Nu kommer våra samarbetspartners i Honduras nästan med dagliga uppdateringar om hur situationen där förvärras hela tiden. Ända sedan dåvarande president José Manuel Zelaya Rosales avsattes i en kupp i slutet av juni 2009 har situationen för dem som arbetar för mänskliga rättigheter i Honduras varit mycket allvarlig.
De som på något sätt uttrycker kritik mot regeringen riskerar att gripas olagligt eller utsättas för hot och trakasserier. Det är förenat med risk att samlas på gator för att anordna fredliga manifestationer eller marscher. Journalister, människorättsförsvarare, civilsamhälleliga ledare och aktivister på gräsrotsnivå tillhör de grupper som är mest utsatta.
I Bajo Aguán, i Trujillo, i norra Honduras pågår sedan flera år tillbaka en komplicerad markkonflikt mellan jordlösa bönder, storgodsägare och staten som blir allt mer våldsam. Småbönder organiserade i Movimiento Campesino de Aguán och Movimiento Unificado Campesino del Aguán (MUCA) kräver land som de har blivit lovade inom ramen för en jordreform som höll på att genomföras innan statskuppen. En konflikt pågår nu mellan några storgodsägare och de jordlösa småbönderna, där båda parter hävdar att de har rätt till marken. Sedan december 2009 har enligt el Heraldo, en av Honduras största dagstidningar, mer än 40 personer dödats denna konflikt. Storgodsägarna har börjat odla palmolja på marken och låter tungt beväpnade vakter från ett säkerhetsbolag vakta området. De småbönder som har mördats uppges i flera fall ha dödats av just sådana säkerhetsvakter. De organiserade småbönderna uppger inte bara att det är säkerhetsvakter anlitade av storgodsägare som har begått flera av de mord som inträffat, utan att de som har begått morden dessutom är kopplade till paramilitära grupper i Colombia och har tagits in som ”proffsmördare”. Säkerhetsvakter har också mördats under oklara omständigheter. Området Bajo Aguán har i perioder varit starkt militariserat. Regeringen har anklagat bonderörelsen för att i själva verket vara en gerillarörelse som sysslar med knarkhandel. Trots massiva ingripanden har militär dock hittills inte hittat några av de tusentals vapen som ska finnas i området. I slutet av juni 2011 avhystes ett hundratal familjer, total 493 personer, av polisen från den plats där de levt under flera års tid. Avhysningen genomfördes med våld; de hus som familjerna levde i förstördes och alla deras tillhörigheter också. Nu bor tvingas de som avhystes bo under mycket enkla förhållanden i två lokala kyrkor och en skolbyggnad. Illegal avhysning är också ett brott mot mänskliga rättigheter och strider mot reglerna om rätt till adekvat boende, artikel 11, paragraf 1 i konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
För några månader sedan undertecknade MUCA, regeringen och en av de storgodsägare som nu odlar den omstridda marken ett avtal med innebörden att småbönderna skulle få tillgång till marken genom att staten skulle gå in och köpa marken till ett fastställt pris. Men augusti blossade konflikten återigen upp: personer från bonderörelsens ledning och säkerhetsvakter som arbetade för den storgodsägare som slutit avtal med MUCA dödades. Det ledde till att markägaren bestämde sig för att gå ifrån avtalet och inte sälja.
Många av dem som arbetar med mänskliga rättigheter hävdar att de dödsskvadroner som tidigare funnits i Honduras och som då genomförde sociala utrensningar nu har återuppstått, men att de nu används för att döda journalister, sociala ledare, försvarare av mänskliga rättigheter och gräsrotsaktivister.
I dagarna har uppgifter kommit om att regeringen nu återigen har bestämt sig för att militarisera området i Bajo Aguán med 600 soldater och många befarar att det kommer leda till nya dödanden och övergrepp. Vissa talar om att situationen nu är så polariserad att risk finns för att småbönder tar till vapen och att en intern väpnad konflikt bryter ut i området.
Honduras är ett litet land, få rapporter om vad som händer där får något större genomslag internationellt.
Det ljus som riktades mot Honduras efter statskuppen måste nu återigen vändas dit för att följa upp vad som händer. De mord som har begåtts i Bajo Aguán måste utredas så att de som är ansvariga kan ställas inför rätta, de övergrepp som har begåtts mot journalister och de som arbetar för att främja mänskliga rättigheter måste utredas och de grupperna måste erbjudas ett effektivt skydd så att de kan fortsätta sitt arbete. Svenska kyrkan har genom Lutherska Världsförbundet begärt att FNs högkommissarie för mänskliga rättigheter öppnar ett kontor i Honduras för att på nära håll bevaka situationen och rapportera vad som händer. FNs högkommissarie för mänskliga rättigheter vill öppna ett sådant kontor, men då måste de få Honduras godkännande för att kunna göra det. Då är det viktigt att Sverige och andra länder ger sitt stöd för att ett sådant kontor ska öppnas och diskuterar den möjligheten med Honduras. Ett sådant kontor behöver också finansieras.
Den 15 september arrangerar Svenska kyrkan tillsammans med ACT Alliance och den svenska FN-delegationen ett sidoeminarium vid FNs generalförsamling om hur organisationer i civilsamhället begänsas i sitt arbete av stater som är rädda för att kritiseras. ACT Allianser har tillsammans med några av sina nationella forum skrivit en rapport om hur situationen ser ut i 10 länder. Honduras finns med bland de länder som presenteras i den rapporten. En representant från civilsamhället; Esly Banegas kommer att vara där för att berätta om sin organisations arbete och hur de begränsas i sina möjligheter att genomföra sitt arbete.
Lämna ett svar