Till innehåll på sidan
Stefan Håkansson

Unga irakier kräver förändring

– Räck upp handen, du som känner dig trygg här i Irak, uppmanar fader Daniel konferensdeltagarna i rummet.

Jag tittar mig omkring och ser att ingen har räckt upp sin hand.

– Vi lever alla under hot, fortsätter han. Det är dags att människor i Irak slutar anklaga varandra, det behöver skapas förutsättningar för försoningsprocesser.

Fader Daniel verkar i staden Bashiqa i Nineveprovinsen, ett område där några av de värsta våldsamheterna ägde rum under IS skräckvälde. Nineveprovinsen, med Mosul som huvudstad, kan beskrivas som ett mini-Irak där människor från olika bakgrunder finns representerade och där Bashiqa är särskilt känd för sin mångfald.

– Vi behöver rättvisa, frihet och ett äkta medborgarskap. Genom säkerhet, civil lagstiftning, och grundläggande samhällsservice skulle vi kunna leva ett värdigt liv i ett stabilt samhälle, säger fader Daniel. Vi religiösa ledare fyller en viktig roll då vi har stort inflytande över vårt lokalsamhälle. Därför har vi också ett ansvar att främja ömsesidig respekt mellan människor och vara del i att bygga tillit.

Just ordet tillit är återkommande i de berättelser jag har fått ta del av under hösten här i norra Irak. Även om två år nu har passerat sedan IS tappade den territoriella kontrollen över Mosul beskrivs området som splittrat och fortsatt osäkert. Det finns misstro mot de människor som lämnade Mosul och nu återvänder. Det finns också misstro mot dem som stannade kvar. En ung man jag träffar beskriver det som att ”alla anklagar alla för att vara knutna till IS”. Han berättar att han har blivit utsatt för utpressning av den lokala polisen som anklagat honom för att vara IS-sympatisör. Men om han betalade en stor summa pengar skulle misstankarna mot honom släppas.

– En del av dem som nu jobbar som poliser i området stred tidigare för IS, de har bara bytt kostym, säger han. Det är svårt för lokalbefolkningen att veta vem som går att lita på. IS-anhängare fortsätter att sprida skräck genom attacker i området.

Alternativ till våld – en livsomvälvande erfarenhet

I staden Duhok i nordvästra Irak träffar jag Fatma, Zhiyan och Mohammed. Tre unga aktivister som har bestämt sig för att de vill vara med och skapa fred och tillit mellan människor. De träffades genom programmet Alternativ till våld, där de utbildats i konflikthantering och nu håller kurser för andra ungdomar.

Mohammed har under några år bott utomlands och berättar att när han kom tillbaka till sin hemstad Mosul var situationen mycket värre än när han lämnade.

– Det var en helt ny nivå av våld där kvinnor inte har några rättigheter, där trafiken är mer våldsam och där folk inte ser värdet av ett människoliv.

Mohammed kom till en punkt när han insåg att våld inte löser några problem och berättar hur Alternativ till våld-programmet fick honom att förstå hur han kan byta ut våld mot ickevåld.

– Roten till förändring är att sätta värde på livet, förklarar han.

Fatma säger att programmet på många sätt har förändrat hennes perspektiv och att hon har lärt sig att säga nej till våld på ett fredligt sätt – gentemot andra och gentemot sig själv.

– Det var en livsomvälvande erfarenhet för mig att gå igenom, berättar hon.

Hon betonar hur programmet handlar om acceptans, förlåtelse och fred. Och vikten av att börja med sig själv.

– Hur ska jag kunna sprida budskap om fred till andra om jag inte har slutit fred med mig själv? Genom Alternativ till våld har jag lärt sig att komma överens med andra och fokusera på vad vi har gemensamt, snarare än vad som skiljer oss åt.

Zhiyan har inte kunnat se en framtid för sig själv i Duhok och har varit inställd på att flytta utomlands. Men tack vare Alternativ till våld ser hon hur hon kan vara del i en rörelse och skapa förändring. Nu vill hon stanna i Duhok och göra vad hon kan för att bygga fred i sitt lokalsamhälle. Även på ett personligt plan har utbildningen gjort skillnad för Zhiyan

– Jag hade tidigare mycket problem med ilska och tillit, men nu har jag fått ett helt annat tålamod. Min familj märker att jag inte är lika arg längre.

Hon berättar att hon är en person som alltid har haft ambitioner, men mest använt dem för sin egen vinning. Nu vill Zhiyan använda sina nya kunskaper för att bidra till att andra får det bättre. Hon har till exempel översatt en bok från engelska till kurdiska som handlar om hur terrorism inte ska få vinna, utan hur människor kan göra motstånd mot terrorismen genom att fortsätta leva sina liv.

Tecken på förändring

Vid Tahrirtorget i Bagdad har demonstrationerna mot den irakiska regeringen och mot den iranska statens involvering i Irak återupptagits efter den senaste tidens upptrappning av hot och våld. Demonstranter i Bagdad vill inte att deras kamp för ett bättre Irak ska överskuggas av situationen mellan USA och Iran på irakisk mark, utan att det irakiska styret måste svara på demonstranternas krav.

När jag frågar Fatma och Zhiyan från Alternativ till våld-nätverket om hur de ser på framtiden säger de att ungdomar är redo för ett nytt samhälle och inte längre går med på den äldre generationens dömande attityder. Unga har fått nog av att bli stämplade utifrån vilken religiös folkgrupp de råkar födas till. De vill kunna leva ett liv som bygger på respekt och acceptans, där de kan vara sig själva fullt ut. Fatma är hoppfull inför framtiden.

– Jag har börjat tro på mitt lokalsamhälle, att det kan förändras till det bättre. Och jag vill vara en del av den förändringen.

Beatrice Eriksson

Regional representant för Act Svenska kyrkan i Libanon och Irak

 

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.