinsatser för flyktingar i Sverige utan att en endaste krona behöver tas från det långsiktiga biståndet. Det skriver Erik Lysén i protest mot finansministerns förslag om att urholka biståndsbudgeten.

Finansminister Magdalena Andersson anser att biståndsbudgeten ska tas i anspråk för den växande flyktingmottagningen i Sverige och har gett direktiv till UD och Sida att räkna på vad en avräkning från biståndsbudgeten på cirka 50-60 % kan komma att innebära.

När regeringen under 2014 och 2015 tagit mellan 10 och 20 procent av biståndsbudgeten för flyktingmottagandet i Sverige har man hänvisat till att det är ok enligt OECD/DACs riktlinjer och för att situationen har varit extraordinär. Biståndsminister Isabella Lövin har också argumenterat för att det inte har drabbat det långsiktiga utvecklingssamarbetet eftersom biståndets volym har ökat som en följd av växande BNI.

Med Anderssons utspel – om det skulle genomföras – så blir konsekvenserna svåra för såväl det långsiktiga utvecklingssamarbetet som för de humanitära insatserna, vilket i slutändan drabbar de allra mest utsatta. Den av Sida publicerade listan är talande i sig själv. Sveriges rykte som en långsiktig och stabil biståndsgivare till fattiga utvecklingsländer får sig en rejäl törn.

Det är mycket svårt för de flesta svenskar att begripa att hela flyktingmottagningen i Sverige ska betalas av de människor som omfattas av våra långsiktiga biståndsinsatser. Det är en tanke som inte har slagit rot i Tyskland, som tar emot fler flyktingar än Sverige.

Men Magdalena Anderssons tycks inte ha något stöd från flera tongivande ekonomer i den svenska samhällsdebatten. Johan Schuck, ekonomijournalist på DN, eller Lars Calmfors, professor i nationalekonomi, menar att istället för att göra skarpa neddragningar i offentliga utgifter – i det här fallet i biståndet – så är läget nu gynnsamt att istället finansiera flyktingmottagandet delvis med upplåning, eftersom det är ett mycket gynnsamt läge för Sveriges del att låna till låg ränta på den internationella kapitalmarknaden.

Både Calmfors och Schuck argumenterar dessutom för att det är möjligt att höja utgiftstaket och låta budgetunderskottet växa för att hantera denna extraordinära situation – och att det är bättre än kraftfulla neddragningar av offentliga utgifter (som i biståndet). Nordeas chefsekonom Torbjörn Isaksson är inne på samma linje, som dessutom hävdar att det skulle ge en nödvändig tillväxtstimulans till Sveriges ekonomi.

Om vi följer dessa ekonomers råd, skulle alltså ett uttag från biståndsbudgeten i storleksordningen 50-60 % vara helt onödigt ur ekonomisk synvinkel. Det finns alltså både starka etiska och ekonomiska argument för att protestera mot och driva tillbaka finansministerns förslag om att urholka biståndsbudgeten. Det går att investera i bostäder, hälsovård och integrationsinsatser för flyktingar i Sverige utan att en endaste krona skulle behöva tas från det långsiktiga biståndet. På lång sikt pekar dessutom mycket på att såväl arbetsinsatser och skatteinkomster från de flyktingar som idag kommer till Sverige kan komma att bidra till tillväxt av både ekonomi och samhällsliv.

Läs mer:
Lars Calmfors, professor i nationalekonomi: Fuska inte med utgiftstaket
Johan Schück, DN: Det går bra att låna till flyktingkostnaderna
Torbjörn Isaksson, Nordea: Flyktingarna har väldigt stor potential 

Foto: Magnus Aronson /IKON
Foto: Magnus Aronson /IKON

Erik Lysén
Chef för Svenska kyrkans internationella arbete (tjänstledig)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *