Jag k\u00e4nde det redan innan jag vaknade. Den d\u00e4r lilla korta stunden mellan s\u00f6mnen med l\u00e4tta dr\u00f6mmar och uppvaknandet. Det h\u00f6rdes samtidigt l\u00e5ngt borta ljud och r\u00f6ster fr\u00e5n tj\u00e4nstefolket och i gr\u00e4nden. Redan d\u00e5 n\u00e4r jag p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt var kvar i s\u00f6mnen visste jag det. Att denna dag skulle bli annorlunda. Inte s\u00e5 att det skulle regna mycket eller vara speciellt soligt, eller bli marknad. Eller att n\u00e5got skulle g\u00e5 s\u00f6nder eller n\u00e5gon av dem i huset skulle sl\u00e5 sig illa i arbetet, eller att n\u00e5got av alla barn i sl\u00e4kten pl\u00f6tsligt skulle infalla i n\u00e5gon of\u00f6rst\u00e5elig sjukdom.<\/p>\n
Inget s\u00e5dant men inte heller n\u00e5got vanligt eller positivt som byggts upp av andra h\u00e4ndelser, och som nu bar frukt, nu gav resultat.<\/p>\n
Till\u00e4gg, kursiverat: S:t Olofs kyrka: Vad kunde det vara som var p\u00e5 g\u00e5ng? Med den undran gick jag ut p\u00e5 baksidan av huset och stod helt stilla. D\u00e4r var det som vanligt, som alltid. Och likadant var det d\u00e4r inne. Till min medf\u00f6dda och st\u00e4ndigt \u00f6kande bortsk\u00e4mdhet h\u00f6rde att jag hade all tid i v\u00e4rlden att vara helt stilla, och odla mina intressen och att leva By The Book. S\u00e5 det var inga problem att st\u00e5 d\u00e4r en stund.<\/p>\n Sedan gick jag in igen, st\u00e4dade ordentligt upp kring min b\u00e4dd, fast\u00e4n jag inte beh\u00f6vde g\u00f6ra det sj\u00e4lv, och det just nu var n\u00e5gon annan som faktiskt v\u00e4ntade p\u00e5 att g\u00f6ra det.<\/p>\n Jag tv\u00e4ttade av mig, tog p\u00e5 mig kl\u00e4der, dyra och v\u00e4rda mer \u00e4n de flesta andra \u00f6verhuvudtaget kan fatta, gick ut, lojt, s\u00e4vligt, och helt utan m\u00e5l, men \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 ett dr\u00f6mskt s\u00e4tt driven av n\u00e5got som liknade rastl\u00f6shet. Men en rastl\u00f6shet som var fylld av n\u00e5got jag inte k\u00e4nde igen, n\u00e5got som drog mig ut ur mig sj\u00e4lv, och ut ur huset, ut i det fria. Vad kunde det vara?<\/p>\n Lammen p\u00e5 f\u00e4ltet hade \u00e4nnu inte s\u00f6kt sig till skuggan utan l\u00e4t morgonen v\u00e4rma deras kropp och sj\u00e4l – f\u00f6r det k\u00e4ndes in i benm\u00e4rgen att natten hade varit kylig och utan n\u00e5d. En herde h\u00e4llde upp vatten.<\/em><\/p>\n Ingen jag gick f\u00f6rbi eller s\u00e5g fr\u00e5gade mig om n\u00e5got, eller s\u00e5 gjorde de det, men s\u00e5g v\u00e4l p\u00e5 mig, att jag var l\u00e5ngt inne i mig sj\u00e4lv, hade n\u00e5got p\u00e5 g\u00e5ng som inte kunde v\u00e4nta, och d\u00e4rf\u00f6r dr\u00f6jde med sina fr\u00e5gor eller det de ville mig, tills det var f\u00f6rsent, allts\u00e5 tills jag redan var l\u00e4ngre bort, fr\u00e5n dem, l\u00e4ngre ner i gr\u00e4nden, borta fr\u00e5n husen och r\u00f6sterna, borta fr\u00e5n den fr\u00e4na lukten och det stoj som vardagsmorgonen f\u00f6rde med sig av r\u00f6relser och tr\u00e4ngsel.<\/p>\n Dessutom, sedan jag var liten hade jag alltid varit litet utanf\u00f6r eller ovanf\u00f6r – \u201ddet kommer med v\u00e5r familjs rikedom\u201d, hade jag f\u00e5tt l\u00e4ra mig tidigt, och ocks\u00e5 f\u00e5r erfara, p\u00e5 gott och ont. Sanningen \u00e4r v\u00e4l d\u00e4rf\u00f6r att m\u00e5nga av dem jag m\u00f6tte inte bara v\u00e4nde bort utan ocks\u00e5 v\u00e4nde ned sina huvuden, och hade undvikande blickar.<\/p>\n Sedan h\u00e4nde det som m\u00e5ste ha varit det som jag anat i gr\u00e4nslandet mellan s\u00f6mn och uppvaknande, det som drivit mig upp – tidigare och fortare \u00e4n vanligt och ut i det fria utan att besvara fr\u00e5gorna eller sm\u00e5prata med dem som med all r\u00e4tt kunde f\u00f6rv\u00e4nta sig att jag skulle stanna till, lyssna och bjuda till.<\/p>\n Det som h\u00e4nde var b\u00e5de obehagligt och genomgripande. L\u00e5t mig b\u00f6rja med det obehagliga, och kanske h\u00e5lla mig till det. F\u00f6r om det inte hade varit genomgripande s\u00e5 hade jag ju aldrig ber\u00e4ttat om det. Kanske har andra ber\u00e4ttat om det – s\u00e5 kan det vara, men jag tror inte att de som var med faktiskt f\u00f6rst\u00e5tt att det var obehagligt f\u00f6r mig, det v\u00e4rsta jag varit med om, som att se sig sj\u00e4lv d\u00f6. Ja, det l\u00e5ter \u00f6verdrivet, men l\u00e5t mig nu g\u00e5 in i detalj i det h\u00e4r, s\u00e5 att det klarnar.<\/p>\n Det som h\u00e4nde var att pl\u00f6tsligt stod jag mitt bland en grupp m\u00e4nniskor. En grupp diskuterande h\u00e4ngivna ivriga vakna m\u00e4nniskor. Fattar inte hur jag hamnade mitt i gruppen, omringad och \u00f6versv\u00e4mmad av dem och av allt de sade.<\/p>\n Jag minns inte om jag sade n\u00e5got sj\u00e4lv, f\u00f6r det var s\u00e5 m\u00e5nga r\u00f6ster, s\u00e5 att om jag sade n\u00e5got eller om jag bara t\u00e4nkte, ja det vet jag helt enkelt inte.<\/p>\n Den ene i gruppen, ledaren tittade p\u00e5 mig p\u00e5 ett v\u00e4ldigt annorlunda s\u00e4tt och nu var det jag som f\u00f6rs\u00f6kte titta bort, men hans blick f\u00f6ljde, kallade mig, grep tag om mitt v\u00e4sen. \u201dRopade med alla sinnen till mina sinnen\u201d, \u00e4r v\u00e4l det b\u00e4sta s\u00e4ttet jag kan f\u00f6rklara det p\u00e5.<\/p>\n Han ber\u00e4ttade om himmelen, om lycka, om gl\u00e4dje, och n\u00e5got stort. Det var inte bara orden som talade det h\u00e4r utan ocks\u00e5 det s\u00e4tt som blicken, n\u00e4rheten, h\u00e4nderna och hans s\u00e4tt att l\u00e5ta solen, ljuset, luften, tiden och f\u00e5gels\u00e5ngen bli ett med honom skapade det h\u00e4r. Allt detta blev ett med mig, eller snarare \u201djag blev ett med det\u201d, och det var som det var t\u00e4nkt s\u00e5, fr\u00e5n b\u00f6rjan, och alltid skulle f\u00f6rbli, p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt.<\/p>\n Detta helt underbara, i den h\u00e4r helt obeskrivliga situationen, var \u00e4nd\u00e5 obehagligt eftersom jag, trots att jag inte minns att jag sade n\u00e5got, k\u00e4nde hur mina inre tankar \u00f6ppnades, mitt hj\u00e4rta delade med sig av det som hittills burit mitt liv, min p\u00e5tagna och upp\u00f6vade sj\u00e4lvdisciplin, f\u00f6r jag var verkligen en ordentlig m\u00e4nniska – det vet alla, ja till och med de som inte tycker om mig har aldrig sagt att det beror p\u00e5 brister i mitt s\u00e4tt att sk\u00f6ta mig eller bry mig om m\u00e4nniskor.<\/p>\n Jag k\u00e4nner, eller k\u00e4nde mig ska jag v\u00e4l s\u00e4ga, god, och sk\u00e4mdes inte \u00f6ver att s\u00e4ga det h\u00f6gt. Det obehagliga var, att jag d\u00e4r p\u00e5 morgonen hamnade i en situation n\u00e4r allt \u00f6ppnades, och jag k\u00e4nde sanningen, i blicken, i orden, i luften – och \u00e4nd\u00e5 var jag inte i centrum. Ist\u00e4llet f\u00f6r att som vanligt vara i centrum med min personlighet och min historias tyngd, blev jag ett enkelt exempel i en pedagogisk ber\u00e4ttelse.<\/p>\n Ett exempel – tro mig, det var obehagligt att bara bli ett exempel, och inte p\u00e5 n\u00e5got bra utan p\u00e5 om\u00f6jligheten att bli evigt lycklig. S\u00e5 talade man om mig – och jag bidrog med mina som jag \u00e4r medveten om sj\u00e4lvgoda, men i alla fall helt \u00e4rligt formulerade erfarenheter.<\/p>\n Slutsatsen var klar, om en s\u00e5dan som jag, skulle komma genom s\u00e5 var det lika sannolikt som om en kamel skulle kunna b\u00f6ja sig ned och krypa genom en av de minsta port\u00f6ppningarna i Jerusalems h\u00f6ga stenmur.<\/p>\n \/\/<\/p>\n M\u00e5nga \u00e5r senare fick jag h\u00f6ra att den d\u00e4r gruppen m\u00e4nniskor som jag hade hamnat mitt bland, och som hade f\u00f6r\u00e4ndrat mig, och framf\u00f6r allt han vars blick jag fortfarande b\u00e4r inom mig, hade hj\u00e4lpt m\u00e4nniskor genom sjukdomar, spet\u00e4lska, f\u00f6rlamning, blindhet och d\u00f6vhet, ensamhet och \u00f6vergivenhet till ett liv med h\u00e4lsa och i gemenskap.<\/p>\n Dukat fullkomlighetens bord f\u00f6r dem och fyllt dopfunten med rent k\u00e4llvatten.<\/em><\/p>\n Att Kristus som f\u00e5tt dem, ja oss alla, genom n\u00e5ls\u00f6gat, sj\u00e4lv hade uppv\u00e4ckts tidigt en s\u00f6ndagsmorgon, d\u00e5 han drogs genom destruktivitetens och de begr\u00e4nsande m\u00f6jligheternas n\u00e5ls\u00f6ga, och kommit tillbaka uppst\u00e5nden, kl\u00e4dd i dyrk\u00f6pt v\u00e4rdefull m\u00e4nsklighet, och med livet i sin famn.<\/p>\n Att han av skaparen sj\u00e4lv dragits genom n\u00e5ls\u00f6gat och som g\u00e5va \u00f6verr\u00e4cker den evigt befriande lycka som jag fick del av genom blicken, i den t\u00e4ta n\u00e4rheten, k\u00e4nde i h\u00e4nderna och i hans s\u00e4tt att l\u00e5ta solen, ljuset, luften och f\u00e5gels\u00e5ngen bli ett med honom. Den d\u00e4r dagen, n\u00e4r jag skapades p\u00e5 nytt.<\/p>\n Till\u00e4gg, kursiverat: S:t Olofs kyrka: Jag blev till, ut ur s\u00f6mnen till livet. Bortsk\u00e4md \u00e4r jag fortfarande, men p\u00e5 v\u00e4g in i en annan sorts bortsk\u00e4mdhet, helt annan. Ja, en omv\u00e4nd bortsk\u00e4mdhet. \u00c4ntligen ett med Kristus som g\u00e5tt f\u00f6re genom n\u00e5ls\u00f6gat, g\u00e5r med i n\u00e5ls\u00f6gat, och v\u00e4ntar d\u00e4r framme i ljuset.<\/p>\n Amen<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag k\u00e4nde det redan innan jag vaknade. Den d\u00e4r lilla korta stunden mellan s\u00f6mnen med l\u00e4tta dr\u00f6mmar och uppvaknandet. Det h\u00f6rdes samtidigt l\u00e5ngt borta ljud och r\u00f6ster fr\u00e5n tj\u00e4nstefolket och i gr\u00e4nden. Redan d\u00e5 n\u00e4r jag p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt var kvar i s\u00f6mnen visste jag det. Att denna dag skulle bli annorlunda. Inte s\u00e5 att […]<\/p>\n","protected":false},"author":436,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-1699","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n
\n– som n\u00e4r man l\u00e4nge \u00f6vat in ett musikstycke, som fr\u00e5n b\u00f6rjan k\u00e4ndes helt om\u00f6jligt. F\u00f6r i b\u00f6rjan hade det inte ens g\u00e5tt att fatta hur fingers\u00e4ttningen skulle kunna l\u00e4ras in, eller hur orden n\u00e5gonsin skulle f\u00e5 plats i melodin som dessutom inte tycktes ha n\u00e5gon form.<\/em><\/p>\n
\nD\u00e5 n\u00e4r jag fick ett nytt grundackord, bortom moll och dur, p\u00e5 en tonskala som ingen n\u00e5gonsin hade h\u00f6rt f\u00f6rut men som \u00e4nd\u00e5 k\u00e4ndes i samklang med allt, ja s\u00e5v\u00e4l med k\u00e4nda harmonier som med alla uppt\u00e4nkliga disharmonier.<\/em><\/p>\n