Det finns sm\u00e5 hus och det finns stora hus. Det allra pyttigaste minsta huset jag har varit i var en lekstuga.<\/p>\n\n\n\n
Tr\u00e4dg\u00e5rden var gr\u00f6n och fin, d\u00e4r fanns \u00e4ppletr\u00e4d, hallonbuskar och vackra blommor. Det luktade riktig sk\u00f6n sommar i tr\u00e4dg\u00e5rden, och utanf\u00f6r den lilla stugan fanns ett bord med m\u00e5nga stolar runtomkring, d\u00e4r satt vi och fikade. Sedan \u00f6ppnade vi d\u00f6rren till lekstugan \u2013 och rummet d\u00e4rinne var s\u00e5 litet, s\u00e5 att inget alls egentligen fick plats. Bara ett pyttelitet sk\u00e5p och ett litet bord med en liten barnstol. Jag tittade in \u2013 men t\u00e4nkte, – h\u00e4r f\u00e5r jag inte plats \u2013 s\u00e5 jag gick inte in. <\/p>\n\n\n\n
N\u00e5got helt annat var det med v\u00e4rldens st\u00f6rsta hus \u2013 ja, f\u00f6r templet i Jerusalem var faktiskt v\u00e4rldens st\u00f6rsta hus, och d\u00e4rf\u00f6r lite \u00f6dsligt och tomt med sina stora, lite halvm\u00f6rka rum, d\u00e4r man inte kunde se \u00e4nda upp i taket. Ingen bodde d\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n
Templet var s\u00e5 stort att n\u00e4r man kom vandrande till Jerusalem p\u00e5 landsv\u00e4gen, s\u00e5 kunde man se templet p\u00e5 flera mils avst\u00e5nd. Och n\u00e4r man kom dit, s\u00e5 var v\u00e4ggarna och murarna s\u00e5 h\u00f6ga att man trodde att de aldrig skulle ta slut. Skuggorna runt omkring templet upplevdes farligt l\u00e5nga p\u00e5 morgon och kv\u00e4ll.<\/p>\n\n\n\n
D\u00e4r inne i templet, r\u00f6rde sig tv\u00e5 m\u00e4nniskor som var alldeles speciella, Symeon och Hanna.<\/p>\n\n\n\n
B\u00e5da var de gamla \u2013 och de \u00e4lskade att vara i templet. F\u00f6r dom s\u00f6kte efter n\u00e5got, som de anade att de skulle m\u00f6ta d\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n
De lyssnade p\u00e5 s\u00e5ngen, de sj\u00f6ng sina lovs\u00e5nger och de t\u00e4nde ljus och bad f\u00f6r v\u00e4rlden, \u00f6nskade bra saker f\u00f6r framtiden, f\u00f6r alla m\u00e4nniskor. Men dom fortsatte att s\u00f6ka, \u00e4ven om de anade att nu \u00e4r det snart n\u00e4ra.<\/p>\n\n\n\n
Och ni f\u00f6rst\u00e5r!<\/p>\n\n\n\n
En dag n\u00e4r de gick omkring d\u00e4r i v\u00e4rldens st\u00f6rsta hus, som ju var lite tomt \u00e4nd\u00e5 \u2013 s\u00e5 tr\u00e4ffade de en liten familj, Maria, Jesus och Josef. Och de blev s\u00e5 glada \u2013 f\u00f6r b\u00e5de Hanna och Symeon:<\/p>\n\n\n\n
Det finns sm\u00e5 hus och det finns stora hus. Det allra pyttigaste minsta huset jag har varit i var en lekstuga. Tr\u00e4dg\u00e5rden var gr\u00f6n och fin, d\u00e4r fanns \u00e4ppletr\u00e4d, hallonbuskar och vackra blommor. Det luktade riktig sk\u00f6n sommar i tr\u00e4dg\u00e5rden, och utanf\u00f6r den lilla stugan fanns ett bord med m\u00e5nga stolar runtomkring, d\u00e4r satt vi […]<\/p>\n","protected":false},"author":436,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-1813","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n