Igår, söndags, var vi i en kyrka i Rau församling dit det är 30 min promenad. Förra veckan i Kibelironi kyrka så behövde vi inte presentera oss så vi hade typ samma inställning nu. Men vi fick först dricka te med Kyrkoherden och sen placerade dem oss längst fram i kyrkan. Under mässan fick vi ställa oss upp och presentera oss. Stina gjorde det på swahili till församlingens förvåning. Dem flesta förstod nog och vissa fnissade åt uttalet. Men det är ju bara att köra! Det verkade uppskattas iallafall. Kyrkoherden tyckte det var roligt med Stinas teologiutbildning och bjöd henne in till att predika och deltagande i gudstjänsten i höst. Erika blev inbjuden att få jobba med församlingens skola för funktionsnedsatta.
Kyrkoherden ska dock förflyttas. Här i Tanzania kan varje präst förflyttas varje år.
Under mässan var det också ett par som gifte sig! Vi båda tyckte det var härligt att se ett bröllop som var så enkelt men så speciellt.

Efter kyrkan hämtade vår handledare upp oss efter att ha frågat oss om vi ville följa med till en by nära Kenyanska gränsen. Vi visste inte vad vi skulle göra men hängde på. Naturen är så himla himla vacker. Savann omringad av höga kullar och berg. Skog och mer tropisktklimat uppåt Kilimanjaro.
Framme hamnade vi på en fest hos en läkarfamilj. Deras dotter har nyss gift sig och detta var en fest för dem som hjälpt till med bröllopet. Dem var fantastiskt omtänksamma och tog emot oss och bjöd på sjukt god mat och dricka. Grillad kyckling, banan, friterad potatis, biffgryta, grönsaker och stark sås.
Stina fick frågan att be middagsbön åt alla(vara teologistudent verkar för många lika med typ färdig präst), vilket hon gjorde.
En intensiv och rolig dag blev det och nu väntar en till vecka med swahili och arbete.

Vår första vecka var lugn och vi kunde i lugn och ro bekanta oss med våra närmsta kvarter, bussen till stan och dem som arbetar och pluggar på Agape.

Vår landlady och hennes familj är så sjukt omtänksamma. Dem äger flera hus som ligger på samma tomt. Vår lägenhet är en av dem. Dem ger oss saker till boendet, städar och sonen skjutsade oss till stan i veckan när han själv hade ett ärende dit.
Från lägenheten till Agape tar det bara 15 min att gå och närmsta kyrka 20 minDet är massa ödlor på tomten och en del inne. Några är väldigt fina i regnbågens färger. Annars är det bara myggor och litespindlar vi har inne.

Vi har gasspis, så även när det är strömavbrott kan vi laga mat. Bekvämt. Vi har en tv också, med 700 kanaler varav typ 698 av dem är på arabiska.

Här är en bild på Stinas rum. Erikas är likadant. Vi har varsit litet badrum fast inget varmvatten. Men det behövs inte.

Jag har sedan vi kom hit tankt ganska mycket pa min roll som praststudent. Hemma har jag aldrig riktigt behovt gora det, for manga ar det spannande nog att jag valt en bana som inte ar sa vanlig. Hur jag beter mig eller hur jag ar som manniska verkar liksom inte vara sa viktig. Andlighet ar inget som folk generellt kan kanna igen sig i. Vad jag gor pa min fritid bryr sig inte manga om. Jag kan ut a dricka alkohol och festa. Jag har aldrig kant mig speciell for att jag valjer ett liv nara gud. Ingen ska se mig som nagot speciellt for att jag tar en andligt ansvar.  Att jag valjer en vag som ar betydligt mycket svarare an vad jag hade kunnat gora annars ar min ensak, typ. Det ar sa jag kanner och sa jag uppfattar andras uppfattning ocksa.

Har ar det sa annorlunda. Nar jag sager att jag ar teologstudent tands i manga nagot. Man kan knyta an till det. Dem i kyrkan moter mig helt plotsligt annorlunda nar dem for reda pa att jag ar starkt troende och valjer att leva ut andligheten i mitt framtida yrke. Jag blir inte bara den vita och blonda. Jag tror inte bara det har att gora med att vi far ngt gemensamt. Det handlar sa mkt och kulturen har dar prasten har auktoritet. I kyrkan har den undervisning, liksom nite predikan undervisning, utan som en forelasning med diskussion. Det skulle aldrig funka i Svenska kyrkan. Att prasten sager hur en ska bete sig. Jag sager inte att jag tycker att en prast ska ha sadan auktoritet, men jag uppskattar snarare vardet av andligheten. Vardet av gud och gud i gemenskapen. Men med det kommer ocksa  ett ansvar. Jag kan inte dricka talkohol, for da framstar jag som  opalitlig. Jag har har ett ansvar att for mig och de andra prasterna har haller en moral som ar foredomlig. Det har jag inte upplevt hemma annat an typ bete mig som folk. Jag har fatt en reality check for ansvaret jag faktiskt kommer att ha som prast.

/Stina

Nu nar vi har landat, lart oss hitta, handla och komunicera battre sa vill vi bara skriva ett tack till alla som hjalp oss. Mick och Magnus Lidback som agnade en hel dag pa kanslit med oss for o dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper. Berit Normark som ocksa kom for att ge oss inspiration. Aven hela Moshigruppen i Danderyds forsamling som faktiskt ar anledningen till att vi kunde aka till Moshi och Agape. Vi ar sa tacksamma. Pa Agape hanger det i nastan alla rum en tavla pa Danderyds kyrka och i entren massa bilder pa nar forra biskopen, Karoline Krook, var har och invigde Agape. Kanns sa spannande att fa bli del i detta och fortsatta arbetet och sen lara oss massa nytt.

/Erika och Stina

Jambo!

Idag har vi varit pa morgonmassa i Kiboleroni, efter det begav vi oss in till stan med bussen som ar en shuttlebuss for 16 personer men som ar fylld med minst 25. Farden gick bra och nu sitter vi pa ett internett cafe pa Arusha Road.

Ikvall ska vi bara vara hemma och ladda upp infor swahili kursen som startar imorgon bitti. Forhoppningsvis slipper vi storre insekter och odlor som hittils besokt oss varje kvall.

Vi ater god mat. Frukten och gronsakerna ar jattegoda. Det mesta koper vi pa lokala marknaden eller i en liten mataffar. Inga kylvaror finns eftersom elen stangs av nagra timmar om dagen. Vi har an inte upplevt stromavbrottet, sker nar vi sover eller pa dagen.

Har ar Erika pa var veranda efter kyrkan i morse. Aldrig atit sa god annanas!

Utsikten fran verandan! Kilimanjaro. Den ser man alltid fran vart omrade, om det inte ar for mycket moln.

Nu har vi haft 3 dagar bara for att ta in allt nytt. Som sagt borjar swahilin imorgon, en kurs vi ska ha i 2 veckor ungefar och sen borjar vi praktiken pa riktigt.

/Erika och Stina

Nu har vi hunnit landa här i Moshi. Igår morse kom vi till Kilimanjaro och vår handledare Mr Kessy mötte oss. Vi blev bjudna på frukost i stan, växlade pengar  innan vi åkte till vår lägenhet. Vi hyr en superfin lägenhet med egna rum, kök och  ett vardagsrum +en liten veranda. Vi fick också reda på att elen varje dygn någongång stängs av i 3 timmar, men det kommer vi snabbt vänja oss vid.

Vi har besökt två fina församlingar nära e. Kiberoloni och Rau där Stina kommer få jobba senare.  Imorgon ska vi på gudstjänst i någon av kyrkorna, det kommer inte vara någon predikan utan mer föreläsning om barn tror vi. Här är en bild på Erika utanför Agape, där vi kommer arbeta för det mesta. Jättemysigt och fint.

/Stina och Erika

Nu sitter vi på Arlanda och väntar på att få gå på flyget. Vi kommer mellanlanda i Amsterdam och sedan Nairobi för att landa vid Kilimanjaro vid 9 i morgonbitti.

Ingen av oss är så nervös, vi ser mest fram emot att komma fram och sätta igång vårt arbete.

Den här resan kommer helt klart bli ett minne för livet!

/Erika & Stina

Namn: Erika Pihl.

Ålder: 22 år.

Församling: Nacka församling.

Utbildning: Development studies, Lunds universitet.

3 fakta om mig själv: Älskar att resa och upptäcka nya kulturer. När jag inte studerar/ arbetar är min favoritsysselsättning att laga en god middag med mina vänner/ familj. Älskar även att bara vara hemma och sträckse serier som Orange is the new black framför Netflix.

Varför jag deltar i praktikantprogrammet: Åker till Tanzania för att vidare utveckla min roll inom det internationella arbetet i Svenska kyrkan samt mötet med människor. Jag åker även till Tanzania för att upptäcka en ny kultur, natur etc samt se kyrkans och biståndets roll i länders utveckling.

Namn: Stina Ekholm-Tysk

Ålder: 21 år.

Församling: Skarpnäcks församling.

Utbildning: Teologiska programmet inriktning präst i Svenska kyrkan, Teologiska högskolan.

3 fakta om mig: Jag älskar att vara ute i naturen, året om men helst på vintern. Jag gillar att nörda ner mig i saker, allt från tv-spel och fantasy till handarbete och historia. När jag inte pluggar eller jobbar har jag mycket igång och umgås mycket med vänner.

Varför jag deltar i praktikantprogrammet: Jag åker till Tanzania för att jag ska kunna utvecklas till den präst jag själv vill möta i kyrkan. Jag vill understryka att vi är en världsvid kyrka där vänskap och utbyte ger oss fantastiska erfarenheter och bidrar till en progressiv värld.