Arbetsmaterial IRL <\/p>\n
Skisserna i arbetsmaterialet kan anv\u00e4ndas p\u00e5 m\u00e5nga olika s\u00e4tt, och sj\u00e4lvklart ocks\u00e5 kreativt och fritt av var och en, eller av grupper IRL. Stommen kan ses som en byggnadsst\u00e4llning som nu n\u00e4r skisserna \u00e4r \u00f6verl\u00e4mnade kan monteras ned eller i alla fall s\u00e4ttas samman p\u00e5 ett annat s\u00e4tt. <\/p>\n
Skisserna beh\u00f6ver b\u00e5de kritiskt granskas och utvecklas i den pedagogiska och kommunikativa verksamheten. – Det som h\u00f6rs, f\u00e5r bli riktm\u00e4rket. Och det ser jag fram mot! <\/p>\n
Skisserna kan ses som kugghjul f\u00f6r b\u00e4ttre utv\u00e4xling, f\u00f6r att v\u00e4nda p\u00e5 r\u00f6relseriktningen, som boxar med enkla genv\u00e4gar och som en trygg tydlig plattform f\u00f6rankrad i en allm\u00e4nm\u00e4nsklig v\u00e4rdegrund. <\/p>\n
Min f\u00f6rhoppning \u00e4r att materialet ska bidra till ditt liv, i det p\u00e5g\u00e5ende f\u00f6rsamlingsarbetet, i processen med en ny vision f\u00f6r pastoratet, och i f\u00f6rl\u00e4ngningen ocks\u00e5 i det breda uppl\u00e4gget av arbetet med f\u00f6rsamlingsinstruktionen. Processen kring visionen och arbetet med f\u00f6rsamlingsinstruktionen innefattar dialoger och m\u00f6ten i f\u00f6rsamlingsr\u00e5d, kyrkor\u00e5d och arbetslag h\u00e4r i Helsingborgs pastorat. <\/p>\n
Kort sagt: In Real Life.<\/p>\n
Vi vill vara kyrka i vardag<\/em><\/strong><\/p>\n Vardagsbestyr, nu ett gammaldags ord f\u00f6r allt det d\u00e4r som beh\u00f6ver g\u00f6ras varje dag. Det som blir f\u00f6rberett och utf\u00f6rt med de basala behoven i fokus. Dag efter dag och alltid med en god avsikt, en tydlig mening som alla har del i. Till vardagsbestyren h\u00f6r vardagsorden. De \u00e5terkommande ord som utbyts mellan m\u00e4nniskor f\u00f6r att vardagen ska fungera. Vanliga, enkla ord i samtal som leder till f\u00f6rst\u00e5else, \u00f6verenskommelser och handlingar, f\u00f6r helheten. Det \u00e4r i detta fl\u00f6de av bestyr och ord, mitt i tiden, som vi lever v\u00e5ra liv. Och kyrkan \u00e4r i vardagen. Med barmh\u00e4rtighetens bestyr och tr\u00f6stens ord omsluter kyrkan v\u00e5ra liv, och ger fl\u00f6det i tiden b\u00e4rkraft till varje individ. Den diakonala pulsen genomstr\u00f6mmar allt och bordsb\u00f6nen fr\u00e5n Sinnesrom\u00e4ssan mitt vardagen b\u00e4r oss: Vi beh\u00f6ver din omsorg idag liksom alla andra dagar.<\/em><\/p>\n Vi vill vara kyrka i fest<\/em><\/strong><\/p>\n Att k\u00e4nna sig fri, och att f\u00e5 bryta sig ur vardagen f\u00f6r n\u00e5gra timmar, h\u00f6r till m\u00e4nniskans l\u00e4ngtan och r\u00e4ttigheter. Det kan vara en Vardagsgudstj\u00e4nst n\u00e4r barnvagnarna st\u00e5r t\u00e4tt och det \u00e4r s\u00e5ng, liv och r\u00f6relse. Eller en meditativ stilla stund i kyrkans kor n\u00e4r vi samlas f\u00f6r att tacka f\u00f6r livet, omslutas av tr\u00f6st som ger ny kraft, och be om mer mod. Eller en s\u00f6ndag eller stor helgdag n\u00e4r det k\u00e4nns som hela stan \u00e4r h\u00e4r i kyrkan, orgelns toner uppfyller varenda vr\u00e5, k\u00f6rerna b\u00e4r oss alla till nya h\u00f6jder, och Ordet griper tag i oss, livsg\u00e5vorna br\u00f6d och vin blir till ett med v\u00e5r kropp och sj\u00e4l. Och vi s\u00e4nds ut till v\u00e4rlden, f\u00f6rnyade, f\u00f6r\u00e4ndrade, st\u00e4rkta, glada! R\u00e4ttf\u00e4rdiggjorda p\u00e5 v\u00e5r resa till gudomligg\u00f6relse:<\/p>\n Skapelsen skall n\u00e5 full\u00e4ndning genom oss och v\u00e5ra liv I det lilla som i det stora blir det festyra – stunder av lycka, och med festens alla sprakande f\u00e4rger och utmanande dofter. Festen f\u00f6rgyller tillvaron, ger m\u00e4nniskan ett rum och sammanhang av kravl\u00f6shet, njutning, d\u00e4r sinne efter sinne f\u00e5r sitt. Det dukade festbordet med mat och dryck. Leken och upprymdheten v\u00e4xer upp ur m\u00e4nniskans inre och f\u00e5r oss att v\u00e4xa samman i v\u00e4nskap och f\u00f6rtrolighet. Nya och gamla v\u00e4nskaper v\u00e4cks till liv n\u00e4r blommor smyckar oss och avsl\u00f6jar naturens krafter och sk\u00f6nhet. N\u00e5gon har uppn\u00e5tt en viss \u00e5lder eller s\u00e5 \u00e4r det en historisk eller astronomisk eller \u00e5rstidsrelaterad h\u00e4ndelse som h\u00f6gtidligh\u00e5lls. \u00c5r har lagts p\u00e5 \u00e5r i vardagens fl\u00f6de eller n\u00e5got ska markeras f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen eller \u00e5terigen i tidens g\u00e5ng. Musikens toner och harmonier hj\u00e4lper jaget att lyfta, \u00f6ppna sig. Den inre gl\u00e4djen exploderar. Festens v\u00e4rme och h\u00e4ngivenhet b\u00e4rgar oss ur \u00f6vergivenhetens torrlagda brunnar. V\u00e5ra h\u00e4nder och hj\u00e4rtan fylls med ny livslust och med en blick mot framtiden, och vi bef\u00e4ster i v\u00e5rt gemensamma minne av det goda som varit. P\u00e5 festen firas en seger, en h\u00f6jdpunkt eller en \u00e5terkommande milstolpe. Det blir en efterl\u00e4ngtad paus i den p\u00e5g\u00e5ende livskampen f\u00f6r att samtidigt h\u00e5lla den h\u00f6gt. En distans fr\u00e5n fl\u00f6det och en k\u00e4nsla av befrielse och bel\u00f6ning. Sammanhanget ger konturer \u00e5t v\u00e4nner. Handslag, famnar som \u00f6ppnas och festandets leende blickar m\u00f6ts. I sorl, n\u00e4r f\u00f6rv\u00e4ntningarna uppfylls och tacksamheten blir till s\u00e5ng och dans. I ett taktslag med befrielse och identitet. Kyrkan har till fullo del i det goda livets festande och m\u00f6ts veckans alla dagar dessutom till fest med treenig Gud i b\u00f6n och gudstj\u00e4nst. H\u00e4r sjungs och ber\u00e4ttas det om h\u00e4ndelser som p\u00e5verkat v\u00e4rldens g\u00e5ng och g\u00f6r det \u00e4n idag, i morgon, och evigt. H\u00e4r reflekterar vi ordl\u00f6st och i traditionens spr\u00e5k, meditativt eller analytiskt. De liturgiska f\u00e4rgerna bl\u00e5tt, gr\u00f6nt och r\u00f6tt guidar oss liksom violett, vitt och svart i Dramat. Livets okr\u00e4nkbarhet och de grundl\u00e4ggande v\u00e4rdena firas och gestaltas. I varje dop firar vi en ny v\u00e4nskap mellan m\u00e4nniska och Gud, och i m\u00e4ssan tar vi emot g\u00e5vor som vi inte kan f\u00e5 n\u00e5gon annanstans. Lovs\u00e5ngen som b\u00e4r l\u00e5ngt bortom livet b\u00f6rjar h\u00e4r – och m\u00e4nniskan kan ana och utveckla sin djupaste identitet och livsuppgift f\u00f6r v\u00e4rlden, skapelsen och evigheten.<\/p>\n Vi vill vara kyrka i b\u00f6n och arbete<\/em><\/strong><\/p>\n Vardagen hotas fr\u00e5n m\u00e5nga olika h\u00e5ll och med olika kraft hela tiden. P\u00e5 det privata planet hotas vi av sjukdomar, olyckor, f\u00f6r\u00e4ndringar p\u00e5 arbetet, boendet, vikande ork och tilltro. V\u00e5r oro f\u00f6r vad som ska h\u00e4nda v\u00e5ra allra n\u00e4rmaste finns d\u00e4r gnagande eller distraherande hela tiden. Gl\u00e4djen i vardagen \u00f6verskuggas av sorg, och den kan bita sig fast. I v\u00e5r del av v\u00e4rlden finns det f\u00f6r de flesta en fungerande vardag – men verkligheten f\u00f6r m\u00e5nga m\u00e4nniskor i v\u00e5r n\u00e4rmilj\u00f6 och f\u00f6r hundratals miljoner m\u00e4nniskor p\u00e5 jorden \u00e4r att det aldrig blivit vardag i positiv mening, och nog aldrig blir.<\/p>\n Alla drabbas vi av de m\u00e4ktigas krig som pl\u00e5gar samh\u00e4llen, naturen, stater, kontinenter och v\u00e4rldsdelar. Krig med ord, propaganda, handel och vapen. Livet f\u00f6r varje levande m\u00e4nniska i nuet och framtiden \u00e4r hotat av godtycklighet, kortsiktighet, konfrontativ fundamentalism av olika slag, och destruktiv nationalism. Lidande, t\u00f6rst, hunger, r\u00e4dsla, okunskap, sm\u00e4ltande glaci\u00e4rer brer ut sig. Dessa krig<\/em> drabbar f\u00f6rst barn och unga, och vi ber om hj\u00e4lp, sammanhang och Guds kraft och st\u00e4ndiga n\u00e4rvaro s\u00e5 att de kan ta emot den hj\u00e4lp de f\u00e5r n\u00e4r de k\u00e4mpar med mardr\u00f6mmar, trauman och depressioner av hemska upplevelser i \u201dslavarbete\u201d av olika slag. Som kyrka \u00e4r vi en a) bedjande b) gemenskap med c) apostolisk tro och d) som firar m\u00e4ssa. (Apostlag\u00e4rningarna 2:42). En nutida historisk analys bekr\u00e4ftar den traditionella uppfattningen att trons Vem \u00e4r Jesus Kristus. Men visar att trons Vad ist\u00e4llet f\u00f6r att direkt m\u00f6ta oss i l\u00e4rom\u00e4ssiga doktriner eller beslutade trossatser i f\u00f6rsta hand m\u00f6ter oss i gudstj\u00e4nstens och b\u00f6nens formuleringar, r\u00f6relser och liturgin. B\u00f6nen \u00e4r helt klart den avg\u00f6rande utg\u00e5ngspunkten, den praxis, som beskriver trons inneh\u00e5ll (teori). (Lex orandi lex credendi = b\u00f6nens lag \u00e4r trons lag). <\/p>\n B\u00f6n precis som seri\u00f6sa existentiella \u00f6nskningar visar vad m\u00e4nniskan f\u00e4ster sitt hj\u00e4rta p\u00e5, vad m\u00e4nniskan genom arbete och engagemang vill ska f\u00f6rverkligas i v\u00e4rlden, den riktning som en m\u00e4nniska \u00e4r Kastad i<\/em>, vad m\u00e4nniskan tror p\u00e5 nu, i framtiden (och i evighet).<\/p>\n S\u00e5v\u00e4l b\u00f6n om f\u00f6rl\u00e5telse, b\u00f6n i tacksamhet som den kontemplativa b\u00f6nen, \u00e4r s\u00e4tt att umg\u00e5s och kommunicera med Gud, och det verkar ocks\u00e5 som all b\u00f6n d\u00e5 och d\u00e5 \u00f6ppnar upp f\u00f6r Guds i gripande och handlande i v\u00e4rlden. Genom b\u00f6n f\u00f6rt\u00e4tas relationen mellan m\u00e4nniska och Gud. Vi blir en del i Guds handlande. <\/p>\n Som kyrka vill vi f\u00f6rs\u00f6ka oss p\u00e5 projektet att l\u00e5ta Gud vara med i det samtal som varje m\u00e4nniska redan fr\u00e5n unga \u00e5r f\u00f6r inom sig sj\u00e4lv. Det samtal som \u00e4ger rum mitt i allt annat vi g\u00f6r, planerar och \u00e4r med om. Det samtal som ger oss \u00f6msinta och sj\u00e4lvkritiska perspektiv. P\u00e5 oss sj\u00e4lva, p\u00e5 andra och p\u00e5 de normer och f\u00f6rest\u00e4llningar som styr och pr\u00e4glar oss i en v\u00e4rld (d\u00e4r ondskan och despotismen tycks oss \u00f6verm\u00e4ktig.)<\/p>\n Och vi l\u00e4ngtar precis som alla andra efter tr\u00f6st och mer tillit. Och ber om och om igen med den f\u00f6rsta av de sju b\u00f6nerna i Herrens b\u00f6n: L\u00e5t ditt namn bli helgat. Och med den tredje b\u00f6nen att allt i v\u00e5ra liv ska f\u00e5 uppgraderas, och liksom degen genomsyras av Guds vilja. <\/p>\n I gudstj\u00e4nst och i m\u00e5nga andra sammanhang ber vi i f\u00f6rb\u00f6nen om hj\u00e4lp f\u00f6r alla m\u00e4nniskor som lider, oroar sig, \u00e4r r\u00e4dda eller vanm\u00e4ktiga. Vi f\u00f6rs\u00f6ker genom arbete och med v\u00e5ra resurser, kunskaper och h\u00e4nder d\u00e4r vi \u00e4r satta i samh\u00e4llet vara ett svar p\u00e5 m\u00e4nniskors rop tillsammans med alla m\u00e4nniskor av god vilja. I \u00f6vertygelsen att tillvarons yttersta grund \u00e4r den K\u00e4rlek som i Jesus Kristus visar sitt ansikte och sin vilja med v\u00e4rlden. Och som genom sin heliga Ande ger befriande liv som ocks\u00e5 befriar andra. S\u00e5 kan vi bli Guds skapade medskapare (Dei cooperator) och vi kan beh\u00f6va p\u00e5minna oss om att ocks\u00e5 ber\u00e4tta f\u00f6r varandra om alla de g\u00e5nger vi har f\u00e5tt b\u00f6nh\u00f6relse, reaktion i ov\u00e4ntad gestalt, eller talande tystnad. <\/p>\n V\u00e4lsignelsen (den aronitiska oftast) \u00e4r den b\u00f6n i varje gudstj\u00e4nst som momentant ger oss det vi beh\u00f6ver n\u00e4r vi som medskapare s\u00e4nds ut i vardagen igen. S\u00e4nds ut f\u00f6r att medverka i Guds uppr\u00e4tth\u00e5llande, fortl\u00f6pande skapande, och i Guds nyskapande. (Psalm 155: verserna 3 och 4, Den svenska psalmboken).<\/p>\n I vardagen tar arbetslivet en stor del av v\u00e5r tid. H\u00e4r i vardagen tar det en stor del av v\u00e5r tid, och f\u00f6rberedelserna inf\u00f6r det \u00e4r viktiga och b\u00f6rjar ibland f\u00f6r sent och ibland f\u00f6r tidigt i livet. I arbets- och yrkeslivet och i debatterna om det r\u00f6r sig en m\u00e5ngfald av m\u00e4nniskor, med genomt\u00e4nkta eller i olika grad \u00f6vertagna uppfattningar och ideologier om vad som ska prioriteras. Som kristna bidrar vi till att heligt och sekul\u00e4rt inte st\u00e4lls i mots\u00e4ttning till varandra just genom f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt, attityder och handlingar f\u00f6r ett medskapande och nyskapande i synen p\u00e5 arbete.<\/p>\n Arbete \u00e4r till f\u00f6r n\u00e5got betydligt st\u00f6rre och mer anspr\u00e5ksfullt \u00e4n det som uttrycks i m\u00e5nga av de tvingande bilder av vakth\u00e5llande och stridsropskarakt\u00e4r samt h\u00e5rda ideal som florerar och p\u00e5 djupet p\u00e5verkar oss, och som vi i v\u00e5r tur ibland av naivitet och okunnighet men ibland av uppgivenhet och konkurrenst\u00e4nkande f\u00f6rmedlar till andra.<\/p>\n Arbete \u00e4r till f\u00f6r n\u00e5got betydligt st\u00f6rre och mer anspr\u00e5ksfullt, ja f\u00f6r det ska ju inget mindre \u00e4n att utveckla individen, g\u00f6ra m\u00e4nniskor lyckliga och \u00f6ka k\u00e4rleken i v\u00e4rlden och generera tid och rum f\u00f6r m\u00e4nniskor att uppleva, sprida och intensifiera denna lycka. Arbete i vid bem\u00e4rkelse, allts\u00e5 innefattande l\u00f6nearbete, syssels\u00e4ttning, kreativ konstn\u00e4rlig aktivitet, utbildning, forskning o s v har inget sj\u00e4lv\u00e4ndam\u00e5l och \u00e4r inte n\u00e5got som ger m\u00e4nniskan livsber\u00e4ttigande. Syftet med arbete \u00e4r att tillf\u00f6ra v\u00e4rde, social omsorg, bygga h\u00e5llbara samh\u00e4llen och globala strukturer som \u00e4r till f\u00f6r natur och klimat, kultur, kunnande och bildning. <\/p>\n Arbete i den h\u00e4r vida bem\u00e4rkelsen och med stor variation kommer alltid att kritiskt granskas utifr\u00e5n detta syfte (som kan tyckas vara utopiskt.) B\u00f6nen f\u00e5r bemyndiga och st\u00e4rka m\u00e4nniskan i sin tro p\u00e5 detta syfte, och v\u00e4gleda dem som har ansvar att organisera eller leda andras arbete, och inspirera alla n\u00e4r f\u00f6rv\u00e4ntningarna och kraven i arbetslivet k\u00e4nns om\u00f6jliga. Vi har v\u00e5rt liv i b\u00f6n och arbete. Arbete och vila ska vara i balans, och eventuellt f\u00f6rakt f\u00f6r vissa arbetsuppgifter \u00e4r inte acceptabelt. B\u00f6nen kan ocks\u00e5 i f\u00f6rsonande v\u00e4ntan p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndringen, men aldrig som en amnesti fr\u00e5n den, f\u00e5 bli andningen under arbetets utf\u00f6rande.<\/p>\n M\u00e4nniskors arbete ing\u00e5r allts\u00e5 i Guds skapande i historien. Ett skapande som det p\u00e5 Bibelns f\u00f6rsta sida (i m\u00e5nga biblar \u00f6verst p\u00e5 sidan tv\u00e5) finns ett m\u00f6nster f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5. Ett facit f\u00f6r historien \u201df\u00f6re all historia\u201d. Och m\u00f6nstret eller tolkningsfacit \u00e4r att Gud bejakar, lovsjunger och \u00e4lskar ALLT skapat och hela m\u00e4nskligheten: Gud s\u00e5g att allt som Gud hade gjort var mycket gott. (1 Mosebok 1:31a)<\/p>\n Vi vill vara kyrka i tro, hopp och k\u00e4rlek<\/p>\n Tro<\/em><\/strong><\/p>\n Det \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4ga n\u00e5got om tron – treenig Gud och m\u00e4nniskan<\/em><\/p>\n Att s\u00e4ga n\u00e5got om tron kan precis som att s\u00e4ga n\u00e5got om hopp och k\u00e4rlek vara k\u00e4nsligt och leda till motst\u00e5nd och misstolkning, eftersom vi alla redan har starka och ibland dyrk\u00f6pta uppfattningar om det h\u00e4r. Och tron \u00e4r ju, s\u00e4rskilt i v\u00e5rt land, f\u00f6r m\u00e5nga en sak som kallas f\u00f6r privat, och ska verkligen respekteras, \u00e4ven om ordet privat egentligen \u00e4r en mots\u00e4gelse till vad kristen tro inneb\u00e4r. <\/p>\n Kristen tro \u00e4r en tro p\u00e5 treenig Gud – och ett s\u00e4tt att ana n\u00e5got om treenighetstron \u00e4r att \u00e5terge ett av de vackraste s\u00e4ndningsorden som anv\u00e4nds i gudstj\u00e4nster i Svenska kyrkan. H\u00e4r n\u00e4mns Fadern-Skaparen, Sonen-F\u00f6rsonaren och Den heliga Anden-Livgivaren genom vad Gud g\u00f6r f\u00f6r oss:<\/p>\n M\u00e5 Faderns omsorg, Tron, liksom t ex sexualitet och politik h\u00f6r f\u00f6r m\u00e5nga till v\u00e5r integritet, v\u00e5rt eget liv, det privata. Och som oftast \u00e4r tron sammanv\u00e4vd med v\u00e5rt livsmanus, v\u00e5ra erfarenheter och l\u00e4ngtor. Ibland anv\u00e4nds begreppet personlig tro som ett annat namn f\u00f6r personlig tro, eller ett l\u00e4ge eller bro mellan den privata tron och kyrkans (f\u00f6rsamlingens) tro. En av de starkaste symbolerna f\u00f6r tron \u00e4r korset. Korset st\u00e5r f\u00f6r en punkt i historien som har o\u00e4ndlig betydelse, och det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r trons f\u00e4rg \u00e4r himlens, transcendensens, den bl\u00e5. Korset st\u00e5r ocks\u00e5 f\u00f6r det nya livet och varje m\u00e4nniskas uppdrag att b\u00e4ra kors, och de sv\u00e5raste korsen \u00e4r de vi inte sj\u00e4lva v\u00e4ljer. S\u00e4rskilt i psalmskatten uttrycks just detta, att tron blir integrerad i v\u00e5r personlighet. Och h\u00e4r \u00e4r tv\u00e5 s\u00e5dana psalmer av m\u00e5nga i Den svenska psalmboken.<\/p>\n Den ena \u00e4r den underbara psalmen 338 om Treenighetens mysterium och gudomligg\u00f6randet av m\u00e4nniskor. <\/p>\n Den andra psalmen, 766, b\u00f6rjar i vers 1 med den raka strofen: \u201dJag tror p\u00e5 en Gud som \u00e4r helig och varm, som ger kamp-gl\u00f6d och identitet.\u201d I den andra versen sjunger vi om v\u00e5r tro \u201dp\u00e5 en Gud som gr\u00e5ter med mig\u201d, och i den tredje \u201dsom bor inom mig\u201d och \u201dsom vill skratta med mig, som lever med mig n\u00e4r jag d\u00f6r\u201d.<\/p>\n Tro och tvivel<\/em><\/p>\n Ett exempel p\u00e5 v\u00e5r tidsanda och f\u00f6rsiktighet (och kanske ocks\u00e5 litet postmodernistisk splittring) kring trons fr\u00e5gor \u00e4r psalmen 218 som beskriver ett subjekt som ofta har fr\u00e5gor, st\u00e5r vid v\u00e4gsk\u00e4l, tvekar vid sitt val, och k\u00e4nner sig ensam, ordl\u00f6s och i tvivlets ensamhet. Just den psalmen uttrycker ocks\u00e5 det som alltid g\u00e5r hand i hand med tron, n\u00e4mligen s\u00f6kandet efter mer av djup och klarhet, och tvivlet som b\u00e5de blir den troendes n\u00e4ra v\u00e4n och tuffaste fiende.<\/p>\n Trons vad och trons hur<\/em><\/p>\n Varje m\u00e4nniska och gemenskap beh\u00f6ver tillit f\u00f6r att leva. Tillit, f\u00f6rtroende, tro och f\u00f6rvissning, f\u00f6rankrad i konkreta h\u00e4ndelser och upprepade goda erfarenheter skapar och uppr\u00e4tth\u00e5ller mening. <\/p>\n Psalmer som Jag skulle g\u00e4rna vilja v\u00e5ga tro (219) och Som n\u00e4r ett barn kommer hem (774) p\u00e5minner oss om att Tron som begrepp har minst tv\u00e5 sidor:<\/p>\n Den ena sidan \u00e4r Trons vad, allts\u00e5 f\u00f6rsanth\u00e5llandet av ett specifikt eller ungef\u00e4rligt trosinneh\u00e5ll, det som i v\u00e5rt sammanhang kallas f\u00f6r trosl\u00e4ra n\u00e4r det systematiseras.<\/p>\n Och den andra sidan \u00e4r Trons hur, allts\u00e5 trosfunktionen som tillh\u00f6r allt m\u00e4nskligt liv. H\u00e4r \u00e5terfinns grundl\u00e4ggande m\u00e4nskliga fr\u00e5gor och hela batteriet av k\u00e4nslor, psykologi, antropologi, sociologi och filosofi kring s\u00e5dant vi beh\u00f6ver f\u00e5 stillat. T ex att tro p\u00e5 n\u00e5got\/n\u00e5gon, tillh\u00f6ra och mogna f\u00f6r att verkligheten ska bli hanterbar och begriplig. <\/p>\n Trosinneh\u00e5ll och trosfunktion m\u00f6ts r\u00e4tt fint i Kyrieb\u00f6nen 695:4, \u201dtro och vishet\u201d. I l\u00e4ngden \u00e4r det n\u00e4mligen sv\u00e5rt att leva med en tro som f\u00e5r sitt v\u00e4rde genom att dess trosinneh\u00e5ll \u00e4r orimligt eller otrov\u00e4rdigt intellektuellt eller moraliskt. Att tro f\u00f6r att b\u00e4ttre f\u00f6rst\u00e5 och att leva med hj\u00e4lp av en tro som integrerar vishet och kunskaper k\u00e4nns mer genuint och h\u00e5llbart. Det \u00e4r berikande \u00f6gonblick som best\u00e5r n\u00e4r f\u00f6rst\u00e5elsen bekr\u00e4ftar tron. Samtidigt \u00e4r det viktigt att trosinneh\u00e5llet inte bara blir ett svar p\u00e5 s\u00e5 kallade livsfr\u00e5gor utan att trons vad ocks\u00e5 till\u00e5ts f\u00f6r\u00e4ndra fr\u00e5gest\u00e4llningar och perspektiv i trosfunktionen. Korrelationen mellan fr\u00e5ga och svar beh\u00f6ver b\u00e5da vara \u00f6msesidig och kritisk, och inte bara slutprodukten utan ocks\u00e5 processen ska kontinuerligt pr\u00f6vas etiskt.<\/p>\n Tron har ett dynamiskt v\u00e4sen<\/em><\/p>\n Med biskop Johan ber vi: Hj\u00e4lp oss att vara din r\u00f6st i v\u00e4rlden, och visa v\u00e5r tro i handling. Och dessa ord hakar in i den \u00f6verallt, alltid och av alla gjorda kristna erfarenheten att tron har ett dynamiskt v\u00e4sen. M\u00e5nga av Bibelns ber\u00e4ttelser visar att ett m\u00f6te med Gud f\u00e5r omgripande konsekvenser f\u00f6r m\u00e4nniskan. M\u00f6tet f\u00f6r\u00e4ndrar! Gudsm\u00f6tet leder m\u00e4nniskan fr\u00e5n olika slags om\u00f6jligheter och tunga \u00e5terv\u00e4ndsgr\u00e4nder, till ett evigt liv med Gud. Tron \u00e4r en n\u00e5deg\u00e5va och i och med att vi f\u00e5r den b\u00f6rjar trons f\u00f6r\u00e4ndringsresa till st\u00f6rre n\u00e4rhet med treenig Gud, och i gudstj\u00e4nsten firar vi att vi f\u00e5tt trons g\u00e5va.<\/p>\n Svenska kyrkan \u00e4r ett evangeliskt lutherskt trossamfund och det namnet s\u00e4ger n\u00e5got v\u00e4sentligt om tron!<\/em><\/p>\n Den grundl\u00e4ggande uppgiften f\u00f6r Svenska kyrkan \u00e4r att fira \u201dfira gudstj\u00e4nst, bedriva undervisning samt ut\u00f6va diakoni och mission\u201d. I alla livets situationer som vi k\u00e4nner dem har varje uppgift alltid ett syfte, och syftet med den h\u00e4r uppgiften formuleras i Svenska kyrkans \u00f6vergripande styr- och regelsamling, den s k Kyrkoordningen, p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt:<\/p>\n \u201d…f\u00f6r att m\u00e4nniskor ska komma till tro p\u00e5 Jesus Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och f\u00f6rdjupas, Guds rike utbredas och skapelsen \u00e5teruppr\u00e4ttas.\u201d<\/p>\n Som framg\u00e5r av den h\u00e4r formuleringen \u00e4r allts\u00e5 tron det centrala i Svenska kyrkan. Det handlar ju b\u00e5de om att komma till tro och att leva i tro. Och ett riktigt bra s\u00e4tt att n\u00e4rma sig fr\u00e5gan om tron \u00e4r att titta p\u00e5 just namnet och hur v\u00e5r kyrka beskrivs: Svenska kyrkan \u00e4r ett evangeliskt lutherskt trossamfund.<\/p>\n Ordet Samfund \u00e4r ett annat namn f\u00f6r gemenskap, och \u00e5terfinns ocks\u00e5 i trosbek\u00e4nnelsens ord om en helig gemenskap, communio. <\/p>\n Ordet Evangelisk visar att tron \u00e4r en tro p\u00e5 evangeliet om Jesus Kristus. Allts\u00e5 \u201dgl\u00e4djens budskap\u201d att Jesus fr\u00e5n Nasaret, som \u00e4r Guds son, \u00e4lskar m\u00e4nniskor till Gud. Att Jesus Kristus f\u00f6rsonar v\u00e4rlden, och att vi befrias ur r\u00e4dsla, och sj\u00e4lvupptagenhet som f\u00f6rminskar v\u00e5r identitet och meningen med v\u00e5rt liv, eviga v\u00e4l och \u00f6de. Evangeliet \u00e4r att Jesus Kristus har levt, d\u00f6tt och uppst\u00e5tt – f\u00e5tt liv igen, och nu \u00e4r n\u00e4rvarande i v\u00e4rlden, och p\u00e5 ett alldeles speciellt s\u00e4tt i gudstj\u00e4nstens gemenskap och i sakramenten, dop och nattvard.<\/p>\n En evangelisk gemenskap lever i tron att det \u00e4r samma evangelium som r\u00e4cks m\u00e4nniskor i s\u00e5nger, musik, undervisning, drama, predikan, sociala medier, dop och nattvard – samma Kristus. <\/p>\n Den gamla beteckningen protestantismen anv\u00e4nds inte s\u00e5 ofta l\u00e4ngre. Men sj\u00e4lva saken \u00e4r aktuell f\u00f6r den evangeliska gemenskapen. Om det beh\u00f6vs protesterar vi mot s\u00e5dant som skymmer eller inskr\u00e4nker att det som b\u00e4r oss \u00e4r en evangelisk tro. <\/p>\n Ordet Luthersk visar att tron har med reformationen att g\u00f6ra. Den reformatoriska uppt\u00e4ckten, som den ofta kallas, \u00e4r Luthers uppt\u00e4ckt att enligt Bibeln och den egna h\u00e5rt pr\u00f6vade erfarenheten, \u00e4r tron en g\u00e5va som m\u00e4nniskan tar emot i tro. Inget annat, varken som ett resultat av v\u00e5r godhet, v\u00e4lvilja, uppoffring eller slumpen. Denna princip ben\u00e4mns materialprincipen och sammanfattas med de klassiska orden: R\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen genom tron allena. <\/p>\n Som en hj\u00e4lp att uppr\u00e4tth\u00e5lla att tron \u00e4r en g\u00e5va som bara kan tas emot utvecklades under reformationen en skyddsprincip, den s\u00e5 kallade formalprincipen. Den \u00e4r till f\u00f6r att skydda tron fr\u00e5n att formas av och byggas ut med b\u00e5de det ena och andra, och av alla m\u00f6jliga traditioner och \u201dinsikter\u201d som r\u00f6r sig i tiden, och bland vissa m\u00e4nniskors s\u00e4rintressen. Formalprincipen \u00e4r kort: Skriften (Bibeln) allena. Hopp<\/p>\n <\/strong>Det kristna hoppet \u00e4r en v\u00e4lgrundad f\u00f6rvissning. Ett hopp som \u00e4r tydligt grundat i evangeliernas ber\u00e4ttelser och de nytestamentliga vittnesb\u00f6rden om Jesus Kristus. Detta \u00e5terspeglas och bekr\u00e4ftas t ex i uppmaningen i 1 Petrusbrevet 3:15-16, att kristna m\u00e4nniskor alltid ska vara beredda att \u00f6dmjukt och respektfullt svara var och en som kr\u00e4ver besked om deras hopp. <\/p>\n Det kristna hoppet \u00e4r en livsattityd med tr\u00f6st och kraft f\u00f6r m\u00e4nniskor och gemenskaper. Hoppet \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r alltid st\u00f6rre \u00e4n prognosen men aldrig sprunget ur en auktorit\u00e4rt kontrollerad grundsyn, ur likgiltighet, ur en ogenomreflekterad h\u00e5llning, eller som ett f\u00f6rakt f\u00f6r bepr\u00f6vad vetenskap och fakta. Hoppet \u00f6ppnar \u00f6gonen f\u00f6r livets allvar och m\u00e4nniskors n\u00f6d i v\u00e4rlden, f\u00f6r skapelsens n\u00f6d, och ska genom sin f\u00f6rankring i Jesu Kristi liv aldrig till\u00e5tas bli som en drog eller en falsk tr\u00f6st som genom distraktion eller hot hindrar m\u00e4nniskors befrielse ur f\u00f6rtryckande m\u00f6nster eller att utvecklas i sin gudslikhet. <\/p>\n Hoppet om tillvaron i tiden h\u00f6r samman med Guds stora framtid. Hoppet bygger en bro mellan d\u00e5, nu, och det som ska komma. Det kristna hoppet har d\u00e4rf\u00f6r inget att g\u00f6ra med \u00f6nsket\u00e4nkande eller l\u00f6sa spekulationer. Ofta sammanfaller det med den allm\u00e4nm\u00e4nskliga l\u00e4ngtan efter ett r\u00e4ttf\u00e4rdigt, meningsfullt och lyckligt liv. Och detta \u00e4r ju en funktion av den s\u00e5 kallade allm\u00e4nna gudsuppenbarelsen hos alla m\u00e4nniskor, i alla samh\u00e4llen, kulturer, ideologier och religioner. Det mest rimliga kristna f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4ttet till andra religioner \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r att s\u00f6ka \u00e4rlig och autentisk dialog. Och d\u00e5 just en dialog utifr\u00e5n \u00f6msesidighetsmodellens religionsuppfattning, allts\u00e5 kring det goda gemensamma och det livsbejakande f\u00f6r allt levande som religionerna p\u00e5 komplement\u00e4ra s\u00e4tt \u00e5terspeglar.<\/p>\n P\u00e5 flera s\u00e4tt visar det sig allts\u00e5 att det \u00e4r helt naturligt att hoppet i de kristna traditionerna symboliseras av ett ankare, i kontexten av att kyrkan ses som ett skepp, p\u00e5 v\u00e4g. Och att den gudstj\u00e4nstfirande gemenskapen, som samlas f\u00f6r att odla hoppet i samh\u00e4llet, i sitt Kyrie, Kristusrop, s\u00f6ndag efter s\u00f6ndag i den liturgiska s\u00e5ngens form ber om \u201dhopp och lycka\u201d (Svenska psalmboken 695:3).<\/p>\n K\u00e4rlek<\/em><\/strong><\/p>\n K\u00e4rlekens symbol \u00e4r hj\u00e4rtat, och k\u00e4rlekens f\u00e4rg \u00e4r den varma r\u00f6da. Hj\u00e4rtat st\u00e5r f\u00f6r alla m\u00e4nniskors lika v\u00e4rde och de r\u00e4ttigheter som vi \u00e4r satta att st\u00e5 upp f\u00f6r och f\u00f6rverkliga i v\u00e5r samtid. H\u00e4r i samverkan med alla m\u00e4nniskor av god vilja och f\u00f6r helhetens och skapelsens uppr\u00e4ttande.<\/p>\n I gudstj\u00e4nstens Kyrie-b\u00f6n 695:3 sjunger vi v\u00e4djande v\u00e5rt rop efter \u201dmod och k\u00e4rlek\u201d. Det som f\u00f6renar allt liv, och genomsyrar allt levande \u00e4r l\u00e4ngtan efter k\u00e4rlek. Oavsett plats, kultur, tid i v\u00e4rldshistorien, ideologi, religion, kontinent eller land beh\u00f6ver liv k\u00e4rlek. <\/p>\n Som individer och som gemenskap vill vi leva i sammanhang d\u00e4r vi m\u00f6ter och omfamnas av k\u00e4rlek. Vi vill ocks\u00e5 f\u00e5 kraft och inspiration f\u00f6r att \u00e4lska i ord och handling. \u00d6verallt och alltid har det varit och kommer det att vara s\u00e5 – \u00e4ven om f\u00f6r ofta och mycket st\u00e5r k\u00e4rleken emot. (Ocks\u00e5 inom oss sj\u00e4lva).<\/p>\n Gud \u00e4r k\u00e4rleken – och k\u00e4rleken kommer fr\u00e5n Gud som \u00e4r en treenig gemenskap av faderns, sonens och helig andes k\u00e4rleksrelationer. K\u00e4rleken f\u00f6rblir inte i sig sj\u00e4lv utan s\u00f6ker sig ut till gemenskap med m\u00e4nniskor. Och visar sig i skapelsen och i Jesus Kristus. Ber\u00f6rda och tilltalade av Guds k\u00e4rlek v\u00e4xer m\u00e4nniskors frimodighet att \u00e4lska. <\/p>\n Denna World Wide l\u00e4ngtan och detta djupt allm\u00e4nm\u00e4nskliga behov efter att \u00e4lska och bli \u00e4lskad ger m\u00e4nniskor mening och uppr\u00e4tth\u00e5ller samh\u00e4llet. Och \u00e4r k\u00e4rnan i det som Jesus ber\u00e4ttade om i sin etiska undervisning. Som l\u00e4rom\u00e4stare, fick han fr\u00e5gan vad som \u00e4r det viktigaste och svarade direkt s\u00e5 h\u00e4r:<\/p>\n \u201dDu skall \u00e4ls\u00adka Her\u00adren, din Gud, med he\u00adla ditt hj\u00e4rta och med he\u00adla din sj\u00e4l och med he\u00adla ditt f\u00f6rst\u00e5nd (och av hela din kraft). Det\u00adta \u00e4r det st\u00f6rs\u00adta och f\u00f6rs\u00adta bu\u00addet. Se\u00addan kom\u00admer ett av sam\u00adma slag: Du skall \u00e4ls\u00adka din n\u00e4sta som dig sj\u00e4lv. (Matteus 22:37-39 resp. Markus 12:30)<\/p>\n Det h\u00e4r svaret, som kallas Det dubbla k\u00e4rleksbudet, \u00e4r intellektuellt och religi\u00f6st radikalt, tillitsfullt, och v\u00e4ldigt fint och v\u00e4rt att landa i och meditera \u00f6ver. F\u00f6r svaret s\u00e4tter relationen och inte ordningsregler eller moralism eller pragmatism eller opportunism eller \u00f6verl\u00e4gsen (elitistisk) uppgivenhet eller krass bel\u00f6ningsfixerad moral i centrum. K\u00e4rleksf\u00f6rh\u00e5llandet mellan Gud och m\u00e4nniska, \u00e4r det viktigaste s\u00e4ger Jesus. <\/p>\n Svaret visar att Jesus utg\u00e5r fr\u00e5n att det \u00e4r m\u00f6jligt att \u00e4lska brett och djupt. Att k\u00e4rleken ska ske p\u00e5 bredden beskrivs med orden \u201dsj\u00e4l – f\u00f6rst\u00e5nd – kraft\u201d – allts\u00e5 alla de f\u00f6rm\u00e5gor och styrkor vi f\u00f6ds med och utvecklar genom samvaro, utbildning, erfarenheter, uppm\u00e4rksam koncentration, arbete och reflektion. Att k\u00e4rleken samtidigt kan vara djup och ska vara f\u00f6rankrad i v\u00e5r personlighet och identitet beskrivs med orden \u201dhela ditt hj\u00e4rta\u201d. <\/p>\n M\u00e4nniskan f\u00f6rv\u00e4ntas allts\u00e5 \u00e4lska p\u00e5 bredden och djupet – mot bakgrund av att m\u00e4nniskan och v\u00e4rlden fr\u00e5n b\u00f6rjan \u00e4r \u00e4lskad av Gud, som \u00e4r k\u00e4rlek. Det \u00e4r i kraftstr\u00f6mmarna av denna allm\u00e4nm\u00e4nskliga eller av Jesus v\u00e4ckta k\u00e4rlek som m\u00e4nniskor \u00e4lskar andra m\u00e4nniskor som sig sj\u00e4lv. K\u00e4rleken till Gud och k\u00e4rleken till andra m\u00e4nniskor \u00e4r allts\u00e5 varandra v\u00e4ldigt lika. De \u00e4r ju \u201dav samma slag\u201d, s\u00e4ger Jesus. De kan aldrig bli ofrivilliga eller sj\u00e4lvdestruktiva, \u00e4ven om konsekvenserna av st\u00e4llningstaganden och handlingar av k\u00e4rlek m\u00e5nga g\u00e5nger blir oanade, h\u00e4ftigt underbara och ibland motsatsen. M\u00e4nniskan ska ju \u00e4lska andra som sig sj\u00e4lv – och den f\u00f6rsta k\u00e4rleken ska best\u00e5. Den tuffa bild som Jesus ger av k\u00e4rlekens efterf\u00f6ljd i Matt 16:25 ska d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rst\u00e5s som en tr\u00f6st och inte som en uppmaning: den som mister sitt liv f\u00f6r min skull, skall finna det.<\/p>\n Short Summary: \u201dGud \u00e4r k\u00e4rleken. Och m\u00e4nniskan \u00e4r det ocks\u00e5, eftersom m\u00e4nniskan \u00e4r skapad till Guds avbild och likhet.\u201d (Vida en al amor, (K\u00e4rleken \u00f6verg\u00e5r allt): f\u00f6rfattare: Ernesto Cardenal).<\/p>\n M\u00e4nniskan \u00e4r k\u00e4rlek och har d\u00e4rf\u00f6r alla m\u00f6jligheter att \u00e4lska utan att k\u00e4rleken regleras i detalj eller i program. S\u00e5dant st\u00e5r ju i motsats till k\u00e4rlekens v\u00e4sen. M\u00e4nniskan \u00e4r skapad till frihet och ansvaret \u00e4r delegerat att k\u00e4nna, t\u00e4nka och g\u00f6ra gott. Jesus g\u00e5r f\u00f6re, och l\u00e4mnar hela tiden nya, f\u00e4rska sp\u00e5r. Dessa sp\u00e5r m\u00e5ste tolkas med sj\u00e4lens erfarenhet, f\u00f6rnuft, i kraftfull empati, solidaritet och tillsammans fr\u00e5n djupet av v\u00e5ra personligheter, v\u00e5rt varma hj\u00e4rta. Och det g\u00f6r vi.<\/p>\n I \u00f6vertygelsen att Gud \u00e4r tillvarons yttersta grund<\/em><\/strong><\/p>\n N\u00e4r vi vill ha besked om hur saker h\u00f6r samman, eller meningen med v\u00e5rt liv s\u00e5 g\u00e5r vi ofta bak\u00e5t i tankekedjan och orsakssambandet genom varf\u00f6r-fr\u00e5gor. Vi s\u00f6ker genom v\u00e5ra varf\u00f6r n\u00e5got att lita p\u00e5, st\u00e5 p\u00e5, en grund. S\u00e5 g\u00f6r ocks\u00e5 naturvetenskapen och den menar att f\u00f6r ungef\u00e4r 13.8 miljarder \u00e5r sedan, allts\u00e5 f\u00f6r n\u00e4stan 14 tusen miljoner \u00e5r sedan intr\u00e4ffade det n\u00e4st viktigaste i hela universums historia. F\u00f6r det var d\u00e5 Big Bang h\u00e4nde, och i korthet kan s\u00e4gas att tre saker skapades vid Big Bang. Tre saker som innan dess inte fanns, f\u00f6r innan fanns inte ens ingenting. Det var mer \u00e4n \u00f6de och tomt, m a o, vilket \u00e4r om\u00f6jligt att f\u00f6rst\u00e5!<\/p>\n Dessa tre saker skapades inom en mikrosekund, och fanns pl\u00f6tsligt till \u2013 och har funnits till sedan dess. Vilka saker var det d\u00e5? Jo, det f\u00f6rsta var materian, all materia som finns, det andra var utrymmet, allt utrymme som denna materia kan r\u00f6ra sig inom, och det tredje var tiden som materien och utrymmet finns i, och aldrig kan vara n\u00e5gon annanstans \u00e4n i.<\/p>\n Trots att v\u00e5r tanke g\u00e4rna vill fr\u00e5ga vad som fanns \u201df\u00f6re\u201d Big Bang, blir den fr\u00e5gan d\u00e4rmed om\u00f6jlig. Och det beror ju p\u00e5 att \u201df\u00f6re\u201d \u00e4r ett tidsord \u2013 och det var i Big Bang som tiden kom till, n\u00e4r utrymmet och materien hade skapats. Big Bang \u00e4r dessutom en skapelse av eller ur ingenting \u2013 det \u00e4r inte en omskapelse av n\u00e5got gammalt, av n\u00e5got som redan hade funnits.<\/p>\n Dessa tre har levt sammantvinnade i snart 14 miljarder \u00e5r \u2013 och d\u00e4r den ene \u00e4r, \u00e4r samtidigt alltid de tv\u00e5 andra. Utrymme, materia \u2013 allts\u00e5 v\u00e4xter, djur och luft, kroppar och br\u00f6d, k\u00f6ksredskap och plogar, och allt finns alltid i tiden.<\/p>\n Sj\u00e4lvklart finns det ett flertal olika varianter av Big Bang teorien \u2013 och ocks\u00e5 olika f\u00f6rklaringsmodeller om utrymmet. N\u00e5gra modeller s\u00e4ger att universum h\u00e5ller p\u00e5 att expandera, andra att det dras samman, och n\u00e5gra faktiskt, att universum expanderar och drar ihop sig samtidigt.<\/p>\n Ungef\u00e4r 13.8 miljarder \u00e5r efter Big Bang levde det en m\u00e4nniska, Jesus fr\u00e5n Nasaret, som dag efter dag, p\u00e5 punkt efter punkt, gjorde handlingar och anspr\u00e5k som h\u00f6r ihop med Big Bang.<\/p>\n F\u00f6r det f\u00f6rsta erbj\u00f6d och gav Jesus m\u00e4nniskor det de saknade av materien, och d\u00e5 f\u00f6rst det som finns underst p\u00e5 den s\u00e5 kallade behovstrappan, allts\u00e5 br\u00f6d, vatten, mat, och sedan kl\u00e4der, h\u00e4lsa f\u00f6r de sjuka och bedr\u00f6vade, och trygghet, gemenskap och till sist ocks\u00e5 bekr\u00e4ftelse, f\u00f6rl\u00e5telse, hopp och utveckling.<\/p>\n Jesus gav dessutom m\u00e4nniskor utrymme i gemenskap som byggde p\u00e5 n\u00e4rhet och godhet, och han gick \u00f6ver gr\u00e4nser som inte l\u00e4ngre garanterade befrielse utan som snarare h\u00f6ll kvar nu f\u00f6rlegade grupperingar, v\u00e4rderingar och m\u00f6nster. Han utmanade konventioner och f\u00f6rs\u00e4tter med det.<\/p>\n Slutligen, Jesus gav m\u00e4nniskor tid att ta vara p\u00e5 sina liv, ta sitt ansvar och inte slarva med livs-tiden. Det finns m\u00e5nga skarpa l\u00e4gen, d\u00e4r Jesus m\u00f6ter m\u00e4nniskor kring sanningen om deras liv.<\/p>\n Sj\u00e4lvklart skulle mycket av det h\u00e4r goda och empatiska ocks\u00e5 kunna s\u00e4gas om ett flertal andra b\u00e5de stora personligheter och vardagsm\u00e4nniskor som du och jag. Kort sagt, s\u00e5 \u00e4r det ju vi vill leva v\u00e5ra liv, i samspel med andra m\u00e4nniskor, djur, v\u00e4xter, ekosystem och samh\u00e4llen, i universum. Och s\u00e5 ska det ju vara \u2013 f\u00f6r Jesus var m\u00e4nniska och delade v\u00e5ra livsvillkor att p\u00e5 ett gott s\u00e4tt hantera materia, utrymme och tid.<\/p>\n Men, samtidigt \u00e4r Jesus ocks\u00e5 Jesus Kristus, Guds enf\u00f6dde son, Ljus av Ljus.. Kristus \u00e4r sammantvinnad med materien, det som \u00e4r inkarnationens hemlighet, och b\u00e4r i sin kropp, sitt k\u00f6tt, sina tankar, sin r\u00e4dsla, sina senor och anletsdrag materien hela v\u00e4gen fr\u00e5n Big Bang till korset och uppst\u00e5ndelsen, f\u00f6r att den Nya skapelsen ska \u00e4ga rum, d\u00e5 Gud \u201dav allt gammalt\u201d, g\u00f6r n\u00e5got helt nytt.<\/p>\n Om allt skapades fr\u00e5n eller av inget i Big Bang \u2013 s\u00e5 \u00e4r den Nya skapelsen att allt gammalt skapas nytt, och verkligen blir nytt, n\u00e4r det har g\u00e5tt genom kors. F\u00f6r allt, kroppen och v\u00e4rlden g\u00e5r under och l\u00f6ses upp i d\u00f6den, och ska bli uppv\u00e4ckt av Gud sj\u00e4lv. Jesus Kristus tar vid efter Big Bang, och b\u00e4r allt, allts\u00e5 \u201dkropp \u2013 plats \u2013 tid\u201d, vidare till en ny skapelse.<\/p>\n Tillvarons yttersta grund kan ocks\u00e5 m\u00f6ta den enskilda m\u00e4nniskan. En n\u00e4rhet som inneb\u00e4r en unik och omtumlande erfarenhet av Guds helighet, som skr\u00e4mmer en m\u00e4nniska och l\u00e5ngt in i benm\u00e4rgen p\u00e5minner m\u00e4nniskan om litenhet och f\u00f6rg\u00e4nglighet. En n\u00e4rhet som samtidigt \u00f6verv\u00e4ldigas av att stunden och faktiskt ocks\u00e5 Gud sj\u00e4lv fullkomligt fascinerar oss och g\u00f6r oss till ett med sig i en evig hemlighetsfull k\u00e4rleksgemenskap. <\/p>\n D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger kyrkan att Gud som tillvarons yttersta grund \u00e4r evig, helig k\u00e4rlek som varken f\u00f6rnuft eller moral, grupper, allianser eller stater eller makter, kan f\u00e5nga in, beh\u00f6ver g\u00e5 i borgen f\u00f6r eller kan ta som gisslan. (Romarbrevet 8:38-39) \u2022 \u2022 \u2022<\/p>\n Den vision f\u00f6r f\u00f6rsamlingarna och kansliet som f n g\u00e4ller beslutades i kyrkor\u00e5det 2016 11 16, \u00a7 167, och togs p\u00e5 kyrkofullm\u00e4ktige 2017 05 18 \u00a7 11 och lyder s\u00e5 h\u00e4r:<\/p>\n Vi finns d\u00e4r m\u00e4nniskor \u00e4r och vi bidrar till m\u00f6ten mellan m\u00e4nniskor och Jesus Kristus genom att:<\/p>\n \u00b7 V\u00e5rt grundl\u00e4ggande uppdrag och Lunds stifts vision h\u00e5lls levande Arbetsmaterial IRL Skisserna i arbetsmaterialet kan anv\u00e4ndas p\u00e5 m\u00e5nga olika s\u00e4tt, och sj\u00e4lvklart ocks\u00e5 kreativt och fritt av var och en, eller av grupper IRL. Stommen kan ses som en byggnadsst\u00e4llning som nu n\u00e4r skisserna \u00e4r \u00f6verl\u00e4mnade kan monteras ned eller i alla fall s\u00e4ttas samman p\u00e5 ett annat s\u00e4tt. Skisserna beh\u00f6ver b\u00e5de kritiskt granskas […]<\/p>\n","protected":false},"author":436,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-1489","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n
\nn\u00e4r vi tar emot den fr\u00e4lsning som f\u00f6rvandlar oss till dig.<\/em>
\n(Den svenska psalmboken 86:4)<\/p>\n
\n\u00a0
\nHos varje lidande m\u00e4nniska finns en v\u00e4djan om att bli r\u00e4ddad till ett liv, till r\u00e4ttvisa. Denna v\u00e4djan riktar sig till alla och \u00e4r det \u00e4r n\u00e4r allt och alla tycks st\u00e5 oss emot, som b\u00f6nen blir som mest intensiv, \u00e4ven om den m\u00e5ste f\u00f6rbli eller \u00e4r ordl\u00f6s. Det \u00e4r n\u00e4r vi \u00e4r som mest r\u00e4dda, vi ber som sannast. D\u00e5 blir medvetandet, gesterna och orden enkla och beg\u00e4rande. Utan krusiduller och \u00f6dmjukheter eller blyghet suckar och ropar vi till himlavalvet, till tillvarons yttersta grund, som ju verkar ha gl\u00f6mt oss, \u00f6vergett oss, eller som inte verkar finnas till. D\u00e5 blir det varken l\u00e5nga, melodiska, rytmiska eller vackert formulerade b\u00f6ner. F\u00f6r d\u00e5 n\u00e4r vardagen inte infinner sig eller \u00e4r hotad och ord som fest b\u00e5de \u00e4r ett h\u00e5n och en fullst\u00e4ndig overklighet, ber m\u00e4nniskan bara Hj\u00e4lp, med fr\u00e5gan \u201dvarf\u00f6r\u201d som relief. Det kan bli f\u00e5 ord, men med stor kraft. En s\u00e5dan b\u00f6n riktar sig till allt och alla. <\/p>\n
\nSonens k\u00e4rlek
\noch den heliga Andens tillgivenhet
\nomsluta oss under dagens timmar,
\nn\u00e4r natten kommer
\noch n\u00e4r uppst\u00e5ndelsens morgon gryr.
\nAmen<\/p>\n
\nF\u00f6r detta finns det ett relativt nutida uttryck som koncist s\u00e4ger vad det handlar om: Utan f\u00f6rsamlingen ingen Bibel – Utan Bibeln ingen f\u00f6rsamling.<\/p>\n
\nDet \u00e4r en allm\u00e4nm\u00e4nsklig, alltid och \u00f6verallt av alla gjord erfarenhet att k\u00e4rlek och mod h\u00f6r samman. <\/p>\n
\nGud \u00e4r det yttersta, och d\u00e4rf\u00f6r n\u00e4rmast.
\nRedan nu \u2014 \u00e4nnu inte.<\/em>
\nAmen<\/p>\n
\n\u00b7 \u00d6ppna rum som skapar f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r samtal och m\u00f6ten.
\n\u00b7 M\u00e4nniskor upplever hopp och merv\u00e4rde i kontakter med Svenska
\n kyrkan
\n\u00b7 Alla m\u00e4nniskors lika v\u00e4rde respekteras
\n\u00b7 Vi uppfattas som en enhet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"