Internationella dagen mot homo, bi och transfobi


Söndagen den 17 maj var det IDAHOT, internationella dagen mot homo, bi och transfobi. Över hela Sverige sker Pride festivaler just denna vecka i dess anknytning och även i Svenska Kyrkans hus pryder Pride flaggor och tillhörande utställning receptionens fönster. Dagen instiftades i samband med att Världhälsoorganisationen avskrev homosexualitet som en mental sjukdom den 17 maj 1990 och syftar till att uppmärksamma omvärlden om det våld och den diskriminering som homosexuella, bisexuella, trans och intersexpersoner utsätts för internationellt.  När IDAHOT nu uppmärksammas för elfte året i rad sker det i över 130 länder och med officiella erkännanden av flera stater och globala institutioner såsom EU parlamentet.FullSizeRender (2)

Jag befann mig av en händelse i Berlin och besökte monumentet till minne av nationalsocialismens förföljelse av homosexuella.  Under nazismen kriminaliserades homosexualitet, där en kyss var tillräckligt för att orsaka fängelsestraff och över 50 000 människor drogs inför rätta. Tusentals, framförallt homosexuella män, men också kvinnor, sändes till koncentrationsläger. När världen blev varse nazismens illdåd förblev förföljelser, diskriminering och massmord på HBTQI personer höljt i glömska. Lagen som instiftades under nationalsocialismen fortsatte istället att vara i bruk i både öst och väst Tyskland och avskaffades inte förens 1969.  Monumentet uppfördes sent, 2008, vilket skvallrar om att dessa brott mot mänskliga rättigheter länge har marginaliserats.  Även ett viktigt, starkt monument som detta innebär ett fortsatt osynliggörande av vissa grupper då det främst är tillägnat homosexuella män och kvinnor. Transpersoner och andra som, varken nu eller då, rymts inom ramen för binära, normativa strukturer kring genus och sexualitet är grupper som fortsätter att falla mellan stolarna.

I tider av växande nationalistiska ideologier i Europa är HBTQI personers mänskliga rättigheter extra utsatta. Människor som faller utanför ramen för den normativa, heterosexuella kärnfamiljen ses som mindre eller icke önskvärda i nationalistiska, högerextrema och fascistiska ideologier. Monumentet i Berlin bär vittne till hur det kan sluta om vi inte organiserar, försvarar och verkar för allas rätt att vara och leva i vårt samhälle.

Detta är varken ett unikt exempel eller ett historiskt sådant. Världen över fortsätter HBTQI personer att diskrimineras, förföljas och mördas. I dagsläget är det olagligt att vara HBTQI person i över 80 länder världen över. Där diskriminering inte rättfärdigas eller uppmuntras av makthavare, som stat eller kyrka, sker hatbrott och diskriminering likväl. Diskriminering, isolering och/eller osynliggörande av HBTQI äger rum i allt från det offentliga rummet till resan genom livet, från klassrummet till arbetslivet. Det påverkar valet att kunna leva fritt och att skapa familj tillsammans med den man älskar. Konsekvenser av diskriminering talar sitt tydliga språk då HBTQI personer globalt är överrepresenterade i statistik kring mental ohälsa och suicid. Trots det gapande behovet är bristande tillgång till jämlik hälso- och sjukvård för marginaliserade grupper en systematisk företeelse, något som bekräftas nu när HBTQI personer inte nämns under målet allas rätt till hälsa i de nya globala hållbarhetsmålen som antas i september.

Vikten att arbeta med att förändra de heteropatriarkala strukturer som ligger till grund för homo, trans och bifobi är av största vikt för oss som kyrka. Många religiösa samfund och ledare har och fortsätter än idag att stigmatisera HBTQI personer och missionerar och verkar för att göra skillnad på människor. Svenska Kyrkan lever i en vetskap om och nära rannsakan av sin egen historia. En historia som har varit del av att ha skapat dessa patriarkala strukturer och där kyrkan var en maktfaktor i samhället som genomsyrades av sexualmoralism, hetero och tvåkönsnormativitet.

I vårt internationella arbete slår vi följe, lär oss och för dialog med religiösa ledare och samfund som även de arbetar med att motverka diskriminering mot HBTQI personer.  Detta är ett arbete som förs just för att man är kyrka. Som kyrka i Sverige har vi länge arbetat med de här frågorna, exempelvis när vigselrätt för samkönade par antogs 2009. I vårt internationella arbete med genusrättvisa och för sexuell, reproduktiv hälsa och rättigheter verkar vi för förändring tillsammans med partner, grundat i både teologisk övertygelse och  mänskliga rättigheter. Det arbetet måste bedrivas med lokala reli­giösa organisationer eftersom de har stor påverkan på lokal­samhällen. Det krävs kompetens och ett erkännande av att religion spelar väldigt stor roll i många människors liv och att frågor om religiös identitet, könsidentitet, könsuttryck eller sexuell läggning inte separeras. Människor ska inte tvingas dölja delar av sina identi­teter – i något sammanhang. Två exempel på detta arbete under senare tid är bland annat lanserandet av GIN-SSOGIE 2014, The Global Interfaith Network for people of all sexes, sexual orientations, gender identities, där Svenska Kyrkan är del. Teologifestivalen i Uppsala i februari 2015 deltog teologer och religiösa ledare från judendomen, islam och kristendomen under temat Human Dignity and Human Sexuality. Under tre dagar diskuterades hur de som religiösa ledare kan verka mot diskriminering av HBTQI personer. Alla hade som uppgift att utveckla resurser om hur de kan möta diskriminering i sina kyrkor och församlingar och också föra dialog för mänskligt värde och sexualitet utifrån religiösa texter.

Den internationella nivån ger oss viktiga perspektiv. Ibland tror vi, felaktigt, att Sverige har kommit längst i rättighetsfrågor. I samtal med andra förekommer dock frågan om varför vi är så konservativa – framför allt när det gäller tvåkönsnormer.  Arbetet för förändring är ibland ett långsamt arbete och inkluderar i högsta grad oss själva. Det är dock ett arbete som vi vet att vi måste göra. Dels för att vi har möjlighet, dels för att vi har ett ansvar som kyrka att verka för att allas lika värde och rätt.

FullSizeRender (3)Den internationella flaggan för Transgender Pride, förevigad på Berlin murens East Side Gallery.

Läs mer om IDAHOT här: http://dayagainsthomophobia.org/what-is-may-17th/

Läs mer om Svenska Kyrkans internationella arbete för HBTQI rättigheter här: http://www.oikoumene.org/en/press-centre/news/engaging-in-interfaith-dialogue-on-human-dignity-and-human-sexuality

http://www.gin-ssogie.org/

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *