Pengar för att klara låginkomstländerna genom krisen – var ska de komma ifrån?

– En rättvis fördelning av vaccinet nu är helt nödvändig, för allas skull! De åtgärder som hittills vidtagits för att hantera den snabbt förvärrade skuldsituationen är välkomna, men helt otillräckliga – nu behövs verkliga skuldnedskrivningar! Den djupa sociala och ekonomiska kris som coronaviruset orsakar är på väg att kasta utvecklingen tillbaka många år, och bli mycket långvarig. Stimulansåtgärderna får därför inte vara för kortsiktiga! Nu är tid att investera i klimatet!

Detta, var, med vissa variationer, huvudbudskapen från ministrar och presidenter vid förra veckans FN-möte om utvecklingsfinansiering, Financing for Development Forum, FfD.

Nej, jag vet. Detta är inte det mest kända FN-mötet. Ganska många känner till Agenda 2030 med dess 17 globala mål, men ”Addis-agendan”, den handlingsplan för att mobilisera medel för att genomföra Agenda 2030, är en doldis i sammanhanget. Utvecklingssamarbete är en viktig punkt på Addis-agendan, men där finns också inhemska offentliga resurser, privata investeringar, lån och skulder, handel och tekniköverföring (läs om detta i rapporten Glappet). Dokumentet antogs i Addis Abeba strax sommaren 2015 och följs upp årligen på FfD Forum. I år hade jag förmånen att ingå i Sveriges digitala delegation till mötet.

Inför mötet tar en lång rad internationella organisationer fram en gemensam lägesrapport. Årets version sticker ut. Där ett starkt fokus tidigare låg på att mobilisera mer privata investeringar, så betonas nu betydelsen av offentlig finansiering. Privata investeringar ses förstås fortfarande som viktiga, men mer utifrån frågan om hur stater bör reglera marknader så att företag verkligen agerar så att de bidrar till hållbar utveckling.

Årets tematiska kapitel handlade om risker och hur man bygger resilienta/stöttåliga samhällen. Huvudbudskapet var att det viktigaste just nu är att öka investeringarna i människor – i synnerhet genom hälsosystem och system för social trygghet, som socialförsäkringar och sociala stöd av olika slag. Ljuv musik i öronen för oss på Act Svenska kyrkan som länge har argumenterat för större satsningar på social trygghet, och för att betoningen på privata investeringar behöver balanseras av ansträngningar för att öka de offentliga investeringarna.

Dessa budskap återspeglades emellertid i mycket begränsad grad på konferensen, där skulder, vaccin och klimat låg allra högst på agendan. I den 92 paragrafer långa slutdeklarationen hittar jag i alla fall några korta formuleringar om social trygghet:

…We resolve to take action to prioritize spending, among others, on essential health functions and social protection measures to reduce exclusion, eradicate poverty, tackle inequalities and end discrimination. (paragraf 13) … We call upon governments to extend social protection for all, including workers in the informal economy… (paragraf 20)

Då jag inte hittar motsvarande formuleringar i föregående års slutdokument utgör de ett steg framåt. Men det betyder förstås inte att de får någon konkret betydelse – deklarationen är ju på intet sätt bindande. För så är det ju, på FN-möten fattas få skarpa beslut. Veckan innan däremot, på Världsbankens och Internationella valutafondens (IMF) vårmöten, fattades flera viktiga beslut:

• IMF ska utfärda nya så kallade dragningsrätter motsvarande 650 miljarder dollar. Det är ett viktigt steg för att lindra den akuta bristen på pengar i många länder, men helt otillräckligt eftersom en så liten del kommer låg- och medelinkomstländerna till del. Act Svenska kyrkan hade tillsammans med en lång rad CSOs krävt hela 3 000 USD. Sverige behöver vara pådrivande i diskussionerna om hur dragningsrätter kan omfördelas till de mest behövande!
  
• Världsbankens mjuka lånefond IDA ska fyllas på ett år tidigare än planerat. Som den nya statistiken över biståndet 2020 visade, så kunde de multilaterala organisationerna öka sina utbetalningar kraftigt för att möta covidkrisen. Men det betyder förstås att deras fonder behöver fyllas på av bilaterala givare.
  
• Det befintliga initiativet för att skjuta upp skuldbetalningar (DSSI) förlängdes ytterligare några månader, men ingen verkar ens försöka påstå att det är en tillräcklig åtgärd. Det är dags att på allvar lyfta upp det förslag till global mekanism för hållbar skuldhantering som civilsamhället har drivit länge, och som stöds av flera FN-organ, generalsekreterare Guterres – och inte minst de skuldtyngda länderna själva! Det är också helt nödvändigt att inkludera privata långivare som är mycket viktigare än tidigare.

Det globala civilsamhället är långtifrån nöjt med besluten (eller bristen på beslut) ovan – beslut som påverkar många länders möjligheter att finansiera hälsovård, fattigdomsbekämpning och klimatåtgärder. På sikt kan dock något annat som hände samtidigt komma att få lika stor betydelse: USA:s nya finansminister Janet Yellen föreslog en global miniminivå på bolagsskatt, vilket kan öka möjligheterna att beskatta företagens vinster, och därmed mobilisera offentliga medel.

Sverige brukar motsätta sig all internationell samordning av skatter som finansdepartementet tror skulle kunna leda till att den nationella makten över skatterna riskerar att begränsas. Regeringen är exempelvis emot en miniminivå för bolagsskatten inom EU. Att Magdalena Andersson nu reagerar så positivt på USAs förslag är ett positivt tecken! 

För världen behöver inte bara engagerade tal på konferenser. Världen behöver nya djärva åtgärder. För att upprepa de vädjanden som många av världens ledare uttryckte i förra veckan: Om inte nu – när?

Läs också om kommentarer om biståndsstatistiken och Financing for Development Forum i tidningen Omvärlden.