Till innehåll på sidan
Gunnel Axelsson Nycander

Sociala trygghetssystem – mycket händer internationellt, men vad vill regeringen?

Under de senaste månaderna har det tagits flera viktiga steg för att det internationella givarsamfundet på allvar kommer att stödja uppbyggnaden av sociala trygghetssystem i utvecklingsländer.

I april antog Världsbanken en ambitiös strategi för hur man vill öka stödet till att utveckla sociala trygghetssystem. I juni antog ILO en rekommendation om hur grundläggande sociala trygghetssystem bör utvecklas i alla länder. Den 15 oktober antog EU:s biståndsministrar slutsatser om hur stöd till utvecklingen av sociala trygghetssystem ska bli en större del av EU:s utvecklingsbistånd, slutsatser som baseras på ett meddelande från EU-kommissionen.

I förra veckan antog FN:s kommitté för livsmedelstrygghet (CFS) en rekommendation om hur sociala trygghetssystem på bästa sätt kan användas för att minska hungern. Diskussionen vid mötet utgick från en presentation av en intressant expertrapport, tillsammans med en presentation av Världsbankens chefsekonom för frågor kring mänsklig utveckling, Ariel Fiszbein. En replik från Fiszbein illustrerar väl ett av de grundläggande budskapen från de organisationer som ny lyfter fram betydelsen av social trygghet: ”Sociala trygghetssystem är inte en lyx som länder kan unna sig när de har blivit rika. De är en förutsättning för att länder ska kunna växa och utvecklas.”

Inför diskussionen i CFS lade FN:s specialrapportörer för Rätten till mat (Olivier de Schutter) respektive Extrem fattigdom (Magdalena Sepulveda) fram ett gemensamt förslag till Global fond för social trygghet. Fonden skulle bl a skapa en sorts återförsäkringsmekanism som skulle göra att låginkomstländer skulle våga att införa trygghetssystem, trots risken för plötsligt minskade skatteintäkter eller ökade kostnader. Tanken är att försärkingen skulle kunna lösas ut vid t ex naturkatatrofer, plötsligt fallande priser på exportprodukter eller kraftigt ökande världsmarknadspriser på mat.

Sverige har av allt att döma agerat konstruktivt i de internationella diskussionerna om sociala trygghetssystem processer, och har i EU-diskussionerna framhållit betydelsen av genus- och rättighetsperspektiven. Men låter regeringen de nya kunskaperna om potentialen i sociala trygghetssystem få konsekvenser också i inriktningen på Sveriges bilaterala bistånd?

I biståndsbudgetens omvärldsanalys konstateras på sid 18 att tillväxten i många länder har resulterat i ökad ojämlikhet snarare än förväntad fattigdomsminskning. Men det sägs inget om att det krävs fördelnings- och trygghetssystem för att motverka denna utveckling, bara att man behöver satsa på både landsbygdsutveckling och urban utveckling. I själva verket krävs system för att fördela tillväxten.

Huvudansvaret för att utveckla och finansiera trygghetssystemen vilar alltid hos landets regering. Samtidigt kan Sverige och andra biståndsgivare spela en viktig roll genom att till exempel bidra till uppbyggnaden av folkbokföring och andra administrativa system. I låginkomstländer kan man också tänka sig att biståndet finansierar löpande kostnader under en övergångsperiod, precis som biståndet idag finansierar delar av hälsovården och utbildningssystemen i dessa länder.

Svenska kyrkan uppmärksammade dessa frågor i en debattartikel i Svenska Dagbladetpå Världshungerdagen den 16 oktober, en artikel som riktade sig till biståndsminister Gunilla Carlsson. Carlsson är medlem i FN:s högnivåpanel som ska ta fram förslag till nya utvecklingsmål efter 2015. Frågan om sociala trygghetssystem ligger redan på panelens bord: inför Rio +20 tog en annan högnivåpanel (vilken Gunilla Carlsson också ingick i) fram rapporten Resilient People, Resilient Planet – a Future Worth Choosing. En av de rekommendationer som panelen lämnar är att världens länder ska verka för att alla människor har tillgång till grundläggande social trygghet.

Gunilla Carlsson har nu ett gyllene tillfälle att utifrån bland annat Sveriges egna erfarenheter lyfta fram social trygghet som en central del i världssamfundets arbete för att minska sårbarhet och fattigdom i världen efter 2015. Mycket talar också för att stöd till sociala trygghetssystem borde få en framträdande roll i den biståndspolitiska plattformen som UD skriver på.

Erik Lysén, internationell chef
Gunnel Axelsson Nycander, policyhandläggare

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.