{"id":150,"date":"2023-10-18T13:32:49","date_gmt":"2023-10-18T11:32:49","guid":{"rendered":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/ord-och-kansla\/?p=150"},"modified":"2023-10-30T10:15:54","modified_gmt":"2023-10-30T09:15:54","slug":"5-mitt-vardagsmod","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/ord-och-kansla\/2023\/10\/18\/5-mitt-vardagsmod\/","title":{"rendered":"Mitt vardagsmod"},"content":{"rendered":"\n

Vilka \u00e4r dina sv\u00e5raste texter? Mina \u00e4r de jag skriver p\u00e5 Facebook \u2013 de ger mig s\u00e5dan prestations\u00e5ngest. Den h\u00e4r kv\u00e4llen, som jag nu ska ber\u00e4tta om, samlade jag mod, v\u00e5ndades och landade till sist i en ov\u00e4ntad insikt.<\/p>\n\n\n\n

Det finns modiga m\u00e4nniskor, p\u00e5 riktigt. De som h\u00f6jer r\u00f6sten mot or\u00e4ttvisor och de som l\u00e4mnar sin bekv\u00e4mlighet f\u00f6r att g\u00f6ra n\u00e5got viktigt. <\/p>\n\n\n\n

Men h\u00e4r klurar jag p\u00e5 det lilla vardagsmodet, det som vinner \u00f6ver sm\u00e5 r\u00e4dslor. Det mod som beh\u00f6vs f\u00f6r att vi ska ta ett litet steg ur den egna komfortzonen. Inget livsavg\u00f6rande mod, men \u00e4nd\u00e5 en liten \u00f6vning i mod.<\/p>\n\n\n\n

Jag som \u00e4r n\u00e4st intill anonym<\/h2>\n\n\n\n

Somliga hoppar fallsk\u00e4rm, andra talar inf\u00f6r en folksamling, n\u00e4r tr\u00e4nar sitt vardagsmod. Sj\u00e4lv skriver jag ett inl\u00e4gg p\u00e5 Facebook.<\/p>\n\n\n\n

En kv\u00e4ll var jag riktigt modig p\u00e5 mitt s\u00e4tt. Jag gjorde ett Facebookinl\u00e4gg om min matlagning. Medan jag lagade maten, som var ett galet p\u00e5drag, skrattade jag h\u00f6gt och f\u00f6rl\u00e5tande \u00e5t mig sj\u00e4lv. Inget gick som planerat och enligt receptet. Och jag t\u00e4nkte att \u201ddet h\u00e4r skulle jag till och med kunna g\u00f6ra n\u00e5got av p\u00e5 Facebook.\u201d Jag som \u00e4r n\u00e4st intill anonym d\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

Tvivlet v\u00e4llde upp \u2013 d\u00e5 kom jag att t\u00e4nka p\u00e5 Pelle<\/h2>\n\n\n\n

Efter maten slog jag mig ner med mobilen och formulerade mig. Ord efter ord, som blev f\u00e4rdiga meningar. Men sedan v\u00e4llde tvivlet upp. Vem bryr sig om detta? \u00c4r det ens roligt? Fyndigt? Igenk\u00e4nnande? Det kanske egentligen \u00e4r pinsamt. T\u00e4nk om jag sk\u00e4mmer jag ut mig …<\/p>\n\n\n\n

\n
\"En<\/figure>\n\n\n\n

S\u00e5 drog jag mig till minnes ett f\u00f6delsedagsfirande nyligen, n\u00e4r jag kom i samspr\u00e5k med en gammal v\u00e4n, Pelle. Vi ses numera n\u00e4stan bara p\u00e5 Facebook. Eller snarare, han ser inte mycket av mig, men jag ser av honom. Jag tror inte att han upplever sig modig p\u00e5 Facebook, han bara \u00e4r d\u00e4r, helt naturligt. Ofta rolig.<\/p>\n\n\n\n

Han fick bli min tillf\u00e4llige mentor. Jag skickade ett mess med min text, kompletterat med en fr\u00e5ga: Publicera eller inte publicera?<\/p>\n\n\n\n

Hans lilla ansiktsbild avsl\u00f6jade att han genast hade \u00f6ppnat mitt meddelande. Sedan smattrade n\u00e4stan prickarna n\u00e4r han skrev sitt svar. Jag vred p\u00e5 mig. Kanske han f\u00f6rs\u00f6kte linda in sin kritik p\u00e5 ett omt\u00e4nksamt s\u00e4tt. S\u00e5 kom svaret:<\/p>\n\n\n\n

\u201dPublicera. Omedelbart!\u201d<\/p>\n\n\n\n

Puh! Jag k\u00e4nde mig l\u00e4ttad \u2013 och jag publicerade.<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

De drog p\u00e5 munnen och t\u00e4nkte p\u00e5 mig<\/h2>\n\n\n\n

Det som sedan h\u00e4nde hade jag inte v\u00e4ntat mig. Antingen hade jag v\u00e4ntat n\u00e5gra f\u00e5, eller rent av m\u00e5nga lajks. Men jag hade inte v\u00e4ntat mig k\u00e4nslan som de sm\u00e5 ansiktena bakom lajksen gav mig. De p\u00e5minde mig om att v\u00e4nner fr\u00e5n nu och v\u00e4nner fr\u00e5n olika tider i mitt liv hade sett mig och p\u00e5mints om mig en liten stund, d\u00e4r p\u00e5 kv\u00e4llen eller morgonen efter.<\/p>\n\n\n\n

De hade dragit p\u00e5 munnen och kanske t\u00e4nkt att \u201dVisst, ja, Anna som alltid har tokat till sig i k\u00f6ket, men som \u00e4nd\u00e5 k\u00e4mpar \u2026 vad hon st\u00e4llde till det!\u201d<\/p>\n\n\n\n

Undrar om jag \u00e4r ensam om det h\u00e4r<\/h2>\n\n\n\n

V\u00e5ndan v\u00e4nde till lugn, f\u00f6r den h\u00e4r g\u00e5ngen. Kanske kr\u00e4vs det lite mindre mod n\u00e4sta g\u00e5ng jag facebookar? Men jod\u00e5, jag kommer att v\u00e4nda och vrida p\u00e5 formuleringarna d\u00e5 ocks\u00e5. Jag tror det tar ett tag innan Facebook omfamnas av min komfortzon. <\/p>\n\n\n\n

\n
\"Ett<\/figure>\n\n\n\n

S\u00e5 h\u00e4r blev det<\/h2>\n\n\n\n

\u201cAldrig mer. Jag ska aldrig mer laga tortellini fr\u00e5n grunden. S\u00e4rskilt inte en vanlig tisdag. Och absolut inte n\u00e4r 16-\u00e5ringen s\u00e4ger att han vill laga ravioli och jag ser skolans simmiga ravioli (s\u00e4kert p\u00e5 burk) framf\u00f6r mig och d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger jag att vi ska laga maten fr\u00e5n grunden, fast d\u00e5 f\u00e5r det bli tortellini ist\u00e4llet f\u00f6r ravioli, f\u00f6r jag vet ju att ravioli inte \u00e4r gott \u2026 Medan jag p\u00e5b\u00f6rjar koket g\u00e5r 16-\u00e5ringen ut och spelar fotboll. Han kommer hem n\u00e4r projektet \u00e4r n\u00e4stan klart, tre timmar senare. D\u00e5 har lillebror redan gett upp hoppet om middag och tryckt i sig ett paket av Max f\u00e4rdiga kycklingvingar. (Nej, inte alls hemlagat fr\u00e5n grunden.) Sj\u00e4lv \u00e4r jag slutk\u00f6rd. Men nu ska de sm\u00e5 pastaknytena bara kokas upp. Det tar 30 minuter, s\u00e5 det m\u00e5ste vara ett skitrecept, f\u00f6r de det stod faktiskt tre minuter. De f\u00e4rdiga tortellinissarna k\u00e4nns som extra stabbiga kroppkakor i munnen, med fyllning av ricotta och parmesan. Skalet vinner p\u00e5 att tas bort, men fyllningen \u00e4r fin. N\u00e4sta vecka k\u00f6per jag hem f\u00e4rska tortellini i p\u00e5se och l\u00e5ter 16-\u00e5ringen koka upp dem fr\u00e5n grunden. Det blir b\u00e4st d\u00e5.\u201d<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

Och nu \u00e4r jag modig igen<\/h2>\n\n\n\n

N\u00e4r jag nu bloggar om samma sak v\u00e4ller samma oro fram. Pinsamt? Jag f\u00e5r v\u00e4l skriva till Pelle och fr\u00e5ga.<\/p>\n\n\n\n

\n\n\n