Det \u00e4r inte ofta det h\u00e4nder, men n\u00e4r det h\u00e4nder m\u00e5ste man fundera igenom situationen noga. Ett annat land \u00f6nskar att vi ska bes\u00f6ka n\u00e5gon av deras medborgare i f\u00e4ngelser.<\/p>\n
Det \u00e4r kanske sj\u00e4lvklart att st\u00e4lla upp, men det kostar i b\u00e5de tid och pengar, vilket g\u00f6r att chefen f\u00e5r vara med i beslutet.<\/p>\n
-En sj\u00e4lvklar del i medm\u00e4nskligheten, tyckte chefen, det m\u00e5ste vi ha r\u00e5d med.<\/p>\n
Den h\u00e4r g\u00e5ngen handlade om en protestantisk medborgare, hans familj \u00f6nskade att jag i egenskap av protestantiskt pr\u00e4st skulle f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 kontakt med honom<\/p>\n
Jag hade flera samtal med den ambassad som representerar honom, jag mejlade med hans sl\u00e4kt och till sist \u00e5kte jag till f\u00e4ngelset. Jag f\u00f6rklarade mitt \u00e4rende och sa att det enda jag \u00f6nskade var att bes\u00f6ka en intagen person. Det visade sej inte fungera alls. Med tanke p\u00e5 mitt pass var jag tvungen att ha rekommendationsbrev fr\u00e5n landets ambassad. Varf\u00f6r det skulle vara s\u00e5 brydde jag mej inte om att spekulera i.<\/p>\n
En vecka senare var alla handlingar klara och jag fick komma in. Enligt uppgifterna skulle personen v\u00e4nta p\u00e5 mej. Jag blev visad in till ett bes\u00f6ksrum, d\u00e4r man i vanlig ordning fick tala i telefon med varandra, ett plexiglas skiljer oss \u00e5t. Personen var inte d\u00e4r.<\/p>\n
Eftersom jag blivit ombedd att komma pga. att jag \u00e4r pr\u00e4st i en Luthersk kyrka, hade jag f\u00f6r dagen valt att komma if\u00f6rd pr\u00e4stskjorta. Det visade sej ha mycket stor effekt p\u00e5 andra m\u00e4nniskor bakom plexiglaset. (Det sitter en l\u00e5ng rad m\u00e4nniskor som talar med sina anh\u00f6riga)\u00a0 En Europe som enligt egen utsago sitter fyra \u00e5r fr\u00e5gade vilket jag land kom ifr\u00e5n. Och han avbr\u00f6t ’telefonsamtalet’ med sina bes\u00f6kare. (Bes\u00f6kare som i sin tur tyckte det var bra att han ville prata med en pr\u00e4st) Jag svarade och han ville tala enskilt med mej. Och genom telefonen f\u00f6rde vi n\u00e5gon slags m\u00e4rkligt biktsamtal. Jag f\u00f6rstod det mesta han sa. N\u00e4r allt var klart la vi p\u00e5. Och genom plexiglaset sa han s\u00e5 att alla kunde h\u00f6ra, p\u00e5 hyfsad engelska: Father, can you please bless me!<\/strong><\/p>\n Jag blev s\u00e5 paff att jag k\u00e4nde mej tvungen att fr\u00e5ga om det var ok (Jag har antagligen haft f\u00f6r m\u00e5nga skolavslutningar i Sverige)?? Inga problem enligt vakter och \u00f6vriga bes\u00f6kare. Det visade sej att jag inte kunde den engelska v\u00e4lsignelsen tillr\u00e4ckligt bra. Jag fr\u00e5gade d\u00e4rf\u00f6r om jag fick ta den p\u00e5 svenska?<\/p>\n Det skulle g\u00e5r bra. Pga. mitt n\u00e5got l\u00e5ngsamma temperament (dvs. att jag \u00e4r tr\u00f6g kallas det p\u00e5fallande ofta) blir jag v\u00e4ldigt s\u00e4llan nerv\u00f6s. Nu blev jag nog det. Jag lyckades inte riktigt, men efter ett par f\u00f6rs\u00f6k hade jag v\u00e4lsignat personalen, bes\u00f6karna och fr\u00e4mst (?) den person jag inte ens visste vad han hette.<\/p>\n Vi fortsatte att prata, hans bes\u00f6kare, han sj\u00e4lv och jag. Det visade sej t.ex. att han tyckte han hade det bra, men att han inte tyckte det k\u00e4ndes riktigt bra att fira f\u00f6delsedag (han fyllde \u00e5r den aktuella dagen) och jul i f\u00e4ngelset.<\/p>\n Efter ca 45 minuter kom personen jag blivit ombedd att bes\u00f6ka. Vakterna visade honom fram till stolen. Han tittade p\u00e5 mej och sa, kort, klart och tydligt.<\/p>\n -Jag har inget personligt emot dej, jag vill bara ifred. \u00c4r det ok?<\/p>\n Jag blev lika paff igen. Och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rst\u00e5.<\/p>\n -Sj\u00e4lvklart, svarade jag. Inget du vill ha f\u00f6rmedlat till sl\u00e4kt? V\u00e4nner? Ambassad?<\/p>\n -Nej.<\/p>\n Han gick.<\/p>\n Jag tog adj\u00f6 av mina samtalskamrater och gick.<\/p>\n N\u00e4r jag \u00e5kte d\u00e4rifr\u00e5n hade jag l\u00e4rt mej mycket.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det \u00e4r inte ofta det h\u00e4nder, men n\u00e4r det h\u00e4nder m\u00e5ste man fundera igenom situationen noga. Ett annat land \u00f6nskar att vi ska bes\u00f6ka n\u00e5gon av deras medborgare i f\u00e4ngelser. Det \u00e4r kanske sj\u00e4lvklart att st\u00e4lla upp, men det kostar i b\u00e5de tid och pengar, vilket g\u00f6r att chefen f\u00e5r vara med i beslutet. -En […]<\/p>\n","protected":false},"author":519,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[112513,112515],"tags":[],"class_list":["post-782","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-inlast","category-julstamning"],"acf":[],"yoast_head":"\n