F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan var jag med om n\u00e5got som jag trodde h\u00f6rde till en svunnen tid. Vi hade h\u00f6rt om den gamla dansbanan under n\u00e5gra \u00e5r \u2013 men trodde att ber\u00e4ttelserna var \u00f6verdriva. Inte kunde hundratals m\u00e4nniskor ta sig ut mitt p\u00e5 landet, och kasa omkring p\u00e5 dansgolvet timme efter timme i den ljumma sommarkv\u00e4llen! \u201dKasa\u201d var ordet som anv\u00e4ndes f\u00f6r det h\u00e4r \u2013 och f\u00f6r att kasandet skulle underl\u00e4ttas s\u00e5 lade man ut kalk d\u00e5 och d\u00e5 under kv\u00e4llen, allts\u00e5 p\u00e5 dansgolvet \u2013 f\u00f6r att vi skulle kunna kasa l\u00e4ttare.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e5v\u00e4l, vi tog oss dit, och det var en underbar vacker \u00e4ng omg\u00e4rdad av stora gamla tr\u00e4d och gula rapsf\u00e4lt omkring. Vi f\u00f6rflyttades tillbaka i tiden \u2013 och kunde riktigt k\u00e4nna hur m\u00e4nniskor i \u00e5rhundraden dansat sig till en stunds lycka och paus mitt i allt slit i lag\u00e5rd och k\u00f6k, p\u00e5 f\u00e4lt och p\u00e5 g\u00e5rdar, p\u00e5 fabriksgolv och i kontorsmij\u00f6er.<\/p>\n\n\n\n
Timmarna fl\u00f6g iv\u00e4g den d\u00e4r kv\u00e4llen p\u00e5 \u201dkasebanan\u201d, och det beror v\u00e4l p\u00e5 att inget \u00e4r som att dansa \u2013 att ge sig h\u00e4n och att med sin egen kropp tillsammans med en annan mitt bland m\u00e5nga andra f\u00e5 uttrycka och gestalta tonerna, rytmerna, och harmonierna. Och om det \u00e4r s k konstmusik eller folkmusik, en ballad eller episk text med r\u00f6relser och danssteg uttrycka sj\u00e4lva dramaturgin, h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet, ovisshet, r\u00e4dsla, gl\u00e4dje och k\u00e4rleksgemenskapen, lyckan! <\/p>\n\n\n\n
Det var ett levande band s\u00e5klart och musikerna var outtr\u00f6ttliga i att kombinera amerikanska, engelska l\u00e5tar med svenska popl\u00e5tar, schlagers och sj\u00e4lvklart d\u00e5 och d\u00e5 en lugnare foxtrott, eller \u201dtryckare\u201d som det kallades f\u00f6rr. Bandmedlemmarna var kl\u00e4dda som band var p\u00e5 skivomslagen f\u00f6rr \u2013 och det k\u00e4ndes att de var ett med sin musik.<\/p>\n\n\n\n
Vad de \u00e4n spelade och vad \u00e4n vokalissan sj\u00f6ng var det om\u00f6jligt att f\u00f6rh\u00e5lla sig passiv. De hade verkligen valt musik som ryckte med varje m\u00e4nniska. Och personligen kan jag v\u00e4l s\u00e4ga att det var ett \u201dof\u00f6rgl\u00f6mligt minne\u201d – som man ju skriver i tackannonserna efter br\u00f6llop.<\/p>\n\n\n\n
Musiken blev som en magnet som v\u00e4ckte r\u00f6relser och flammande k\u00e4nslor inom oss. <\/p>\n\n\n\n
Alla som hade m\u00f6jlighet ville ut p\u00e5 dansgolvet, och sv\u00e4nga om. Inget kunde hejda oss – och det k\u00e4ndes som m\u00e5nga hade kaprifol i sitt h\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n
Den som tyckte om att sjunga med, eller nynna till musiken satt under de gamla h\u00f6ga tr\u00e4den och gjorde det.<\/p>\n\n\n\n
Och n\u00e5gra p\u00e5 tr\u00e4b\u00e4nkarna satt och nj\u00f6t av att se p\u00e5 dansandet, och de mindes s\u00e4kert sin egen lyckliga ungdomstid, och de nj\u00f6t av sitt mogna livs dansande, och str\u00e5lade och log, och gungade med kroppen, och h\u00f6ll med h\u00e4nder och fot takten – och n\u00e5gon hade ett barnbarn i famnen medan f\u00f6r\u00e4ldrarna dansade runt, och f\u00f6rlorade sig upp i dansen, i tidl\u00f6sheten och kroppslighetens sensualitet.<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 \u00e4r det med musik och rytmer och harmonier. De sl\u00e5r som en st\u00e4md ton an n\u00e5got gott och l\u00e4ngtansfullt inom oss \u2013 och vi vill uttrycka det med v\u00e5r kropp, i r\u00f6relser, och med v\u00e5r r\u00f6st.<\/p>\n\n\n\n
Att vara n\u00e4ra Guds uppenbarelse i Jesus Kristus \u00e4r ocks\u00e5 en inbjudan till att ryckas med. <\/p>\n\n\n\n
M\u00e4nniskosonen, ja, Jesus kallar sig s\u00e5, rycker med oss i Guds k\u00e4rleksprojekt med v\u00e4rlden. Projektet som \u00e4r en radikal innovation, allts\u00e5 n\u00e5got helt nytt, unikt och som p\u00e5verkar all framtid, f\u00f6r alla m\u00e4nniskor, f\u00f6r hela skapelsen i alla tider.<\/p>\n\n\n\n
V\u00e5r vilja formas av Guds vilja, och som ett dansande par h\u00e5ller vi t\u00e4tt om varandra, i en Viljeenhet, s\u00e5 att vi f\u00e5r uppleva Guds f\u00f6rsonande k\u00e4rlek, samtidigt som vi f\u00e5r ge k\u00e4rlek vidare till alla andra p\u00e5 livets dansgolv: <\/p>\n\n\n\n
*grannar, och kamrater<\/p>\n\n\n\n
*fr\u00e4mlingar, och ok\u00e4nda<\/p>\n\n\n\n
*naturen, och klimatet<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 ta emot handen som r\u00e4cks dig och blicken som m\u00f6ter din, n\u00e4r musiken spelar upp, och l\u00e5t dig bjudas upp till Guds k\u00e4rleksdans, om och om igen. Och den som har hittat en danspartner som kan f\u00f6ra eller f\u00f6lja intuitivt, momentant och full\u00e4ndat \u2013 kan ha f\u00e5tt den tj\u00e4nande M\u00e4nnisksonen till partner.<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
Psalmer, 135, 45, 38 melodi B och 738.<\/p>\n\n\n\n