Sydafrika firar under hela 2014 att det är 20 år sedan landet hade sina första demokratiska val 27 april 1994. I år ligger valet den 7 maj för att inte krocka med 20 årsdagen. Det uppmärksammas internationellt och av många politiska och religiösa ledare i Sydafrika. Men för många sydafrikaner som för mina sydafrikanska kollegor är det en långhelg, en bra tid för att genomföra bröllop, grilla, träffa släktingar och vänner. I samtal med människor så konstateras att 20 år har gått, grundläggande ekonomisk ojämlikhet, korruptionen härjar och en allmän trötthet mot det politiska etablissemanget kan skönjas. Visst har det förekommit hyllningar och firande under veckan och helgen som har gått men det spontana saknas.
Sydafrika har gått vidare, en ny generation, född och uppvuxen efter diktaturen har vuxit fram. Kampen handlar nu om jämlikhet, allas rätt till att bestämma över sin framtid och för många att överleva för dagen. Sydafrika 20 år efter diktaturens fall är ett av världens mest ojämlika samhällen, och även om många har fått det bättre, ojämlikheter mellan befolkningsgrupper har minskat så är problemen ännu enorma. Den sydafrikanska statsvetare tillika rektor för Witwatersranduniverisitet i Johannesburg Adam Habib redogör i sin bok Sydafrikas avstängda revolution (South Africas Suspended Revolution) hur skattevinster, nedskärningar av statens utgifter och utförsäljning av statliga bolag fick katastrofala följder för den sociala rättvisan. Adam Habib ser ett handlingsförlamat ANC som inte känner sig ansvarigt inför sina väljare. Den enda möjligheten, enligt honom, är att ett reellt nationellt oppositionsparti med utbrytare från ANC, fackföreningen Cosatu, och sydafrikanska kommunistpartiet SACP bildar ett parti som kan ta upp kampen om makten i det demokratiska Sydafrika.
President Zuma nämnde i sitt tal till nationen 27 april sydafrikas kristna råd, kyrkornas världsråd och dess enskilda medlemmar som oerhört viktiga under befrielsekampen. Idag kämpar kyrkoledare för att finna sin roll i det nya demokratiska Sydafrika.
Svenska Kyrkan kommer under de närmsta åren att fortsätta sitt engagemang i Sydafrika och även våra systerorganistaioner inom Act Alliansens som Kyrkans Nödhjälp (Norge), Christian Aid (Storbritannien), ICCO (Nederländerna) och Brote-für-die-Welt (Tyskland). Detta i en tid då många internationella givare lämnar Sydafrika däribland Sverige. Sydafrika står ännu inför många utmaningar och civilsamhället behöver det internationella stödet för att bli starka nog att utmana den samhällsstruktur som bibehåller ojämlikhet och utsatthet. Det internationella samfundet kan inte överge Sydafrika, då tid ännu behövs för att konsolidera det arbete som har utförts under 20 år.
Affärsbiträdet i min lokala grönsaksaffär sa att han inte hade något att fira, att korruptionen äter upp allt förtroende för en politisk förändring. De tre unga tjejerna på en krog i Johannesburg firar inte 20 år av demokrati utan att de har möjlighet till en långhelg. De har vuxit upp i ett demokratiskt Sydafrika, tillhör den nya växande svarta medelklassen och är inte så intresserade av politik. Mina unga sydafrikanska kompisar lägger inte upp ett enda Facebookinlägg eller twitterinlägg som handlar om firandet, i skarp kontrast till de hyllningar som följde på Nelson Mandelas bortgång. En sydafrikansk kompis sa till mig att ANC dog med Nelson Mandela och att han ännu väntar på ett politisk parti som kan fånga upp hans och den generation som vuxit upp efter diktaturen, behov och visioner.
Lämna ett svar