{"id":40,"date":"2023-10-13T00:52:00","date_gmt":"2023-10-12T22:52:00","guid":{"rendered":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/ord-och-kansla\/?p=40"},"modified":"2023-10-30T10:15:17","modified_gmt":"2023-10-30T09:15:17","slug":"jag-larde-mig-den-bittra-vagen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/ord-och-kansla\/2023\/10\/13\/jag-larde-mig-den-bittra-vagen\/","title":{"rendered":"Jag l\u00e4rde mig den bittra v\u00e4gen"},"content":{"rendered":"\n

Du \u00e4r inte f\u00f6rst att l\u00e4sa. Monika var f\u00f6rst. Sedan var det Sofia. Jag skulle n\u00e4mligen aldrig publicera en text utan att f\u00f6rst anlita en l\u00e4skompis. Sofia och Monika \u00e4r mina. Och det h\u00e4r \u00e4r den sm\u00e4rtsamma ber\u00e4ttelsen om hur jag kom fram till varf\u00f6r l\u00e4skompisar \u00e4r s\u00e5 viktiga.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r l\u00e4nge sedan nu. Jag var lokaltidningsreporter p\u00e5 en liten ort, l\u00e5ngt fr\u00e5n platsen d\u00e4r jag v\u00e4xte upp. Jag var ung och nyutbildad. M\u00e5nga saker gjorde jag f\u00f6r allra f\u00f6sta g\u00e5ngen.<\/p>\n\n\n\n

Ingen st\u00e4llde de kloka fr\u00e5gorna<\/h2>\n\n\n\n

Jag skrev mina artiklar och de redigerades och korrekturl\u00e4stes p\u00e5 huvudredaktionen i den st\u00f6rre staden. F\u00f6rhoppningsvis r\u00e4ddade kollegerna d\u00e4r borta mig fr\u00e5n stavfel och syftningsfel. Men de st\u00e4llde inte de d\u00e4r kloka fr\u00e5gorna, som \u201dHur menar du egentligen n\u00e4r du skriver att \u2026?\u201d Eller \u201dBorde du inte intervjua den h\u00e4r personen ocks\u00e5?\u201d<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 h\u00e4nde det sig att en liten butik, i en av de n\u00e4rliggande byarna, hade brunnit \u00f6ver natten. Jag pratade med polisen, som f\u00f6rklarade det vanliga om att de skulle utreda om det var ett brott.  <\/p>\n\n\n\n

Jag borde ha st\u00e4llt f\u00f6ljdfr\u00e5gor <\/h2>\n\n\n\n

Polisen sade det p\u00e5 ett s\u00e4tt som v\u00e4ckte min f\u00f6ljdfr\u00e5ga: \u201dMenar du att det skulle kunna vara \u00e4garen som gjorde det?\u201d P\u00e5 den fick jag ett jakande svar. <\/p>\n\n\n\n

Jag borde ha st\u00e4llt f\u00f6ljdfr\u00e5gor. Det visade sig n\u00e4mligen att det inte alls fanns sk\u00e4l att misst\u00e4nka \u00e4garen f\u00f6r brott, \u00e4ven om det f\u00f6rst\u00e5s inte var en om\u00f6jlighet. Men det ins\u00e5g jag alltf\u00f6r sent, n\u00e4sta dag n\u00e4r tidningen var tryckt och hade landat i traktens brevl\u00e5dor.  <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r insikten krupit in i mig k\u00e4nde jag mig liten, oerh\u00f6rt klantig och mycket skuldmedveten. \u00d6nskade att jag hade kunnat vrida klockan tillbaka och g\u00f6ra om. Men en tryckt tidningsartikel g\u00e5r inte att \u00e4ndra. <\/p>\n\n\n\n

\n
\n
\"Brandm\u00e4n<\/figure>\n\n\n\n
\"En<\/figure>\n\n\n\n
\"En<\/figure>\n\n\n\n
\"En<\/figure>\n<\/figure>\n\n\n\n

Butiks\u00e4garen tog emot mig  <\/h2>\n\n\n\n

Jag tog bilen ut till byn och letade reda p\u00e5 butiks\u00e4garen. Han var d\u00e4r. Han kunde ha varit fruktansv\u00e4rt arg, ledsen och kr\u00e4nkt. Kanske var han ledsen och kr\u00e4nkt, men han tog emot mig och han var inte arg. Och han tog emot mitt \u201dF\u00f6rl\u00e5t!\u201d <\/p>\n\n\n\n

Det var p\u00e5 den bittra v\u00e4gen jag l\u00e4rde mig att ett misstag i en text kan f\u00e5 mig att k\u00e4nna mig riktigt d\u00e5lig.  <\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 h\u00e4r i backspegeln \u00e4r det d\u00e4r ett speciellt minne fr\u00e5n mitt yrkesliv. Inget jag \u00e4r stolt \u00f6ver, f\u00f6rutom att jag \u00e5kte till mannen och bad om f\u00f6rl\u00e5telse. Men jag l\u00e4rde mig f\u00f6rvisso n\u00e5got om vikten av noggrannhet. <\/p>\n\n\n\n

Minimera risken med hj\u00e4lp av en l\u00e4skompis <\/h2>\n\n\n\n

Det h\u00e4nder nog fortfarande att det slinker igenom n\u00e5got litet fel eller att jag gl\u00f6mmer st\u00e4lla en klarg\u00f6rande fr\u00e5ga, men numera minimerar jag risken genom att alltid be en kollega eller en v\u00e4n att l\u00e4sa igenom med kritisk, men omt\u00e4nksam blick.   <\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r jag kallar dem f\u00f6r l\u00e4skompisar. Jag fr\u00e5gar bara dem som \u00e4r omt\u00e4nksamma och vill mig v\u00e4l \u2013 men som samtidigt v\u00e5gar ifr\u00e5gas\u00e4tta det jag skriver. <\/p>\n\n\n

\n
\n\n

Checklista f\u00f6r en l\u00e4skompis<\/h2>\n\n\n\n

Anlita en l\u00e4skompis, n\u00e5gon som bryr sig om att din text blir riktigt bra. Skicka med de h\u00e4r fr\u00e5gorna: <\/p>\n\n\n\n

\n