Hej! Idag är det Emma som rapporterar från vårt hem strax utanför Moshi i ca 31graders värme. Vi har precis passerat tvåmånaders-strecket här i Tanzania och känner att tiden går alldeles för fort!
Idag tänkte jag prata lite om min och Kajsas fördjupning som vi jobbat med de senaste veckorna, nämligen reproduktiv hälsa, intimhälsa och användandet av menskoppar.
Förra året startades nämligen ett pilotprojekt av förra årets praktikanter, läs mer om detta längre ner i bloggen vad förra årets praktikanter Elin och Philippa skrivit! När jag och Kajsa kom ner fick vi i uppgift att utvärdera och eventuellt ta vidare projektet om det skulle vara intressant för oss, och det var det såklart. Sexuell och reproduktiv hälsa samt rättigheter (SRHR) är något som för mig är av stort intresse så vi djupdök ganska direkt rakt ner i fördjupningsresearch, möten och planering av nya seminarier efter att ha besökt skolan och träffat eleverna som fick seminarium och en menskopp förra året.
Vad vi förstått så är de främsta forumen för utbildning inom SRHR i skolan, kyrkan och till viss mån även sjukhusen/vårdcentralerna. Så vi började med att prata med lärare på de olika skolorna vi besökte, pastorer från ELCT som är inblandade i utbildning av unga/konfirmationsundervisning samt ansvariga kvinnliga pastorer som arbetar med just kvinnofrågor i området. Vi fick även träffa personal från gynekolog och förlossningsavdelningen på ett av sjukhusen i Moshi, samt en annan organisation som jobbar med utbildning inom SRHR och menskoppar i Kilimanjaroområdet.
Vi planerade in ett uppföljningsseminarium med förra årets elever från högstadiet i Chekereni för att gå igenom mer djupgående det som tagits upp på förra årets seminarium. Vi bestämde oss även för att utföra ytterligare ett seminarie på Angaza Women Center. Angaza är ett center och yrkesskola för unga kvinnor som av olika anledningar inte kunnat fullfölja hela sin skolgång från Primary till Secondary School. Anledningarna kan vara allt från att en inte fått tillräckligt bra resultat på de nationella proven för att få fortsätta upp i högre årskurs eller att en blivit gravid och tvingats avbryta skolgången (flickor som fått barn eller blivit gravida har inte rätt att fortsätta i primary eller secondary school enligt tanzansk lag). Angaza ägs av ELCT men kvinnor från alla religionstillhörigheter är välkomna. På skolan finns inriktningar inom skrädderi och hotell & service, utöver lektioner i engelska, kiswahili, matte, datorkunskap och ”life skills”.
Företrädare för Angaza är Pastor Joyceline Njema, en eldsjäl inom ELCT som var en utav de första kvinnliga präster att vigas i stiftet. Hon är sedan länge drivande i kyrkan för att på olika sätt förbättra levnadsstandarden och rättigheter för kvinnor och hålla utbildningar om reproduktiv hälsa och kvinnors rättigheter för både unga och vuxna. Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om Angaza women center och Joyceline, men det får bli en annan gång!
Förra helgen och början på denna vecka var det i alla fall dags, efter mycket möten, research och arbete, höll vi vårt första seminarium på Angaza med de eleverna som strax skulle gå på jullov. Eleverna var trötta men intresserade av vad de två ”Mzungosarna” (vitingarna/främlingarna) skulle komma och prata om. Vi hade träffat lärarna och Joyceline flertalet gånger innan men inte eleverna, vi fick vara noga med att presentera oss själva och berätta om varför vi var där innan vi började. Med oss hade vi en fantastiskt tolk som även var lärare på Angaza och som kände eleverna väl. Vill tro att en av de stora anledningarna till att seminariet gick hem hos tjejerna var för att de just fick prata och lyssna till någon som de kände sedan länge och kände trygghet för, eftersom att detta med menstruation, intimhälsa och menskoppar ibland kan vara känsligt att prata om för den som inte är van.
Efter detta hade vi ett par dagars ledighet innan det var dags att åka till Chekereni för uppföljningsseminarium på högstadieskolan. Även dessa tjejer var trötta och sugna på jullov, men de hade träffat oss tidigare och hade koll på vad vi skulle prata om. Med oss denna gång hade vi Madame Diana som också är lärare i samma skola samt fru till pastorn i Chekereni församling – alltså ett välkänt ansikte. Vi hade en rolig eftermiddag tillsammans med repetition av vad de lärt sig förra året, samt att vi svarade på alla frågor kring hur menskoppen fungerar och det som eleverna upplevde som svårt eller jobbigt med den. Efteråt firade vi med bananer och jordnötter och önskade gott jullov när det blir dags.
Nu väntar en utförlig utvärdering, fler möten och lite mer fokus från vårt håll i de andra projekt vi är delaktiga i… och därefter är det inte långt kvar till jul och nyår – tiden går fort när en har roligt!